Våren pausar

 

Efter en påsk med lite högre temperaturer och stundtals vackert vårväder väntar några dagar med vinter igen. På påskafton satt vi i vårsolen och fikade, idag är det snöblandat regn som far förbi horisontellt utanför fönstret. Lite senare idag ska det övergå i snö. Typiskt aprilväder med andra ord.

Trollhasseln 'Arnolds Promise' har blommat ett tag men sken upp lite extra i när solen tittade fram.

Två andra som brukar starta våren i trädgården, dvärgcyklamen och snödroppar (här den dubbla 'Hippolyta').

Förutom att fira påsk med familjen hann jag med att klippa bort gamla julrosblad och rensa undan resterna från fjolårets perenn-blomning ur en del av planteringarna. Resultatet blev flera högar av material som behöver flisas innan det kan läggas i komposten.

Årets första julros som vågat sig på att slå ut. Regnet är på väg att slå över till snö.

Så snart vårvärmen kommer tillbaka så kommer nog julrosblomningen igång på riktigt.

Allra vackrast var vädret under påskafton och flera andra vårblommor passade på att visa upp sig i solen. Det kändes nästan som om man kunde se hur de sträckte på sig.

Vintergäcken lyser som små vårsolar. Lite ogräsvarning på den men här får den gärna sprida sig ordentligt.

Snöklockor.

Våririsarna gick ifrån att vara små spjut som stack upp till fullt blommande på bara några timmar.

Till helgen ska värmen komma tillbaka och då fortsätter vårblomningen förmodligen som om ingenting hänt och jag kan fortsätta med den efterlängtade vårstädningen av trädgården igen. 

Krokusar i vårsol...

...och i väntan på att vårsolen ska komma tillbaka.

Allt gott!

Vivor i väntan på våren

Sedan någon månad står de där i butikerna: de små vivorna. En del enkla andra dubbla och fluffiga och alla har lysande vackra färger. Små skönheter som ofta kommer lite i skymundan av snödroppar, krokus och andra vårblommor och det är svårt att motstå att köpa med några hem. 

Ofta kallas de jordvivor (Primula vulgaris) i butikerna men jag misstänker att det ibland kan  vara blandningar av olika lågväxande vivor. Oavsett är de fina och lyckas man hålla liv i dem tills det går att gräva utomhus kan det hända att de lever vidare i trädgården från år till år. De blommar troget och länge under våren och är enkla att dela om man vill ha flera. Man också så egna. 

Här kommer lite bilder i väntan på våren.

En dubbel, ljust gul viva köpt en vinter för några år sedan som troget blommar varje vår. En planta har blivit två och skulle med lätthet kunna bli fler om jag delade dem mer.

En ljust gul viva som delats om och om igen och planterats i stora grupper på flera platser i trädgården.

Den köpta, djupröda vivan bildar numera en matta i lunden.

Egensådda små vivor, till vänster krypviva 'Vera Maud' (P. juliae) och till höger trädgårdsviva 'Daybreak' (P. x polyantha).

Den ursprungliga jordvivan är gul och enkel och alla som åkt längs smala vägar på landsbygden i England på våren, eller sett Carol Kleins "Life in a Cottage Garden", är bekant med den eftersom den växer i massor på de höga vägbankerna. Mina är sådda från frö och jag försöker dela dem för att få flera.

Vårblomning i lunden. Jordvivan alldels i framkant och lite längre bak några gula lundvivor .

Bollvivan blommar samtidigt som jordvivan men blomställningarna ser, föga förvånande, ut som små bollar. Den finns i många olika färger och så länge den inte står alltför torrt är den lika tacksam och lätt att dela som de andra små vivorna. 

Bollviva, Primula denticulata

Gullvivor fanns i trädgården när vi flyttade in och de frösår sig själv lite här och där i planteringarna. Lundvivan, som jag sått från frö, är väldigt lik gullvivan men har något större blommor. De blommar samtidigt och sägs ofta hybridisera men eftersom de är så lika kanska man inte ser det såvida man inte tittar nära.

Lundviva, Primula elatior.

Gullvivan, Primula veris, och en jordviva som fanns i trädgården när vi flyttade hit.

Spontana korsingar även mellan andra arter verkar också förekomma. Från början fanns bara gullvivan och den mörkt cerisa lilla vivan i trädgården som ramade in trädgårdens enda plantering. Inte sällan dök det upp en del gullvive-fröplantor med rosa-orange blommor, alltså en misstänkt blandning av de två.

Korsning mellan gullvivan och den mörkt cerisa jordvivan.

När de tidiga vivorna blommat över, eller blomningen mattas av, tar andra vivor vid. En av de som trivs bäst och som funnits under många år är den japanska vivan, Primula japonica, medan andra våningsvivor varit mer kortlivade. Våningsvivorna är mer beroende av god tillgång på fukt och 'Postford White' växer utan problem med rötterna i den lilla bäcken som leder ner till dammen.

Japansk viva 'Postford White' planterad i en liten jordficka i bäcken. Vintertid stängs flödet i bäcken  av och rötterna slipper alltför mycket vinterväta. 

'Appleblossom' i ett skuggigt, mestadels fuktigt läge.

Primula bulleyana är en annan våningsviva som trivs med mycket fukt och jag har en grupp som växer bredvid en nedsänkt vattentunna uppe på terrassen. Det regnvatten som inte ryms i tunnan, rinner ut i jorden där våningsvivan står. Vid dammen växer P. pulverulenta, också den med rötterna i väldigt blöt jord. De våningsvivor som stått torrare har sakta men säkert tynat bort och försvunnit.

Primula bulleyana

Vid dammen växer ytterligare en våningsviva, Primula pulverulenta.

I slutet av maj och början av juni blommar praktvivan, Primula sieboldii och den är lite av en favorit. Den ger ett sirligt intryck och har vackra tvåfärgade blommor, med en mörkare ton på kronbladens baksida. Den finns förstås i många andra färger och jag hoppas få flera fina från den frömix jag sått som förhoppningsvis gror till våren.

Praktviva, Primula sieboldii.

Genom åren har jag haft flera andra vivor som senare försvunnit av en eller annan anledning. Jag tror inte att de är knepigare än de som finns kvar utan hamnat fel (för torrt eller soligt) eller kanske trängts ut av andra växter eller helt enkelt försvunnit när jag ändrat i planteringarna. 

Primula halleri

Primula capitata 'Salvana'

Primula rosea 'Gigas'

Primula beesiana

Primula matthiola (Tidigare Cortusa matthioli)

Gemensamt för alla vivor i trädgården är att de trivs allra bäst i halvskugga, som de lundväxter de är, men klarar sol såvida de har bra tillgång på fukt. Våningsvivorna kräver mer fukt än de andra och kanske är det därför jag upplever dem som mindre långlivade medan flera av mina mindre vivor funnits i trädgården under tiotals år.

Med några få undantag är alla vivor jag har, eller har haft, resultatet av egna sådder. Vill man försöka sig på att så så har Barnhaven (Frankrike) fröer till flera sorter och den vilda jordvivan kan man hitta hos Seedaholic (Irland) men det går säkert att hitta fröer hos många andra fröfirmor också. De flesta sås i slutet av vårvintern och stratifiering under någon månad gör att de gror fint och med lite tur blommar de samma år eller åtminstone nästa. 

Annars kan man ju alltid köpa.

Allt gott!

Vårlängtan

Flera veckor kvar av vinter och så här års måste alla som säljer frön eller växter i annan form online ha glansdagar. I alla fall om andra gör som jag d v s kollar nätet och längtar till kommande säsong. Det finns massor av lockelser och vem kan tåla sig till dess att handelsträdgårdarna får sina leveranser för året? 

Med dahliorna brutalt nedställda i källaren utan annat än en pappkasse som skydd räknar jag med att en del inte klarar vintern. De har blivit alldeles för många och förra årets försök att minimera antalet gick inte helt enligt plan. Så nu låter jag slumpen avgöra vilka som klarar sig. Jag vill ju inte bara ha dahlior i planteringarna, även om de är vackra, så varje "förlust" ger plats för något annat.

Dahlian 'Sebastian' tillsammans med blomstermorot 'Dara'

Jag vet inte om det var BBC's sändningar från Chelsea Flower Show eller det sätt som solen sken på en tyskiris jag haft länge (och som jag saknar namnet på) som fick mig att se lite annorlunda på alla irisar jag har sedan länge. De har varken krävt eller fått någon särskild omsorg genom åren men ändå lyckats blomma så gott som varje år.    

En vacker iris med okänt namn.

Visserligen blommar de inte särskilt länge men de allra flesta år är bladen fina länge och bidrar till helheten tillsammans med andra perenner även efter att de blommat över. Bara det faktum att de trivs och blommar utan att jag daltar med dem är toppen och en bra anledning för att skaffa några fler.

En gammaldags, väldigt vanlig som jag inte har namn på (heller).

Fler sorter som växer och frodas men som jag saknar namn på.

Så efter en del velande föll jag för några ljusblå, orange och rosa/aprikos sorter och förhoppningsvis blir de fina i kombination med de gamla eller tillsammans med annat som blommar i juni. Tydligen varierar det lite när de blommar och visar det sig att de gör att irisblomningen varar lite längre ser jag det som en bonus. Förhoppningsvis blommar de till sommaren så att jag kan visa lite bilder.

Några som till skillnad mot irisarna är riktiga divor i trädgården är rosorna. Fram till nu har det varit lite av ett vågspel att plantera rosor, pga av rådjur, men genom att satsa på lite större/högre sorter så har jag ändå lyckats få en del att växa och trivas. Tillsammans med dahlior är det rosorna som står för fägringen i trädgården under högsommaren.

'Valdemar' uppe till vänster och 'Ghislaine de Feligonde' under. Den stora är 'Lykkefund'.

Upptill från vänster: 'Climbing Bonica' och 'Queen of Sweden'. Nedtill: 'Eustacia Wye' och 'Keith Maughan'

Med stängslet på plats och en vinter utan rådjursspår i den snötäckta trädgården har jag inte kunnat låta bli att beställa en del nya för leverans i vår. Det blev en blandning av enkla och dubbla sorter men det tog en evighet för mig att välja och jag har en lång lista på andra som jag vill ha framöver om det visar sig att det finns mer plats. Förhoppningsvis kommer även rosorna blomma till sommaren så att jag kan visa hur vackra de är.

Så småningom är det dags att så alla fröer som jag också lyckats klicka hem. Tills dess ska jag göra mitt bästa för att motstå fler frestelser.

Allt gott!

Hoppas på återseende i vår

Efter några dagars bildväder följt av snöblandat regn och kyla är trädgården en farlig plats. Trappor och gängar är täckta med is och det finns inte mycket att göra. Med undantag för två dagars lövräfsning sen den tidiga novembersnön smält bort och några snabba insatser för att skaka bort snö från buxbom och andra vintergröna växter har det gått över tre månader sedan jag gjorde något i trädgården. 

Jag sneglar då och då på lådan med alla fröer men vis av tidigare år vet jag att jag i regel börjar så alldeles för tidigt och ägnar mig istället åt att titta på igenom förra årets trädgårdsbilder och ta turer i trädgården när jag matar fåglarna. 

En trädgård i (fläckvis) snö har något rofyllt över sig, ytorna känns bedrägligt stora och möjligheterna många. Det är svårt att minnas hur fullt det är under sommaren. Som tur är har jag bilderna som visar hur det var och hindrar mig från att få alltför verklighetsfrämmande idéer. Samtidigt får bilderna mig att se fram emot våren och det som kommer efter. Här är lite av det jag ser fram emot.

Krokus och snöklockor i vårsolen, mitten av april 2023.

Att ha julrosor i ögonhöjd när jag går ner till källaren för att lägga i en tvätt.

När de första buskarna/träden i lunden slår ut.

Tulpaner i vårsol. De här var några rådjuren missade förra året och som blommade i början av maj. 

En repris på fjolårets efterlängtade blomning hos skenhasseln. Det var första gången den blommade och såvida vintern inte ställer till med något ser det lovande ut även i år.

När det bruna i marken täcks av grönt och.....

känslan av att gå längs gångarna i lundpartierna när allt vaknar till liv...

...eller av att sitta på terrassen och njuta av det kvällsolen gör med växterna.

Tänk, om bara några månader sätter allt fart igen. 

Allt gott!

Ett bra beslut

Ibland tar det ett tag, eller i det här fallet flera år, innan femöringen trillar ner. 

När vi renoverade huset för tjugo år sedan stod ett äppelträd lite i vägen och i all hast flyttades det till en plats där det fanns lite jord i en skreva. Inte den mest optimala placeringen med tanke på bergknallarna runt omkring men på den tiden var trädets krona liten. 

Senvinter eller tidig vår i väntan på att krokusarna under trädet ska sticka upp.

Med åren blev trädet för stort för platsen och förutom en vacker blomning och ett fåtal äpplen bidrog det inte med något "extra". Dessutom hade nivån i planteringen runt omkring vuxit på höjden så trädet stod helt plötsligt tjugo centimeter under omkringliggande jord.

Det var inte lätt att hitta en bild på planteringen kring äppelträdet eftersom jag alltid försökt ta bilder där trädet inte syns. Så här såg det i alla fall ut sommaren 2022.

Äppelträd kan ju beskäras och några stenar kring stammen löste problemet med nivåskillnaden. Frid och fröjd eller? Nej, inte alls. Trädet stod helt enkelt på fel plats och skymde planteringen under och bakom, så i våras bestämde vi till slut att ta bort det.

Bara stubben kvar.

Det tog bara några minuter sen var bara en liten stubbe kvar av trädet. Inte en enda gång har jag saknat det utan istället njutit av att kunna se planteringen i sin helhet. För att få lite höjd har tre buskrosor, en vipphortensia och en liten bokplanta planterats. Sen fyllde jag som vanligt på med några dahlior och lejongap mellan perennerna. 

Vipphortensian ska förhoppningsvis hjälpa till att blockera sikten mellan oss och våra grannar och boken kommer klippas till en pelarform.

Krokusblomning

Perennerna börjar sticka upp.

Försommar och pärlbusken blommar samtidigt med nejlikroten. 

Högsommar med lejongap, purpurmejram, rysslök och solhattar.

På väg mot sensommar

Rosorna och vipphortensian har inte gjort så stora väsen av sig ännu. Rådjuren hann knipsa merparten av både nytillväxt och knoppar men tack vare regnet under sensommaren har rosorna skjutit nya knoppar som jag hoppas ska hinna öppna sig innan säsongen är över. De första knopparna på klematisen 'Alionushka' blev också betade men den kom snabbt igen och har blommat i massor och ser ut att fortsätta ett bra tag till. 

Det tog tid att inse att äppelträdet skulle bort men till slut så. Från att vara en plantering som jag nästan bara gick förbi har jag under hela säsongen glatt mig över att kunna se alla perenner och inte minst 'Alionushka' blomma. Till nästa år kommer förhoppningvis kommer också vipphortensian och rosorna igång ordentligt. 

'Alionushka'

Allt gott!