tisdag 12 september 2023

Ett bra beslut


Ibland tar det ett tag, eller i det här fallet flera år, innan femöringen trillar ner. 

När vi renoverade huset för tjugo år sedan stod ett äppelträd lite i vägen och i all hast flyttades det till en plats där det fanns lite jord i en skreva. Inte den mest optimala placeringen med tanke på bergknallarna runt omkring men på den tiden var trädets krona liten. 

Senvinter eller tidig vår i väntan på att krokusarna under trädet ska sticka upp.
Med åren blev trädet för stort för platsen och förutom en vacker blomning och ett fåtal äpplen bidrog det inte med något "extra". Dessutom hade nivån i planteringen runt omkring vuxit på höjden så trädet stod helt plötsligt tjugo centimeter under omkringliggande jord.

Det var inte lätt att hitta en bild på planteringen kring äppelträdet eftersom jag alltid försökt ta bilder där trädet inte syns. Så här såg det i alla fall ut sommaren 2022.
Äppelträd kan ju beskäras och några stenar kring stammen löste problemet med nivåskillnaden. Frid och fröjd eller? Nej, inte alls. Trädet stod helt enkelt på fel plats och skymde planteringen under och bakom, så i våras bestämde vi till slut att ta bort det.
Bara stubben kvar.
Det tog bara några minuter sen var bara en liten stubbe kvar av trädet. Inte en enda gång har jag saknat det utan istället njutit av att kunna se planteringen i sin helhet. För att få lite höjd har tre buskrosor, en vipphortensia och en liten bokplanta planterats. Sen fyllde jag som vanligt på med några dahlior och lejongap mellan perennerna. 

Vipphortensian ska förhoppningsvis hjälpa till att blockera sikten mellan oss och våra grannar och boken kommer klippas till en pelarform.

Krokusblomning

Perennerna börjar sticka upp.

Försommar och pärlbusken blommar samtidigt med nejlikroten. 

Högsommar med lejongap, purpurmejram, rysslök och solhattar.

På väg mot sensommar
Rosorna och vipphortensian har inte gjort så stora väsen av sig ännu. Rådjuren hann knipsa merparten av både nytillväxt och knoppar men tack vare regnet under sensommaren har rosorna skjutit nya knoppar som jag hoppas ska hinna öppna sig innan säsongen är över. De första knopparna på klematisen 'Alionushka' blev också betade men den kom snabbt igen och har blommat i massor och ser ut att fortsätta ett bra tag till. 

Det tog tid att inse att äppelträdet skulle bort men till slut så. Från att vara en plantering som jag nästan bara gick förbi har jag under hela säsongen glatt mig över att kunna se alla perenner och inte minst 'Alionushka' blomma. Till nästa år kommer förhoppningvis kommer också vipphortensian och rosorna igång ordentligt. 

'Alionushka'



Allt gott!

fredag 18 augusti 2023

Snart så är det stängt

 

Väderomslaget, från förlamande hetta till normal svensk sommar där solen ibland går i moln och det till och med regnar då och då eller till och med hela dagar, kom som på beställning och samtidigt som viltstängslet. Sedan dess har så mycket tid som möjligt ägnats åt att få stängslet på plats.

Till en början har vi fokuserat på de mest uppenbara öppningarna in i trädgården och på att se till att stängslet sitter så pass att hjortarna inte kan ta sig igenom. Än finns det några lite mer dolda öppningar som rådjuret ibland smiter in via men som hjortarna ännu inte hittat och det märks att besöken är färre. Så småningom ska vi finjustera och se till att allt ser bra ut.

Igenbommat.

Redan nu känner jag en återuppväckt glädje över trädgården och istället för att starta dagarna med att fundera över hur mycket som blivit förstört, ser jag istället fram emot morgonturerna. Glädjande nog tycker de flesta förbipasserande att det blir "fint" och det har visat sig att många grannar också funderar på att sätta upp någon typ av skydd mot rådjuren och hjortarna. 

En hel del grenar fick lov att klippas bort från rododendron för att nätet skulle kunna monteras men om något år kommer de nog växt till sig igen och hjälper till att dölja nätet.

Sju öppningar med grindar, varav två med dubbeldörrar, och ytterligare två enklare öppningar i stängslet behövs för att få allt att fungera. 

Under tiden jag knappt tagit blicken från stängslet har livet i trädgården fortsatt som vanligt. Hostor, stjärnflocka, nävor och en hel del annat behöver tid till att återhämta sig men det finns som tur en hel del annat som blommar just nu. Dahliorna och solhattarna har lyckats sätta nya knoppar och mjölkklockan som fick en ofrivillig "Chelsea chop" av rådjuren blommar lite försiktigt.

Mjölkklocka, Campanula lactiflora.

Dahlia 'Labyrinth'

Den numera traditionella dahliaplanteringen vid sidan av tvättvindan.

Solhattarna frösår sig själva i planteringen.

Vita solhattar, Echinacea purpurea 'White Swan' och i bakgrunden en skuggviolruta, Thalictrum rochebruneanum, som precis börjat blomma.

Rosenskära, Cosmos 'Apricotta', kommer jag så flera år. Lagom höjd och generös blomning, och utöver det en otroligt vacker färg....

Anisisop och vipphortensia, Hydrangea 'Limelight'. Förhoppningsvis ska berget som är täckt av krypoxbär och de nyuppsatta vajertrådarna skydda.
Trots att rådjuren varit och knipsat knoppar med jämna mellanrum har den här planteringen varit vacker under hela sommaren.

Favoritdahlian 'Night Silence' i sällskap av 'Sebastian', allium 'Millenium' och hortensian 'Annabelle'

Sensommarblomningen har kommit igång med andra ord och jag inser att sommaren sprungit iväg medan jag byggt stängsel. Rådjuret var på besök i natt och smakade på lite rosknoppar men det tillhör numera ovanligheterna. Förhoppningsvis ska de sista vägarna in i trädgården stängas snart och jag ser redan nu fram emot nästa säsong. 


Allt gott!

fredag 16 juni 2023

Dags att ge upp

 

Nu är det beställt, viltstängslet som förhoppningsvis håller framför allt hjortarna borta. Kruxet blir att få det att inte synas mer än nödvändigt så att trädgården fortfarande upplevs som en del av den omgivande naturen. 

Rododendronblomning längs vägen i början av juni. 

Rådjuren har varit en del av vardagen sedan länge och Trico Garden fick mig att tro att det går att ha en fin trädgård trots dem, så länge man är alert och sprejar regelbundet. Så pass mycket att jag planterat flera nya rosor i år, remonterande rosor som tål att någon knopp eller så kanske hamnar i rådjurens magar och ändå lyckas glädja mig med vacker blomning.

Fejningen har egentligen varit ett större problem än att de ätit. Inga listor över "rådjurssäkra" växter lyckas förutsäga vilken buske eller vilket träd ett rådjur kan tänka sig feja mot och det är svårt att spreja allt, eller skydda på annat sätt, om man har en stor trädgård. Genom åren är det många buskar eller unga träd som blivit fejade och som fått börja om på nytt eller helt enkel tagits bort.

Om hjortar fejar eller inte vet jag inte, men jag vet att hjortar har en mycket vid diet och att de inte bryr sig om Trico Garden. De äter vad som helst, sprejat eller osprejat och dessutom gillar de att festa i grupp och att trampa på det de inte äter. Så efter flera besök de senaste veckorna inser jag att de inte kommer bli färre med tiden eller flytta någon annanstans och om jag vill ha kvar glädjen med trädgården finns det inte något annat sätt än att hägna in den. 

Bakom gruppen med stora parkrododendron går vägen och jag hoppas de hjälper till att hindra hjortarna.
Sett från utsidan
Eftersom trädgården har en oregelbunden form och stora nivåskillnader är det inte helt lätt att hitta en bra sträckning för stängslet. Det blir en utmaning men jag tänker att det kanske går att att trolla bort nätet bitvis med hjälp av klätterväxter och som tur är finns det en hel del stora buskar i trädgårdens utkant som förvillar lite. Förhoppningsvis kommer jag också hitta en passande typ av portaler och grindar för alla öppningar som behövs. 
Här kommer det behövas stängslas men också ordnas med en öppning av något slag eftersom reningsverket ligger en bit in i lunden.
Gränsen mellan oss och grannen går nedanför bergknallen och vare sig rådjur eller hjortar har några problem att ta sig upp dit så det gäller att placera nätet så de inte bara kan hoppa över det.
Att acceptera idén om att sätta upp ett stängsel har tagit tid. Samtidigt som jag inte alls vill hägna in så känner jag en lättnad över att ha tagit beslutet. Tänk att kunna välja växter utan att fundera över om rådjur eller hjortar tycker om dem eller inte och tänk så härligt att kunna ta bort alla nätburar kring buskar och trädstammar och slippa fundera på om det är dags att spreja igen. 
Klematis är ju ett sätt att dölja. Den här klarade sig hyfsat vid senaste hjortbesöket, allt utom de nedersta blommorna fick vara kvar.
Framför allt hoppas jag på att kunna ta turer i trädgården utan att behöva upptäcka att det jag lagt ner timmar av jobb och kärlek på att vårda, förstörts över natten. Det räcker med de utmaningar väder och vind ger, för att inte tala om sniglar, liljebaggar och annat. Vem vet, kanske visar det sig att beslutet om att hägna in är något av det bästa jag tagit för att kunna njuta mer av min trädgård. Man kan ju alltid hoppas och som maken säger: "Du vänjer dig" och visst är det så!
Jungfrunäva vid ett blivande stängselhörn.

Allt gott!

fredag 2 juni 2023

Njuter av försommaren


Maj har varit full av aktivitet, inte minst bland växterna som växer och blommar för fullt. Maj har också varit full av saker som jag velat göra i trädgården och det är lite som när gäster ska komma på besök. Massor att göra och listan utökas hela tiden med något nytt som kanske hinns med. Bara för att det är kul, samtidigt som det ibland känns som om det inte finns något slut. 

Ogräsrensning och omvårdnad av trädgårdens "gamla invånare" varvas med plantering av dahlior och de annueller jag sått från frö, baxande av stenar till muren nedanför slänten och nedgrävning av trädgårdsslang för att kunna vattna smidigare. För nu börjar det bli torrt och om det inte dyker upp något regn är det snart dags att börja vattna. 

Som start på dagen tar jag som regel en tur i trädgården och försommaren är prydnadsäpplenas, magnoliornas och lundväxternas tid. Ofta blir det en tur mot kvällen också och som tur är finns mobilen i regel med vilket gör att jag kommer ihåg att ta lite bilder. Här är lite av det som jag lyckats fånga i slutet av maj - början av juni.

Prydnadsäpplena 'Professor Sprenger' och 'Everest' blommar för fullt nere i lunden. Det rosablommande under 'Professor Sprenger' är fänrikshjärta och det rosablommande trädet till höger en magnolia 'George Henry Kern'. Stenmuren längs gången har utökats med några meter.
'George Henry Kern' är en fin liten magnolia som blommar under lång tid. Nuförtiden växer den mest till på bredden.
Den rosa lunddockan, Glaucidium palmatum, börjar bilda en fin rugge i en annan del av lunden. Även om blomningen är kort så står bladen fina under hela säsongen och får en fin gulgrön färg till hösten.

Bakom dammen lyckas magnolian 'Genie' få till en blygsam tillväxt och ett par blommor om året. Kanske står den lite fel för att trivas men jag vill inte störa utan hoppas varje år att den ska sätta fart. Blommornas form är vacker och färgen mörkt vinröd. 

Längs bäcken som rinner ner i dammen trivs den japanska vivan, Primula japonica 'Postford White'.

Inte alls i en lund men i skugga mellan bastun och kökslandet står en rad med fröplantor av kaukasisk förjätmigej, Brunnera 'Jack Frost'. Den är en av de växter som dyker upp här och där som fröplantor över hela trädgården.

På marken i lunden bakom berget sprider sig spetsmössan. En stor björk togs bort i närheten förra året och förmodligen är det mer fukt i marken nu än tidigare och jag hoppas att spetsmössan ska trivas lite bättre.

Rhododendron 'Scintillation'  i blom mellan två små lönnar. 

På marken under en av lönnarna huserar några indiska fotblad Podophyllum hexandrum. Bladen är väldigt dekorativa och för att se blommorna måste man kika mellan dem.
 
Nedanför en bergknalle och den andra lönnen växer den vita lunddockan. Den är sådd från frö liksom många av de andra lundväxterna.

Amurkobrakallan, Arisaema amurensis, måste man vara uppmärksam för att se. Den blir bara några decimeter hög och blommorna är minst sagt diskret färgade.

Diskret kan man inte beskylla den här magnolian för att vara. Den köptes som Magnolia soulangeana men är troligen en M. 'Susan' och färgen är lite väl intensiv för min smak men eftersom den är blomvillig får den vara kvar.

Tolvgudablomman, Dodocatheon meadia, gör inte mycket väsen av sig och det behövs kanske inte när man har såna blommor?
I början av den del av trädgården som går under namnet skrevan har ytterligare en magnolia, Magnolia 'Sunsation' precis börjat blomma. Till vänster om magnolian blommar pärlbusken.

Blommorna på 'Sunsation' är otroligt välformade och mycket vackra.

Likt en diva lutar sig pärlbusken, Exochorda 'The Bride' mot berget. Trivs bra i solen men skulle också finna sig tillrätta i lunden.

Sen har vi de som gör lite som de vill som tovsippan, Anemone sylvestris som växer allra bäst i grusgången trots att jag försöker få den att trivas i mer gynnsamma lägen.


Allt gott!

fredag 19 maj 2023

En bit på väg

 

Har ägnat en hel del tid till waldsteinia de senaste dagarna. Köpte en liten planta via Tradera för en massa herrans år sedan. Fick pyssla om den en hel del för att den skulle komma igång och var väldigt glad när den faktiskt började sprida sig.

Numera är jag lite tudelad i min uppfattning om den. Å ena sidan kan jag uppskatta att den bildar en så tät och fin matta, precis som en marktäckare ska. Å andra sidan är den väldigt duktig på att utöka sitt territorium om den trivs och nästlar sig in i närväxande perenner i lite för hög utsträckning. 

Waldsteinia ternata bildar en fin matta under en smultronschersmin och julrosen bryr sig inte.

Läser jag om den så lovordas den som en bra marktäckare under buskar och träd och det är där det blivit lite tokigt. Visserligen är den planterad under buskar men där finns också andra perenner som kanske inte uppskattar att den nästlar sig in och slår rot.

I lunden hade waldsteinian verkligen hittat hem och spred sig alldeles för mycket så jag har försökt att frigöra en blekgul sockblomma från waldsteinians "tentakler". Just nu är sockblomman full av uppstickande blomstjälkar så det gäller att vara försiktig.

Marken under trollhasseln i lunden är snart rensad från waldsteinia.

Sockblomman hade säkert överlevt waldsteinians närmanden och hade det bara handlat om dem så hade jag nog lämnat det som det var men jag kände mig tveksam om andra, mindre stridsvilliga perenner, skulle klara konkurrensen. Så det var bara att börja rensa och snart har jag fått bort det mesta och jag kan ta en paus. 

Snart har också alla planteringar fått ett lager mull över fjolårslöven och de senaste två dagarnas regnande har gjort underverk. När mullen ligger på plats finns det annat att göra, dagarna är långa och kroppen är lite ledbruten när kvällen kommer. Med vad gör det? Ingen tid på året är lika härlig som den här.

Katsurorna har lite olika färg men båda är fina i morgonsolen så här års.

Buskroslingen som tog stryk under vintern skjuter nya skott!


Allt gott!

lördag 29 april 2023

En trädgårdstitt vid valborg

 

April har verkligen rusat iväg och så fort jag har haft tillfälle har jag varit ute i trädgården. Det finns massor att göra och jag irrar runt och klipper ner gamla perennrester och beskär buskar om vart annat. Det som inte hamnar som klippta småbitar i planteringarna flisas och läggs i komposten som precis blivit tömd på förra årets rester.

En hel säck full med kompost, kan det bli bättre?

Våren är härlig och stundtals även vädret men känslan är att våren ännu inte hunnit ikapp även om det blommar lite här och där. Som alltid tycker jag att det ser glest ut mellan växterna och undrar om det verkligen kommer komma igång i år (också). En förmodligen helt ogrundad tanke eftersom jag upptäcker nya saker som tittar upp i jorden varje dag. 

Stort treblad, Trillium grandiflorum, tittar upp och jag pustar ut. Varje år är det samma visa och jag vet inte varför just den är så viktig för mig. Kanske är det för att den inte verkar trivas riktigt där den står och jag bara väntar på att den ska ge upp. Till min glädje såg jag att den faktiskt frösått sig så om allt går väl kanske småplantorna lyckas växa till sig så beståndet kan bli lite större.

En hel del vårlökar blommar i planteringarna uppe vid huset, just nu är det olika Scilla, nunneört, pärlhyacinter och tidiga narcisser. Snödropparna och krokusarna har blommat över. Tack vare gräsmattan, som kom igång under förra veckans varma dagar, och en hel del vintergröna inslag ser det ganska frodigt ut.   


Trampstenar som ska grävas ner i gräsmattan efter att jag provgått några gånger.
I de olika lundmiljöerna är det mindre grönt och de tidiga, små perennerna och lökväxterna får jobba för att synas bland löven men det är ju så det ska vara. Så här långt har jag bara klippt bort en del gamla uppstickande stjälkar och rensat bort vintergröna och harsyra för att de inte ska ta över.



Svavelpion på väg upp.


En klunga frösådda julrosor som börjar få lite mer volym och blommar fint.

Så här ser några av dem ut när jag håller upp blommorna lite...

Körsbärskornellen tillhör favoriterna med sin tidiga blomning.


Nunneört, Corydalis malkensis, och lundviva, Primula elatior.

Nedanför julrosorna växer en klunga med vätteros, Lathraea squamaria. Förmodligen parasiterar den på en stor asp som har sina rötter utspridda över ett stort område.
Magnolian 'Merrill' och rosenrododendron ser ut att slå ut snart.

Förra året hade papegojbusken ett antal knoppar som jag aldrig såg utslagna, vet inte om det berodde på att jag var ouppmärksam eller om de inte orkade slå ut av någon anledning. I år har jag varit mer alert och just nu verkar den blomma. Om blommorna kommer ändra utseende ännu mer får jag se om någon dag.

Papegojbusken, Parrotia persica, 'Vanessa' hade länge upp emot 100 röda, taggiga bollar som numera har börjat spreta med mängder av ståndare. 

I veckan kommer barkmull som ska läggas ut som skydd i en del av planteringarna samt några rosor som jag klickade hem en regnig dag. Dahliorna börjar sticka upp ur påsarna/krukorna och frösådderna växer så sakteliga till sig. Bara lite värme kommer nu så är det precis som andra vårar med andra ord.


Allt gott!


Ett bra beslut

Ibland tar det ett tag, eller i det här fallet flera år, innan femöringen trillar ner.  När vi renoverade huset för tjugo år sedan stod ett ...