Liten men naggande god?

Har tillbringat helgen med att rensa lunden från harsyra. Småler lite när jag sätter mig framför datorn och läser om den. Ogräs, javisst men tydligen också ansedd som söt och delikat (att äta) och någon funderar t o m på plantera in den i trädgården. Nja, inte om man frågar mig som har sur skogsjord som den sprider sig mer än framgångsrikt i.

Osäker på om jag minskat beståndet inte för harsyrans rötter bildar en matta som man måste kämpa lite för att få upp. Bitvis fick jag använda en liten trädgårdsspade för att mer eller mindre hyvla bort det översta jordlagret. När den har lyckats nästla sig in i andra växter, som olika hostor, fänrikshjärta och nunneört, är det en riktig utmaning att få bort allt utan att skada det man vill ha kvar.

Harsyra, Oxalis acetosella

Men nu är den i alla fall decimerad och förhoppningsvis tar det några år innan det är dags för nästa stora utrensning. Har inga illusioner om att den är borta för alltid men känner mig extra nöjd med helgens insats eftersom vädret varit sisådär, mestadels mulet och en nordlig vind som blåst rakt in mot lunden. Vinterjacka och ylleunderställ har varit ett måste.

Medan jag muttrat över kylan verkar låga vårtemperaturer inte bekymra växterna och för varje dag öppnar sig hybridmagnolian 'Merrill' lite mer. Jag är glad för varje natt frosten håller sig borta för just den här magnolian står lite utsatt brukar kunna skadas av hård vårfrost.

Hybridmagnolia, Magnolia x loebneri 'Merrill'

Kalla nätter är ingen match för hybridjulrosorna som visserligen kom igång sent i år men blommar som bäst just nu. De kan sloka lite om natten varit kall men reser sig snabbt upp igen. De allra flesta julrosor i trädgården är fröplantor som flyttats till nya platser och som efter några år blommar fint. 

En av trädgårdens många grupper av frösådda hybridjulrosor.

Och några i närbild.

Verkar som om hjortarna hittat till min trädgård och jag fasar för att de gör det till en daglig rutin. De äter så mycket fler växter än rådjuren och jag kan ju inte dränka hela trädgården i Trico-garden. Eller?

Allt gott!

Några små blå

Tog en tur i trädgården igår och såg att det fanns en hel del blå blommor just nu. Den blå färgen lyser ju inte få samma sätt som t ex gult men de flesta av mina blå blommor står i större grupper som gör att de syns bra även på lite håll.

Rent blå blommor kan vara svårt att hitta, men av de som i alla fall är väldigt nära är ormögat. Söta små blommor tidigt på säsongen och bildar stora mattor där den trivs, men en liten varning för att sätta den i en vanlig plantering. Den är väldigt bra på att ta för sig och växer in i andra växer snabbare än man anar. 

Ormöga, Omphalodes verna, som hukar under en sten i lunden där den växer bland buskar och ormbunkar. 

Att kaukasisk förgätmigej och ormöga tillhör samma växtfamilj, Boraginaceae, kan man se på blommorna men de har väldigt olika växtsätt (och storlek). Kaukasisk förgätmigej växer i en allt större klump som är lätt att dela men sprider sig inte själv på annat vis än via frön. I min trädgård hittar jag småplantor lite här och där.

Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla, fröplanta efter 'Jack Frost'.

Lungörten 'Blue Ensign' har nästan rent blå blommor och älskas av humlorna. Lungörten bildar med tiden mattor och plantorna är också lätta att dela om man vill ha flera, så det går fort att bilda ett stort parti. Vill inte växa i het sommarsol utan trivs bäst med lite skugga. 

Lungört, Pulmonaria 'Blue Ensign' efter ett år i den nya lunden. Nästa år kommer den ha växt ihop till en matta.

Berglungört, Pulmonaria montana 'Azurea' är väldigt snarlik 'Blue Ensign' men har mer inslag av rosarött i sina blommor. 

Fläcklungört, Pulmonaria officinalis med ljusare blå blommor och mer inslag av rosa. 

Bland vårlökarna finns det också en hel del blått och även om det är långt till stora fält så känns det som om både pärlhyacinter och de ryska blåstjärnorna siktar mot det. De blir alltfler för varje år och pärlhyacinten känns till och med som om den nästan har ogräspotential. Men förmodligen är det jag som är största boven, eftersom lökarna följer med när jag flyttar växter i och mellan planteringarna. 

Pärlhyacint, Muscari botryoides, som sällskap till (nedklippt) lavendel.

Bredbladig pärlhyacint, Muscari latifolium, och rysk blåstjärna, Scilla siberica.

Några som inte är riktigt lika bra på att sprida sig men som jag gärna hade fler av är vårstjärnor och porslinshyacint. Kanske bildar de inte lika många smålökar eller så har de inte hittat rätt plats än men de ökar trots allt så sakteliga och jag hittar dem lite här och där så hoppet finns.

Blåstjärna, Chionodoxa forbesii.

Stor vårstjärna, Chionodoxa luciliae, med en mildare blå färg.

Porslinshyacint, Puschkinia scilloides, med ljusblå blommor. 

Det kommer knappast bli något fält med balkansippa i trädgården men jag glädjer mig åt de blommor som kommer. Stora, vackra blommor som skiner i solen och slår ihop sig till natten.

Balkansippa, Anemone blanda.

Var beredd på att vakna upp till en vit trädgård eftersom det pratats om snö men blev glatt överraskad. Ingen snö och en sol som tittar fram mellan molen. Skönt och även om det ska bli kyligare hoppas jag slippa frost. Den första magnolian är precis på väg att slå ut.

Allt gott!

Lite öm men det är det värt

I väntan på vårvärmen ser jag till att hålla igång i trädgården. Rycker ogräs, flyttar perenner, klarar av småprojekt och lägger på ett lager med kogödsel och barkmull i planteringarna. Borde kanske myllas ner lite men jag räknar med att veckans då-och-då-strilregn hjälper till att få ner näringen och att maskarna så småningom ser till att jorden blandas med min cocktail.

Gillar att känna mig lite mörbultad efter en heldag i trädgården och vaknar tidigt på mornarna om trädgårdsarbete står på dagens agenda. Lite tokigt när det ändå tar flera timmar innan temperaturen blir hög nog för att det ska vara lockande att gå ut. Men man kan ju alltid starta dagen med någon timme i växthuset.

Planteringarna uppe vid huset är fixade och det är de som är mest arbetskrävande i trädgården. Dels för att det är dem som vi själva och (numera ganska sällsynta) besökare ser mest av och dels för att de, trots sin "cottage garden"-stil, är striktare än trädgårdens övriga planteringar. Än så länge är blomningen sparsam och planteringarna ser ganska kala ut, men det kommer snart ändra sig.

Entréplantering. Om bara någon vecka kommer körsbärsträdet och narcisser blomma här,

Har under flera år försökt få till en fin inramning med lingontry runt "rundeln" men gav upp eftersom den växte så spretigt. För att hålla jorden borta från gruset bestämde vi att sätta dit metallkanter istället. Ett och ett halvt år efter leverans har metallkanterna äntligen kommit på plats. 

Rundeln med sin nya metallkant

Den smala planteringen längs huset har också fått en ny kant men av stenar. Nivåskillnaden mellan gräs och grus är några decimeter och stenkanten gör att lutningen på planteringen blir mindre så att jorden ligger kvar. De daggkåpor som tidigare växte nere vid gruset har fått flytta upp längs kanten och de kommer snart växa ut över den.

I planteringen längs söderväggen råder fullt krig. Småplantor av julrosor dyker upp överallt och kirgislöken är lika bra på att sprida sig och bildar stora ruggar. Julrosor-barnen har jag under flera år flyttat till andra platser i trädgården och det börjar bli dags att göra detsamma med kirgislöken. Gäller bara att välja rätt ställe att sätta dem på, där det inte gör något om de blir många.

Någon planterade orange dagliljor på de här bergshyllorna långt innan vi flyttade hit och det var minst sagt hög tid att rensa bort ogräs och vintergröna från dem. Eftersom dagliljorna "hör till" platsen återplanterades en del av dem men de fick också sällskap av en rödbladig smällspirea och blå trädgårdsiris. Så under en kort period i juni kommer det vara riktigt färgglatt här. Vintergrönan kommer säkert ta sig tillbaka in i planteringarna men så länge ogräs i övrigt håller sig borta så gör det inte så mycket. 

Krokusarna under äppelträdet har ersatts av andra lökväxter och från att ha varit en enda planta tar den stora nunneörten för sig alltmer. När lökväxterna gjort sitt kommer liten flocknäva ta över. Som tur är var det här den planteringen jag vårstädade först av alla, hade varit tidsödande att försöka få ner kogödsel och barkmull utan att förstöra.

Stor nunneört, Corydalis solida ssp. solida.

Nu får jag hoppas att den utlovade vårvärmen kommer och sätter riktig fart på växandet så att all bar jord täcks av grönt istället. 

Allt gott!

Påskrapport

Påskhelgen är över och med undantag för annandagen, som bjöd på snö och kall blåst, så var det underbart att vara ute och vårfixa i trädgården. Har hunnit både rensa och gödsla några planteringar och det känns som jag kommit långt trots att det är tidigt på säsongen. Nu är det bara resten kvar...

Har också stängslat in min mycket måttliga köksodling i förhoppning om att hålla rådjuren på avstånd. De senaste årens entusiastiska sådd av olika grönsaker har slutat i ointresse efter att persilja, sallad, mangold etc. skördats nattetid av oinbjudna gäster. Men lite överblivna armeringsnät kanske kan vara lösningen och de bildar nu en skyddande inhängnad kring odlingarna.... och några av mina rosor.

Vågade mig på att plantera ut några fröplantor av bl a grönkål, mangold och pak choi som jag drivit i växthuset. För säkerhets skull lever de under lite skuggväv och skulle de stryka med så finns fler på vänt men än så länge ser det bra ut. Om nu inte sniglarna hittar hit och jag lyckas bra med odlandet så kanske antalet pallkragar ökar i antal.

Givetvis har det också blivit en del turer i trädgården för att se vad som hänt. Lite tidig påsk i år för att påskliljorna ska ha kommit igång på allvar men lyckades hitta en liten 'Tête á tête' som slagit ut. Är resterna av något tidigare års stormarknadsköp av de så vanliga små påskliljorna i kruka. 

Just den här påskliljan står i en slänt som nås av tidig morgonsol men andra narcisser i trädgården är också på gång. Så länge våren inte stannar av så kommer det vara full fart på dem om bara någon vecka. Andra blommor har kommit längre. Snödropparna är snart på väg att tacka för sig, några krokusar börjar se lite luggslitna ut och jag misstänker att våririsarna inte är långt efter även om vissa i lite skuggigare läge precis slagit ut. 

'Katharine Hodgkin' har nästlat sig in i mitt hjärta efter att jag tvekat länge med att skaffa den. Tyckte den såg lite urtvättad ut på bild men oj! så fin den är. 

Trollhasseln nere i lunden börjar tappa i intensitet men då tar körsbärskornellen över med sin härligt gula blomning. Börjar bli ett ganska högt träd på cirka fyra meter och får gärna bli ännu högre för att ge lunden lite fler nivåer. I närheten av kornellen växer en smällspirea och ett kejsarolvon och det är alltid svårt med buskar och träd som planteras samtidigt i närheten av varandra. Innan de uppnått sina respektive olika höjder ser det alldeles för trångt ut men nu börjar det så sakteliga ta form.

Körsbärskornell, Cornus mas

Förutom snödropparna och några grupper med julrosor, som i år kommit igång senare än vanligt, är marken nere i lunden fortfarande ganska bar. Enstaka plantor av olika lungört har slagit ut och en ensam vitsippa hade bestämt sig för att det var dags. Men tittar man närmare ser man att det sticker upp knoppar av olika växter överallt och innan april är över kommer lunden se helt annorlunda ut.

Vid södergaveln på huset står en buskpion som gör sig redo att hålla show. Blomningen är fantastisk under några dagar mot slutet av maj men jag tycker nästan att den är lika vacker tidigt på säsongen. När de rödbruna unga skotten kommer, särskilt när solen lyser på dem. Under buskpionen är marken täckt av julrosor och våriris.

Att det snart kommer vara full fart i trädgården märks på att knopparna på körsbärsträdet vid entrén börjar svälla och visa färg. När de slår ut brukar de gula narcisserna under vara i full blom och då är det verkligen vår på riktigt. 

Länkar till Trädgårdsfägring där veckans tema är "Nu närmar det sig".

Allt gott!