Träd i trädgården - Rönnar

Vår trädgård ligger i ett sommarhusområde med mycket skog och natur alldeles inpå vilket gör att rönnar passar bra in i miljön. Flera av de rönnar som växer i trädgården är så också den vanliga rönnen som har frösått sig själv där den velat och som jag låtit vara kvar. Några av dem är enstammiga med klotklippt krona men de flesta växer som flerstammiga och jag gör inte något annat än glesar ut bland stammarna då och då.

Men nu finns det ju så många framodlade rönnar som skiljer sig från varandra bl a i storlek, fruktfärg och höstfärg. Och eftersom hösten är här och det kanske är då man bäst ser hur olika rönnar skiljer sig åt tänkte jag visa de jag har skaffat. Bland de jag valt att plantera är 'Dodong' den största och kanske den med starkast höstfärg. Efter åtta år är den c fem meter hög och jag räknar med att den fortsätter att växa några meter till på höjden. 

Allt med 'Dodong' är stort, som en vanlig rönn på steroider. Både blomklasarna och senare bärklasarna är maffiga. Hittills har den visat lite varannat-år-beteende, dvs mycket blommor ena året och sen betydligt färre året efter. Kronan är lite svår att få snygg, grenarna vill gärna sträcka sig uppåt, istället för utåt, vilket gör att flera toppar bildas. Skulle förmodligen varit flitigare med att beskära den i unga år. Nu avlägsnar jag några av de lägsta grenarna varje år och ser samtidigt om jag kan korta in andra grenar så att de börjar grena ut sig åt sidorna och på så sätt omforma kronan.

Nyplanterad Sorbus ulleungensis 'Dodong' 

'Dodong' sex år efter plantering

Till vänster om 'Dodong står den japanska rönnen 'Carmencita' som planterades samtidigt som 'Dodong', Den har också en fantastisk men lite mörkare höstfärg som ännu inte blivit fullt utvecklad på bilden ovan. 'Carmencita' är mycket vacker och ger ett delikat, lite nätt intryck. Både blommor och blad är mindre än hos en vanlig rönn och bladen är vackert mörkgröna. Under vintern har den mörkt rödfärgade, spetsiga bladknoppar. 

Mitt exemplar är bottenympat och närmar sig fyra meter med en rundad-oval krona. Verkar vilja växa vidare både på höjd och bredd så kanske uppgifterna om att 'Carmencita' inte blir så stor (tre-fyra meter) mest gäller toppympade exemplar. Men tänker man på att den höjd som ofta anges gäller "höjd efter tio år", så stämmer det ju ganska bra ändå.

Japansk rönn, Sorbus commixta 'Carmencita'

Sorbus commixta 'Carmencita' i knopp

Och med höstfärg och bär.

Nästa års bladknoppar.

En annan rönn-dam, 'Birgitta' har orangegula bär och lite grövre blad och ska bli uppemot sju meter. 'Birgitta' stod i rea-hörnan på handelsträdgården efter en vinter och jag tyckte att hon var värdig ett bättre liv så hon fick följa med hem. Ännu så länge verkar hon satsa mest på rottillväxt för kronan har inte blivit märkbart större på de två år hon varit här.

I våras blommade hon med några få klasar och nu har bären fått sin färg. De är lite mer åt det orangea hållet än jag hade förställt mig men det spelar ingen roll. Kan tänka mig att det blir riktigt fint när bladen färgats gula senare i höst. 

Commixta-rönn, Sorbus (Commixta-gruppen) 'Birgitta'

Ambrarönnen 'Joseph Rock' köptes på en rea på handelsträdgården hösten innan 'Birgitta' fyndades. Jag hade tidigare funderat på om vilken av dem jag skulle välja eftersom jag tyckte det kunde vara kul med gula rönnbär. Nu har jag båda och av någon anledning hade jag trott att de skulle vara snarlika varandra, både gällande fruktfärg och storlek. 

Just nu är de ganska jämnstora och har liknande form, men 'Joseph Rock' sägs kunna bli något högre än 'Birgitta' så småningom. Till skillnad från 'Birgitta' har 'Joseph Rock' klart gula frukter och bladen blir vackert röda på hösten. Jag tycker också att den ger ett lite gracilare helhetsintryck.

Ambrarönn, Sorbus 'Joseph Rock'

De gula bären hos 'Joseph Rock'

Jag verkar dras åt orange/gula rönnbär för när jag sökte efter en mer smalväxande rönn föll jag för pelarrönnen AUTUMN SPIRE 'Flanrock', som får gulorange bär och har en fin röd höstfärg. 

Redan efter några år har den sträckt på sig rätt ordentligt och är nu uppemot fyra meter hög och dryga halvmetern vid. När den planterades fanns inte pergolan men eftersom den ska hålla sig smal så tror jag inte det blir några problem med att den står så nära. I värsta fall får jag klippa in den nedtill.

Pelarrönn, Sorbus AUTUMN SPIRE 'Flanrock'

Pelarrönnens vackra gulorange bär.

Precis som med 'Joseph Rock' och 'Birgitta' kunde jag inte motstå att köpa en pärlemorrönn när den dök upp på rea. Väl hemma visste jag inte alls var den skulle få plats och den har haft det tufft ett par säsonger, planterad lite på undantag och alldeles för torrt. Tidigt i september i år fick den flytta trots att det förmodligen skulle varit bättre att vänta till senare, men den ser ännu så länge ut att må gott på sin nya plats. 

Pärlemorrönnen ska få rosaröda frukter som bleknar till mer eller mindre vita enligt beskrivningarna. Mitt plågade exemplar har inte blommat och därför inte bildat frukter så jag väntar fortfarande på att få se färgen "live". Småbladen är avrundat spetsiga och inte så tydligt sågtandade som hos en vanlig rönn, vilket ger ett elegant intryck. Tillhör de något mindre rönnarna och ska bli runt fyra kanske fem meter hög.

Pärlemorrönn, Sorbus vilmorinii

De fina bladen på pärlemorrönn

Under flera är hade jag också liten pärlrönn, men honungsskivlingen som finns i marken här bestämde sig för att angripa de två plantor jag lyckats driva fram från frö. Egentligen är jag sugen på att plantera den på nytt för den var lite lagom stor, hade vackra blomknoppar och var fin med sina vita bär. Det blev ju inte sämre av att bladen fick en fin röd färg till hösten. Det är bara det där med plats.

Liten pärlrönn, Sorbus frutescens, i knopp.

Liten pärlrönn med sina vita bär.

En annan rönn som jag dragit upp från frö är kashmirrönnen. Den ska också ha (rosa-) vita frukter. Tre plågade exemplar står och stampar utan att jag egentligen ser att de växer. Tror att de behöver mer fukt än jag har givit dem och lösningen kanske kan vara att jag helt enkelt hittar nya platser för dem, där de inte är beroende av stödvattning.

Den sista sortens rönn som finns i vår trädgård är spetsrönn. Det är en mindre rönn (blir c tre meter) och  har ett sirligare bladverk och röda bär och höstfärger. När den köptes var den dryga två meter hög men fejades hårt av rådjuren och jag trodde att jag förlorat den, men inte då! Om den solskenshistorien kan man läsa om här

Allt gott!

Mulna dagar men trädgården glöder

Senaste veckan har bjudit på lite kallare väder och åtminstone en natt har temperaturen varit under nollan. Även om någon blomma på dahliorna har klarat sig så ser de flesta plantorna trötta och vissna ut och det är dags att sätta spaden i jorden och ta upp dahliaknölarna för vinterförvaring. Förra årets absoluta favorit-dahlia, 'Otto's thrill' skulle precis skulle till att blomma med sin första blomma för säsongen, så en stjälk fick komma in i värmen innan första frosten.

Dahlia 'Otto's thrill', sk dinnerplate-dahlia

De lite lägre temperaturerna blev också signalen för de träd och buskar som ännu inte skiftat färg att nu är det dags. Har varit en ganska lång höstfärgsperiod här som jag tror beror på att en del buskar och träd som lidit av torka under sommaren fick sina färger tidigt och fällde också sina löv, medan andra istället dröjt länge med att förbereda sig för vintern tack vare den ganska milda hösten.

Stor häxal, Fothergilla major

Återigen den stora häxalen i bakgrunden, tillsammans med smörgul trollhassel, Hamamelis x intermedia 'Aphrodite' och knallröd klockbuske, Enkianthus campanulatus mot en vägg av rododendron.

Nät över dammen samlar upp de löv som faller. Bakom bänken en hybridmagnolia, Magnolia x loebneri 'Merrill'. I mitten av bilden står en japansk rönn, Sorbus commixta 'Carmencita' som precis börjat skifta färg och framför den syns de sista bladen på slånaronia, Aronia x prunifolia. Den lägre gultonade busken är en stjärnmagnolia, Magnolia stellata och det vackert orangeröda trädet ullungrönn, Sorbus ulleungensis 'Dodong'.

Jag har också börjat förbereda mig för den kallare årstiden genom att fixa till ett litet krypin. Efter nära tjugo år fick vårt gamla växthus lov att monteras ned för två år sedan pga gästhusbygge. Nu har jag återanvänt vissa delar och byggt mig ett krypin där jag ska kunna stå och plantera oavsett väder utomhus, och också ha mina tidiga sådder m h a lite tillskottsvärme och extra belysning.

Det står lite undanskymt och får bara eftermiddagssol så det är kanske inte ett växthus i vanlig bemärkelse utan mer en plats för stök och bök. Men i ärlighetens namn använde jag det gamla växthuset på liknande sätt. 

När jag rensat ut högvis med gamla plastkrukor firade jag med att testså lite fröer som jag kan gå och kika på för att se om de gror. Kanske lite konstig timing, men kunde inte låta bli.

Allt gott!

Höst i trädgården

Nu börjar väderprognoserna hota med lägre temperaturer och man inser motvilligt att trädgårdssäsongen kommer ta slut även i år. Trist, men en kasse full med vårlökar väntar på plantering, för en stor del av trädgårderande är ju att se framåt och tur är det. Tänk om man bara hade den här säsongen på sig att infria alla drömmar.

En av mina drömmar för nästa år är en rosenträdgård. Rosor har länge varit långt nere på listan av vad som är aktuellt för min trädgård, eftersom rådjuren (och hjortarna och ibland även älgen) gärna smakar på mycket av det jag planterar. Men när jag insåg att vissa buskrosor visserligen blev skattade på rosknoppar men ändå lyckades blomma vackert med de knoppar som blev kvar och att klätterrosor klarar sig bara de lyckas växa upp en bit, så har antalet rosor i trädgården ökat. 

Tack vare ett byggprojekt som krävde att en del jord lades någonstans förra året så skapades en ny plantering och, visade det sig, både väderstreck och jordtyp var som gjorda för rosor. Kanske kan förvandlas till en (liten) rosenträdgård?... Efter att ha våndats över vilka jag skulle välja så kom så en leverans från Flora Linnea i veckan som gick. Glädje!

Och helt emot rekommendationerna har jag bara köpt en av var, förutom av 'Munstead Wood' som jag av någon anledning kände att jag behövde två av. De övriga som kommer finnas i planteringen tillsammans med den mörkt vinröda 'Munstead Wood' är: 'The Generous Gardener' (ljusrosa) , 'Mortimer Sackler' (rosa), 'Lady Gardener', 'Crown Princess Margareta' (båda aprikos) och 'Emily Brontë' (rosa-aprikos). Tanken är att de ska väva ihop och vara vackra tillsammans, så de är planterade ganska tätt. 

Lite längre bort i samma plantering satte jag 'Hyde Hall' som är mer (stark-)rosa. På den lite rangliga armeringsjärnsspaljén, mitt bland rosstumparna, klättrar två klematis som jag planterat tidigare. Lyckas jag bara hålla rådjuren borta så hoppas jag på fin blomning i min nya rosenträdgård nästa år.

I senast i laget, eftersom J-A-S-månaderna är över, tog jag för några dagar sedan bort en större gren/stam på den koreanska strimlönnen. Efter sommartorkan för två år sedan började den skjuta nya skott nerifrån och jag var lite för feg för att ta bort tillräckligt många av de nya skotten och den fick därför flera stammar.

Två av stammarna växte alldeles för nära varandra för att båda skulle få vara kvar och det var dags att vara modig nog att beskära. En fem meter tjock stam sågades bort och i samma veva passade jag på att ta bort de nedersta grenarna för att lyfta kronan lite på de stammar som blev kvar. Nu håller jag tummarna för att lönnen inte ska misstycka alltför mycket.

Acer tegmentosum 'White Tigress'

Strimlönnen är ganska intetsägande under sommaren, men jag gillar både bladutspringet och de fina guldgula höstfärgerna. Men den verkliga behållningen ligger kanske i den fint strimmade barken (och de rödtonade grenändarna som lyser under vintern).

Nu har också trollhasselbuskarna börjat skifta färg. Gulblommande 'Arnold Promise' får en blandning av gul-orange-röda höstfärger, medan 'Barmstedt Gold' får gula blad på hösten. Ser också att de har fullt med knoppar redo att blomma tidigt (februari/mars) nästa år. 

Hamamelis x intermedia 'Arnold Promise'

Hamamelis x intermedia 'Barmstedt Gold'

En ny bekantskap, och senblommare som gillas av pollinatörer, är den rosablommande skäggbusken. Ska bli knappa metern hög och blomma i september vilket var precis vad jag saknade i planteringen vid infarten. Vill ha det väldränerat och ska klara zon 3, så förhoppningsvis kommer den igen nästa år.

Caryopteris x cladonensis PINK PERFECTION ('Lisspin')

Söndagmorgon, solen skiner och det är vindstilla. Dags för en snabb promenad och sen ska narcisserna i jorden. Kommer bli så fint i vår.

Allt gott!

Trädgården börjar byta färg

Oktober och hösten är onekligen här. Tack vare snälla nattemperaturer blommar en hel del i trädgården fortfarande och så får det gärna fortsätta. Gräva upp dahlior är bland det tråkigaste jag vet och blir det frost så tvingas man vare sig man vill eller inte. Har inte hjärta att låta dem vara kvar i jorden och frysa bort. 

De är verkligen sensommar/höstblommor som levererar även om blomningen kom igång sent i år förmodligen pga den ganska skrala sommaren under juli. Några sorter har varit extra fina, Creme de Cassis och Nicholas men också en egensådd dahlia från en frömix som heter 'Bishop's children' (som är hopplöst svårt att få fram rätt färg på när man fotar).

'Creme de Cassis' smyckad med fina regndroppar.

Enkelblommande dahlia från 'Bishop´s children'-frön och lite längre bak 'Nicholas'.

Flera av de dahlior som var fantastiska förra året har dött för mig, vissa pga för mycket vatten och för lite värme när jag planterade dem andra tynade bort efter att de planteras ut, pga torka (?) eller massiva tvestjärtsangrepp. En favorit från förra året, Otto´s thrill har knoppar nu som kanske kommer hinna blomma om jag har tur. Men det blir till att ta nya tag nästa år, alltid kul att välja lite nya sorter!

Egentligen borde en del (främst nyplanterade) växter vattnas inför vintern. Vi har inte fått något ordentligt regn på evigheter och även om daggen stannar kvar i gräset länge på mornarna, är det riktigt torrt i marken om man gräver lite. Men jag ser att det finns lite regn i prognosen för kommande vecka så jag avvaktar.

Växterna i lundområdet nere på tomten börjar skifta färg. Gräsmattan är delvis gulnad efter torkan och numera också täckt av björklöv.

Torkan som varit gör att höstfärgerna börjat ganska tidigt i år känns det som och den här tiden på året är ju lika fascinerade som våren. Ute i naturen är det främst lönnar som sprakar i orange-rött, medan björkarna fått fint gula blad. I trädgården har en del lönnar redan fällt sina blad, medan andra ännu inte ens börjat skifta färg. Mitt lilla bergkörsbär har precis fällt sina vackert röda och körsbärsbenveden är på väg att bli naken förutom de fina frukterna. 

Ginnalalönn, Acer tataricum ssp. ginnala en av de lönnar som får höstfärg tidigt.

Bergkörsbär, Prunus sargentii innan lövfällning.

Körsbärsbenved, Euonymus planipes med ett lysande rött blodolvon, Viburnum sargentii 'Onondaga'  i bakgrunden.

Även kopparhäggmispeln verkar tunnas ut och jag fick skynda mig att ta en bild idag när solen sken. Har varit mulet i helgen och imorgon säger prognosen att det ska regna :)

Kopparhäggmispel, Amelanchier laevis

Det är ju inte bara rött eller orange som är vackert när det blir höst, såg att bladen på min bukettapel fått ett fint mönster i gult och grönt som jag inte sett tidigare. 

Bukettapel, Malus toringo var. sargentii med annorlunda mönstrade höstlöv.

Men det finns ju så mycket annat att göra under hösten och delar av tiden har ägnats åt att flytta lite buskar och träd som stod tokigt till en del av trädgården där jag jobbar på att få bort jätteslide. Ett projekt som jag skrev lite om tidigare i somras (Monsterbekämpning).

Det är egentligen alldeles för tidigt att plantera något alls där, eftersom jätteslidet kommer skicka upp massor av skott som jag måste rycka för att försöka trötta ut den. Men det är ju roligare att ha lite fina växter, än att bara låta marken stå bar. Så guldalm, kranskornell, komarovlönn, pärlbuske, småbuskpion och pärlemorrönn och tre klotklippta måbär har bl a hittat hit. 

Det var lite smått och gott från veckan som varit, låter en flitig humla som tar för sig av kärleksörten avsluta inlägget. 

Allt gott!