En favorit i trädgården

 

En favorit i trädgården är veckans tema hos TrädgårdsFägring vilket skapade lite bryderi till en början. För hur skulle jag kunna välja bland alla favoriter jag har i trädgården? Sen insåg jag att jag inte behöver välja, en favorit innebär ju inte att det är den enda bara en bland många andra.

Så valet för stunden föll på en buske som är ett riktigt blickfång på en av mina favoritplatser i trädgården. Nämligen den eldröda buskroslingen, Pieris 'Forest Flame'. Jag har buskroslingar på andra platser men just den här utmärker sig för att den hamnat rätt, åtminstone ur ett estetiskt perspektiv. 

'Forest Flame' är vintergrön och klarar zon 1-2. Den blommar hos mig under april men det är bladen som gör den till det blickfång den är. Ytterligare ett plus är att rådjuren hittills lämnat den i fred.

Den röda nytillväxten under våren är uppseendeväckande.

De röda bladen övergår till blekt orange, senare gultonade och...

.... under sommaren till mera ljust gröna. 

Slutligen får den en mörkare grön färg och på hösten kommer blomknopparna som kommer att slå ut nästa vår. Bilden är tagen i början av december.

Blomningen i sig är ganska blygsam såvida man inte kommer nära.

Rekommendationerna är nog att placera den lite skyddat och det där med att den hamnat rätt kanske kan diskuteras efter den köldknäpp som slog till i december. Visserligen står den i en bergsskreva men i och med att den vuxit till på höjden är de övre delarna oskyddade för vind. Några dagar med hård blåst tillsammans med -15°C var inte vad den önskade sig.

En inte riktigt lika välmående buske efter hårt vinterväder under några dagar i december. 

Så tråkigt, men även om många av bladen är förstörda så är det framför allt toppgrenarna som ser döda ut och jag har gott hopp om att den ska skjuta nya blad till våren och växa tillbaka. Sen får jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång vädret blir likadant för jag har svårt att tänka mig någon ersättare som skulle vara lika dekorativ som 'Forest Flame' är.

Allt gott!

Vintersådd

Så, nu var tredje lådan med olika fröer som jag valt att vinterså i år redo. För några veckor sedan sådde jag en första omgång fröer som redan står nere i kallväxthuset där temperaturen i princip är densamma som utomhus. Den här kommer ställas ner om någon dag eller två. 

Idag var det fingerborgsblomma och lejongap som kom i jord, tidigare har jag sått bl a verbena, salvia, löjnantshjärta, perovskia, röllika och martorn.

Numera är det främst en del annueller och "snabba" perenner som jag vintersår. Med "snabba" menar jag perenner som vanligtvis gror efter en köldperiod och sedan växer till sig under sommaren och i regel kan planteras ut under året. Eller åtminstone hoppas jag det, löjtnantshjärta och perovskia har jag inte sått förut.

Vädret växlar men jag har passat på att göra lite trädgårdsarbete under de dagar det varit plusgrader. Två tåliga buskar, en forsythia och vingbenved, grävdes upp och fick nya platser så att jag i vår kan plantera en "räddad" pelarsilvergran (Picea pungens 'Iseli fastigiate') där de stod. Granen hade tappat rotfästet i en slänt med tunt jordskikt tidigare i vintras och är på rehab i växthuset.

Sen tog jag tillfället i akt att vara i solen och påta runt bland löv och en liten grupp cyklamenplantor i lunden. De verkar trivas bra och självsår sig ymnigt men inte alltid så klokt. En hel del småplantor har hamnat i täta klungor eller alldeles för nära andra perenner som de inte kan konkurrera med. Eftersom både rötter och knölar låg synliga bland löven eller i det övre jordlagret tänkte jag att det inte kunde skada att försöka ge dem bättre förutsättningar någon annanstans.

De små fröplantorna av Cyclamen coum hade grott alldeles för tätt intill varandra och de små knölarna låg synliga bland löven, ovanpå jorden. Nu har de försiktigt flyttats till en bättre plats där de kan växa till sig.

Kunde inte heller låta bli att ta en runda i trädgården och kika på en del av det som också väntar på våren.

Visst ser det lovande ut? Rhododendron oreodoxa och R. 'Tibet', två som blommar tidigt och är grannar i en plantering. I slutet av april - början av maj brukar knopparna slå ut.

En tidigare vintersådd med några år på nacken. Klockjulros, Helleborus foetidus, som blommar i april men står fint grön hela vintern. 

Snart är vi där. 

Allt gott! 

Några fina bilder från 2022

Man ska ju lära sig av misstagen, sägs det och därför blir det ingen årskrönika över 2022. Senast det begav sig kom jag bara halvvägs sen tog det stopp som om säsongen slutade i juni. Men bilderna från senaste året är ju numera sorterade och bland dem finns förstås en del som jag blir lite extra glad över att ha tagit. 

Så även om det inte blir en sedvanlig krönika kommer här en snabbtitt (?) över förra årets trädgårdssäsong m h a lite bilder som får mig att sucka och längta efter det som komma skall. En känsla som jag nog delar med den här dvärgcyklamen som kikade upp när året bara var åtta dagar gammalt. 

Cyclamen coum

Trots att både trollhassel och kejsarolvon blommat ett tag är det alltid lite speciellt när körsbärskornellen nere i lunden slår ut, kanske för att den är högre än de andra och man kan se blommorna mot himlen (utan att böja sig ned).

Cornus mas

Det tog ett tag innan jag föll för irisen 'Katharine Hodgkin' men numera är det en av de vårblommor jag uppskattar mest. Lökarna jag planterade från början hamnade alldeles för nära en buxbomshäck så nu försöker jag komma ihåg att sprida ut dem till andra platser efter att blomningen tagit slut. Några lökar om året flyttas och den här ensamma irisen gav mig en blomma året efter flytt. 

Iris 'Katharine Hodgkin'

Om det är färgen eller något annat vet jag inte men den blå presidentsippan med sina mörka blad och stjälkar får mig alltid att stanna upp. Tuffare än man kan vänta sig och om den växer lite fuktigare frösår den sig gärna. 

Jeffersonia dubia 

Vår och massor av förväntningar. Jag väntar varje år på att körsbärsplommonet ska börja blomma, innan dess är det inte riktigt vår. Tänk att ett träd kan betyda så mycket. 

Prunus cerasifera som vakar över entrén

Trädgårdens mesta julrosblommare som är så svår att ta fina bilder på eftersom den växer där det hänger en massa sladdar. Men den beundras alltid på plats och verkar vara rätt nöjd med det. 

Helleborus 'Double Ellen Red'

Vem blir inte lycklig av vårens lövsprickning? Här är det lönnen 'Beni Kawa' som får ljust gulgröna blad på sina röda grenar och till sällskap har den bl a en kopparhäggmispel. Den blå marktäckaren är ormöga.

Acer palmatum 'Beni Kawa'

På väg in i nästa lund stannar jag som regel under lärkträdet och tittar längs lundens baksida. Att det alltid känns så speciellt beror nog på att jag omges av lärkens grenar. 

Lunden känns oändlig innan de mer högväxta perennerna sträcker på sig och buskar och träd får sina blad. I ett hav av ormöga passar en sköldbräcka på att blomma, alldeles snart kommer de stora bladen dölja blommorna. 

Darmera peltata

Glanskörsbäret växer mellan dammen och pergolan och eftersom jag tycker om att gå på gången under pergolan ser jag det året om. Det finns med på mängder av bilder och det här är kanske inte den mest smickrande även om man kan ana färgen på stammarna. Däremot är ju miljön runt omkring så fin här att just den här bilden fick vara med.

Prunus serrula

Kanske borde det finnas en sittplats här? Som det är nu är jag den enda som går in på stigen bakom dammen och får se den här vyn. Möjligen kan en nyfiken granne få en glimt eftersom det är nära till vägen som går längs med tomtgränsen.

Rhododendron 'Koichiro Wada' i sällskap med den japanska vivan 'Postford White' och en nyfiken wulfenia. 

Dammen har en central punkt i trädgården och oavsett årstid dras man till den. Så här på försommaren är det fullt av färg omkring, senare på sommaren tar det gröna över med undantag av en och annan näckrosblomma.

Tidig morgon i juni och några dagar innan jag ska ha trädgårdsvisning. Som på beställning har det regnat under natten och jag kan pusta ut. Regnet var välkommet och solen är tillbaka.

Platsen är kanske inte den mest glamorösa utan alldeles precis bredvid parkeringen men jungfrunävan gör det bästa av situationen. 

Geranium sanguinerum var. striatum

Honungsrosen blommar i regel lagom till midsommar och under några veckor därefter. Doften är ljuvlig och att gå in under pergolan likaså. Här får man böja sig lite för att komma fram.

Rosa 'Lykkefund'

En bit längre bort i pergolan har 'New Dawn' äntligen börjat bilda ett tak. Tyvärr doftar mitt exemplar ingenting men likväl är den vacker och blommar länge.

Rosa 'New Dawn'

Julikväll. Trädgården sköter sig själv och jag går på lågvarv. Höga träd väster om trädgården ger silat solljus under tidiga kvällar. Det har regnat tillräckligt under några veckor för att gräsmattan ska vara grön, ovanligt så här års. 

Ibland blir ett plus ett mer än två som här där rysslök och purpurmejram har hittat varandra.

Allium angulosum och Origanum 'Herrenhausen'

Tillbaka under lärken några månader senare, höstanemonerna ger lite färg bland allt det gröna. 

När jag planterade strättan i lunden anade jag föga att den skulle bli så här stor, med flera centimeter tjocka stjälkar och en höjd på över två meter. Jag borde läst på bättre helt enkelt. Vi får se om den kommer igen och vad jag väljer att göra med den i så fall.

Angelica sylvestris 'Vicar's Mead' (eller möjligen 'Ebony')

Årets dahliablomning blev inte alls som tänkt men en som både började tidigt och höll på länge var favoriten 'Night Silence'. Till slut lyckades jag äntligen få en bild som gör färgen någorlunda rättvisa.

Dahlia 'Night Silence'

Praktvädden var en positiv överraskning inte minst för att den blommade rikligt men framför allt för att rådjuren lät den vara ifred. Jag var lite skeptisk eftersom tidigare försök med jättevädd inte var lika lyckosamt. Förhoppningsvis var det inte en engångsföreteelse.

Scabiosa atropurpurea

När jag sådde fröna till alpcyklamen hade jag fått höra att de skulle vara knepigare än dvärg- och höstcyklamen och att jag därför behövde ha tålamod. Jag lät därför krukan stå i flera år för att ge så många frön som möjligt chansen att gro. För något år sen planterade jag slutligen isär de plantor som jag i alla fall fått och den här belönade mig med att blomma fint under sensommaren.

Cyclamen purpurascens

I början av oktober ägnade jag dagarna åt att ta hand om komposten och flisa grenar när det var så här vackert nere vid "arbetshörnan". Skönt att kunna förena nytta med nöje.

Hösten är kommen och vildvinet ser ut som en riktig diva där det hänger över trappräcket. Med tanke på hur det sprider sig i trädgården borde jag kanske vara lite mer vaksam men än så länge inbillar jag mig att jag har kontroll.

Parthenocissus vitacea (eller numera P. inserta).

Det var det det. Tack för titten! Eftersom bilder på trädgården i vinterskrud inte väcker någon längtan hos mig just nu låter jag dem vara. Nu väntar jag istället ivrigt på att nästa säsong ska sätta fart.

Allt gott!

Lite av årets fröplaner

Januari och gråmulet väder så gott som varje dag. Har varit ute och provgrävt på ett par platser och trots bitvis ganska bistert väder i december så verkar det bara vara tjäle på delar av tomten. Blir det bara lite trevligare väder så kan det hända att det blir mer grävande men fram till dess får trädgårdslängtan botas med annat.

Som att planera för årets sådder. Visserligen skulle jag inte så så mycket i år, vis av tidigare års insikter om att jag alltid sår för mycket, men det går ju att ändra på. Som alltid tänker jag att jag kanske kan ge bort eventuellt (!) överskott. 

Vad står då på årets meny? Jo, det blir en mix av gammalt och nytt, precis som vanligt. För visst finns det många gamla godingar man inte vill vara utan samtidigt som det dyker upp nya kandidater i en strid ström. Det här är några av årets lyckliga utvalda.

Rosenskära tillhör förstås de gamla godingarna. Lätta att lyckas med och lång blomningstid, även om man som jag är lite dålig på att klippa bort gammalt. De år jag valt att inte så dem av någon anledning brukar självsådder dyka upp här och där i planteringarna. 'Cupcakes Blush' och 'Double Click Snow Puff' är två av de sorter jag sått de senaste åren och i år kommer jag också testa 'Apricotta'.

Sedan några år tillbaka brukar jag också så lejongap. Precis som rosenskäran är de lätta att lyckas med, lämnas i regel i fred av rådjuren och är fina i buketter. Har man tur övervintrar de. I år ska jag också försöka med några ur 'Madame Butterfly'-serien där blommorna ser lite annorlunda ut mot de traditionella. (Man kan ju fråga sig varför något som inte "ser ut som det ska" lockar, men det är väl nyhetens behag kanske.)

Lejongap i lite olika former, den nere till vänster tillhör 'Madame Butterfly'-serien. (Mina fröpåsar saknar bilder så jag lånade en bild från Klostra.se).

Vill man ha något som är storväxt på platser som behöver lite sensommar-dramatik kan jag rekommendera ricin. De taggiga frukternas färg är kanske svårmatchad med ljuva pasteller men hittar man rätt sällskap är det en kul och annorlunda växt och de stora bladen är effektfulla och fyller ut på ett sätt som få andra ettåriga växter gör. 

Jag sår i regel en handfull frön i slutet mars-början av april och ser till att välja krukor med lite extra djup eftersom den har kraftiga rötter. Om man blötlägger fröna ett tag innan man sår kan de gro snabbare men jag har gjort både och med lyckat resultat. Något man bör tänka på är fröna är giftiga, precis som växten i övrigt.

'Carmencita Red' som med tiden får rödtonade blad men den finns också med gröna.

Alla lovord över sommarrudbeckian 'Sahara' har varit svåra att undgå de senaste åren och den är verkligen otroligt tacksam att så och blommar både rikligt och länge. Dessutom står de fina länge som snittblommor. Det enda jag inte helt varit nöjd med är de nyanser mina plantor fått men jag ger inte upp utan kommer så den igen och hoppas på mer variation i år. 

Desto mer glad blev jag över färgen hos 'Goldilocks' som jag sådde förra året och i år kommer jag gå lite i samma spår och även så 'Amarillo Gold'. 

En av nyheterna för året som inte "bara" är en ny namnsort av gamla godingar är sommarhalsört, Trachelium caeruleum 'Black Knight'. Vet egentligen inte något om den men enligt texten ska den blomma under sommarens andra halva och vara fin som snittblomma. Jag föll för färgen och det lite yviga utseendet. Förhoppningsvis är den inte alltför knepig.

Sen blir det förstås lite grönsaker också, med där brukar ambitionen vara större än både utrymme och utfall. För lite passning med vatten och hårt snigeltryck gör ofta att skörden inte blir så stor (eller smaklig). Men skam den som ger sig och som vanligt planerar jag att så tomater, mangold och olika kål- och salladssorter. För att inte glömma persilja som tillhör favoriterna. 

Allt gott!

Från ovan

Har ägnat ledig tid de senaste dagarna åt att sortera bilder jag tog under 2022. En både givande och lätt plågsam syssla i det att det är kul att se tillbaka samtidigt som längtan efter att årets trädgårdssäsong ska starta väcks. Att snön dessutom smält undan lurar mig att tänka "snart så".

Det finns också en annan anledning till att gå igenom bilderna, nämligen som ett stresstest av de nya idéer som jag får när jag ser de ödsliga planteringarna eller tittar i tidningar eller böcker under vintern. Trädgården har ju sin höjdpunkt på våren och försommaren så när säsongen går mot sitt slut har förundran över all frodighet förbytts i glömska. Bilderna hjälper mig minnas och idéerna modifieras eller förkastas helt.

Nu har jag i alla fall kommit igenom bildskörden och tänkte jag kunde visa vad jag kikar på över morgonkaffet när jag tittar ut över trädgårdens nedre del. 

Våren var sen och i början av april föll den sista snön. En hel del vårblommor hade så sakteliga kommit igång men det syns inte här. Däremot syns dammen tydligt, liksom pergolan. De runda locken i lunden är delar av vårt reningsverk.

Bara en månad senare, i början av maj, hade trädgården definitivt vaknat.

Kvällsbild från den sista maj, prydnadsapel och magnolia är de som lyser mest.

Mitten av juni och mot slutet av rododendronblomningen.

Juli och väldigt frodigt och grönt med enstaka inslag av blommor, som honungsrosen över pergolan.

Morgonljus någon vecka senare i juli.

September och de första träden och buskarna börjar skifta färg. En del björklöv som blivit gula tidigt, kanske pga torka, har fallit efter några blåsiga dagar.

Mitten av oktober och höstfärgerna har anlänt.

Sista dagen i november och trädgården är naken.

December och cirkeln är sluten.

Var ute en stund på eftermiddagen och kunde gräva upp en liten gran som tagit stryk under vintern. Nu får den bo i växthuset till dess att våren kommer. Några nävor ogräs gick också att rycka upp, vilken lycka!

Nu ser jag fram emot den nya trädgårdssäsongen som är tema på TrädgårdsFägring.

Allt gott!