Dags att ge upp

 

Nu är det beställt, viltstängslet som förhoppningsvis håller framför allt hjortarna borta. Kruxet blir att få det att inte synas mer än nödvändigt så att trädgården fortfarande upplevs som en del av den omgivande naturen. 

Rododendronblomning längs vägen i början av juni. 

Rådjuren har varit en del av vardagen sedan länge och Trico Garden fick mig att tro att det går att ha en fin trädgård trots dem, så länge man är alert och sprejar regelbundet. Så pass mycket att jag planterat flera nya rosor i år, remonterande rosor som tål att någon knopp eller så kanske hamnar i rådjurens magar och ändå lyckas glädja mig med vacker blomning.

Fejningen har egentligen varit ett större problem än att de ätit. Inga listor över "rådjurssäkra" växter lyckas förutsäga vilken buske eller vilket träd ett rådjur kan tänka sig feja mot och det är svårt att spreja allt, eller skydda på annat sätt, om man har en stor trädgård. Genom åren är det många buskar eller unga träd som blivit fejade och som fått börja om på nytt eller helt enkel tagits bort.

Om hjortar fejar eller inte vet jag inte, men jag vet att hjortar har en mycket vid diet och att de inte bryr sig om Trico Garden. De äter vad som helst, sprejat eller osprejat och dessutom gillar de att festa i grupp och att trampa på det de inte äter. Så efter flera besök de senaste veckorna inser jag att de inte kommer bli färre med tiden eller flytta någon annanstans och om jag vill ha kvar glädjen med trädgården finns det inte något annat sätt än att hägna in den. 

Bakom gruppen med stora parkrododendron går vägen och jag hoppas de hjälper till att hindra hjortarna.

Sett från utsidan

Eftersom trädgården har en oregelbunden form och stora nivåskillnader är det inte helt lätt att hitta en bra sträckning för stängslet. Det blir en utmaning men jag tänker att det kanske går att att trolla bort nätet bitvis med hjälp av klätterväxter och som tur är finns det en hel del stora buskar i trädgårdens utkant som förvillar lite. Förhoppningsvis kommer jag också hitta en passande typ av portaler och grindar för alla öppningar som behövs. 

Här kommer det behövas stängslas men också ordnas med en öppning av något slag eftersom reningsverket ligger en bit in i lunden.

Gränsen mellan oss och grannen går nedanför bergknallen och vare sig rådjur eller hjortar har några problem att ta sig upp dit så det gäller att placera nätet så de inte bara kan hoppa över det.

Att acceptera idén om att sätta upp ett stängsel har tagit tid. Samtidigt som jag inte alls vill hägna in så känner jag en lättnad över att ha tagit beslutet. Tänk att kunna välja växter utan att fundera över om rådjur eller hjortar tycker om dem eller inte och tänk så härligt att kunna ta bort alla nätburar kring buskar och trädstammar och slippa fundera på om det är dags att spreja igen. 

Klematis är ju ett sätt att dölja. Den här klarade sig hyfsat vid senaste hjortbesöket, allt utom de nedersta blommorna fick vara kvar.

Framför allt hoppas jag på att kunna ta turer i trädgården utan att behöva upptäcka att det jag lagt ner timmar av jobb och kärlek på att vårda, förstörts över natten. Det räcker med de utmaningar väder och vind ger, för att inte tala om sniglar, liljebaggar och annat. Vem vet, kanske visar det sig att beslutet om att hägna in är något av det bästa jag tagit för att kunna njuta mer av min trädgård. Man kan ju alltid hoppas och som maken säger: "Du vänjer dig" och visst är det så!

Jungfrunäva vid ett blivande stängselhörn.

Allt gott!

Njuter av försommaren

Maj har varit full av aktivitet, inte minst bland växterna som växer och blommar för fullt. Maj har också varit full av saker som jag velat göra i trädgården och det är lite som när gäster ska komma på besök. Massor att göra och listan utökas hela tiden med något nytt som kanske hinns med. Bara för att det är kul, samtidigt som det ibland känns som om det inte finns något slut. 

Ogräsrensning och omvårdnad av trädgårdens "gamla invånare" varvas med plantering av dahlior och de annueller jag sått från frö, baxande av stenar till muren nedanför slänten och nedgrävning av trädgårdsslang för att kunna vattna smidigare. För nu börjar det bli torrt och om det inte dyker upp något regn är det snart dags att börja vattna. 

Som start på dagen tar jag som regel en tur i trädgården och försommaren är prydnadsäpplenas, magnoliornas och lundväxternas tid. Ofta blir det en tur mot kvällen också och som tur är finns mobilen i regel med vilket gör att jag kommer ihåg att ta lite bilder. Här är lite av det som jag lyckats fånga i slutet av maj - början av juni.

Prydnadsäpplena 'Professor Sprenger' och 'Everest' blommar för fullt nere i lunden. Det rosablommande under 'Professor Sprenger' är fänrikshjärta och det rosablommande trädet till höger en magnolia 'George Henry Kern'. Stenmuren längs gången har utökats med några meter.

'George Henry Kern' är en fin liten magnolia som blommar under lång tid. Nuförtiden växer den mest till på bredden.

Den rosa lunddockan, Glaucidium palmatum, börjar bilda en fin rugge i en annan del av lunden. Även om blomningen är kort så står bladen fina under hela säsongen och får en fin gulgrön färg till hösten.

Bakom dammen lyckas magnolian 'Genie' få till en blygsam tillväxt och ett par blommor om året. Kanske står den lite fel för att trivas men jag vill inte störa utan hoppas varje år att den ska sätta fart. Blommornas form är vacker och färgen mörkt vinröd. 

Längs bäcken som rinner ner i dammen trivs den japanska vivan, Primula japonica 'Postford White'.

Inte alls i en lund men i skugga mellan bastun och kökslandet står en rad med fröplantor av kaukasisk förjätmigej, Brunnera 'Jack Frost'. Den är en av de växter som dyker upp här och där som fröplantor över hela trädgården.

På marken i lunden bakom berget sprider sig spetsmössan. En stor björk togs bort i närheten förra året och förmodligen är det mer fukt i marken nu än tidigare och jag hoppas att spetsmössan ska trivas lite bättre.

Rhododendron 'Scintillation'  i blom mellan två små lönnar. 

På marken under en av lönnarna huserar några indiska fotblad Podophyllum hexandrum. Bladen är väldigt dekorativa och för att se blommorna måste man kika mellan dem.

 

Nedanför en bergknalle och den andra lönnen växer den vita lunddockan. Den är sådd från frö liksom många av de andra lundväxterna.

Amurkobrakallan, Arisaema amurensis, måste man vara uppmärksam för att se. Den blir bara några decimeter hög och blommorna är minst sagt diskret färgade.

Diskret kan man inte beskylla den här magnolian för att vara. Den köptes som Magnolia soulangeana men är troligen en M. 'Susan' och färgen är lite väl intensiv för min smak men eftersom den är blomvillig får den vara kvar.

Tolvgudablomman, Dodocatheon meadia, gör inte mycket väsen av sig och det behövs kanske inte när man har såna blommor?

I början av den del av trädgården som går under namnet skrevan har ytterligare en magnolia, Magnolia 'Sunsation' precis börjat blomma. Till vänster om magnolian blommar pärlbusken.

Blommorna på 'Sunsation' är otroligt välformade och mycket vackra.

Likt en diva lutar sig pärlbusken, Exochorda 'The Bride' mot berget. Trivs bra i solen men skulle också finna sig tillrätta i lunden.

Sen har vi de som gör lite som de vill som tovsippan, Anemone sylvestris som växer allra bäst i grusgången trots att jag försöker få den att trivas i mer gynnsamma lägen.

Allt gott!