Redan mot slutet av augusti brukar jag kunna se de första höstfärgerna i trädgården, särskilt om sommaren varit torr och växterna är lite stressade. Först ut varje år är körsbärskornellen och sist den japanska blodlönnen 'Bloodgood'. Dessemellan sträcker sig åtminstone tre månader med olika träd och buskar som en efter en klär sig i sina höstfärger.
Hösten i år var inget undantag men trots att det ännu inte varit hård frost i trädgården har de flesta löven fallit och trädgården börjar nu se kal ut. En riktigt färgstark, lång höst går mot sitt slut och det är dags att summera hur det varit.
En av de som tidigt fick sina vackra färger var den flikbladiga solfjäderslönnen, Acer japonicum 'Aconitifolium', som vuxit upp från en liten fröplanta till att vara nästan lika hög som jag. Tillväxten satte riktig fart efter att jag flyttade den från ett torrare läge i lunden nere på tomten till den lite nyare lunden "bakom berget".
Det känns som om den blivit intensivare röd i år än tidigare, men framför allt fick den sin höstfärg tidigt och har behållit den väldigt länge. I lunden står den lite upphöjt, snett bakom en annan lönn, Acer palmatum 'Beni Kawa' som också får fina höstfärger men i gula nyanser. I slutändan ska de båda bli ungefär lika höga, d v s ett par meter.
 |
| Flikbladig solfjäderslönn, Acer japonicum 'Aconitifolium'. |
 |
| Från den här vinkeln är 'Aconitifolium' lite gömd bakom 'Beni Kawa'. |
 |
| Från andra hållet syns den i sällskap med en kopparhäggmispel. |
En annan lönn med vacker smörgul höstfärg är den betydligt större manchuriska strimlönnen, Acer tegmentosum 'White Tigress' som står nere vid dammen. I år skiftade en del av bladen i orange vilket inte gjorde någonting alls. Annars är det ju stammen man tänker på när det gäller strimlönnarna men jag tycker också att blomningen är fin.
Läget precis bredvid dammen är kanske inte så genomtänkt men den stod där redan innan dammen grävdes ur och eftersom den var ett ungt, litet träd då fick den stå kvar. Nu är den närmare fem meter och ser inte ut att ha några planer på att sluta sträcka på sig.
 |
Manchurisk strimlönn, Acer tegmentosum 'White Tigress'.
|
 |
| Strimlönnens fina bark och blomning. |
.jpeg) |
| I sällskap med den rodnande ullungrönnen 'Dodong'. |
Vill man ha ett riktigt färgfyrverkeri är stor häxal, Fothergilla major en kandidat. En bra höst kan den ha allt ifrån blekgula till vinröda blad, som sitter kvar länge. Förutom höstfärgerna hos häxalen är ju vårens blomning också väldigt fin. I slutet av maj - början av juni blommar den med rufsiga, (creme-)vita borstar.
Det där med "stor" kan man ta med en liten nypa salt, för allt är ju relativt. Efter närmare tio år är den kanske en meter hög och den växer främst till på bredden. Vid något tillfälle har jag kunnat ta sticklingar från den tack vare rotskott eller om det kanske var en nedliggande gren som rotat sig.
 |
| Stor häxal, Fothergilla major med tidlösor. |
 |
| Häxalens fina blomning tidigt i juni 2022. |
Sen har vi ju katsurorna. Den senast planterade och därmed också den minsta tonade i orange redan i somras eftersom den står lite torrare, men de lite större väntade till hösten med att skifta till gult med enstaka inslag av orange och vinrött. Inte heller i år har jag kunnat känna någon pepparkaksdoft men så har vi inte heller haft frost än (som en del säger krävs för att det ska dofta).
Tittar lika ofta på deras blad nu under hösten som jag gör tidig vår när de slår ut och ser ut som små brunröda hjärtan.
.jpeg)
