Höstfina buskar och träd

Redan mot slutet av augusti brukar jag kunna se de första höstfärgerna i trädgården, särskilt om sommaren varit torr och växterna är lite stressade. Först ut varje år är körsbärskornellen och sist den japanska blodlönnen 'Bloodgood'. Dessemellan sträcker sig åtminstone tre månader med olika träd och buskar som en efter en klär sig i sina höstfärger.

Hösten i år var inget undantag men trots att det ännu inte varit hård frost i trädgården har de flesta löven fallit och trädgården börjar nu se kal ut. En riktigt färgstark, lång höst går mot sitt slut och det är dags att summera hur det varit.

En av de som tidigt fick sina vackra färger var den flikbladiga solfjäderslönnen, Acer japonicum 'Aconitifolium', som vuxit upp från en liten fröplanta till att vara nästan lika hög som jag. Tillväxten satte riktig fart efter att jag flyttade den från ett torrare läge i lunden nere på tomten till den lite nyare lunden "bakom berget". 

Det känns som om den blivit intensivare röd i år än tidigare, men framför allt fick den sin höstfärg tidigt och har behållit den väldigt länge. I lunden står den lite upphöjt, snett bakom en annan lönn, Acer palmatum 'Beni Kawa' som också får fina höstfärger men i gula nyanser. I slutändan ska de båda bli ungefär lika höga, d v s ett par meter.

Flikbladig solfjäderslönn, Acer japonicum 'Aconitifolium'.

Från den här vinkeln är 'Aconitifolium' lite gömd bakom 'Beni Kawa'.

Från andra hållet syns den i sällskap med en kopparhäggmispel.

En annan lönn med vacker smörgul höstfärg är den betydligt större manchuriska strimlönnen, Acer tegmentosum 'White Tigress' som står nere vid dammen. I år skiftade en del av bladen i orange vilket inte gjorde någonting alls. Annars är det ju stammen man tänker på när det gäller strimlönnarna men jag tycker också att blomningen är fin.

Läget precis bredvid dammen är kanske inte så genomtänkt men den stod där redan innan dammen grävdes ur och eftersom den var ett ungt, litet träd då fick den stå kvar. Nu är den närmare fem meter och ser inte ut att ha några planer på att sluta sträcka på sig. 

Manchurisk strimlönn, Acer tegmentosum 'White Tigress'.

Strimlönnens fina bark och blomning.

I sällskap med den rodnande ullungrönnen 'Dodong'.

Vill man ha ett riktigt färgfyrverkeri är stor häxal, Fothergilla major en kandidat. En bra höst kan den ha allt ifrån blekgula till vinröda blad, som sitter kvar länge. Förutom höstfärgerna hos häxalen är ju vårens blomning också väldigt fin. I slutet av maj - början av juni blommar den med rufsiga, (creme-)vita borstar.

Det där med "stor" kan man ta med en liten nypa salt, för allt är ju relativt. Efter närmare tio år är den kanske en meter hög och den växer främst till på bredden. Vid något tillfälle har jag kunnat ta sticklingar från den tack vare rotskott eller om det kanske var en nedliggande gren som rotat sig.

Stor häxal, Fothergilla major med tidlösor.

Häxalens fina blomning tidigt i juni 2022.

Sen har vi ju katsurorna. Den senast planterade och därmed också den minsta tonade i orange redan i somras eftersom den står lite torrare, men de lite större väntade till hösten med att skifta till gult med enstaka inslag av orange och vinrött. Inte heller i år har jag kunnat känna någon pepparkaksdoft men så har vi inte heller haft frost än (som en del säger krävs för att det ska dofta).

Tittar lika ofta på deras blad nu under hösten som jag gör tidig vår när de slår ut och ser ut som små brunröda hjärtan. 

Katsura, Cercidiphyllum japonicum

Bladen i närbild.

Katsurans vackra bladutspring våren 2022

För att sluta cirkeln, avslutar jag med ytterligare en lönn, Acer palmatum 'Orange Dream' som tidigt i höstas var riktigt vackert röd (förutom på de grenar som fick skydd av gästhuset). Den växer för tredje säsongen i en stor kruka och jag hoppas att den ska fortsätta trivas lika bra många år till. 

Givetvis har också 'Orange Dream' mer att erbjuda än sina höstfärger. Till nästa vår kommer den vara ett smycke som drar blickarna till sig igen och med tanke på hur snabbt tiden går så är det inte långt dit.

'Orange Dream' i början av oktober 2022.

Bladutspring 'Orange Dream'

Allt gott!

Höstflytt och vårlök

"Gör om, gör rätt" är något som är vanligt förekommande i min trädgård. Den här gången gällde det rosenträdgården som jag planterade för två år sedan (läs här). Soligt läge, bra jord och en fungerande sprej mot rådjur gjorde att allt såg bra ut. Framför mig såg jag mängder av rosor i en härlig mix. 

Det jag inte såg var vad som var mellan mig och rosorna, köksträdgården och vad det innebar. Rosorna hann inte ens visa upp sig innan jag bestämde mig för att hägna in köksträdgården m h a armeringsnät för att hindra rådjuren från att tugga i sig alla grönsaker. För att ytan skulle fungera praktiskt fick även rosorna lov att hägnas in och med tanke på rådjurens kärlek till rosknoppar såg jag det som en toppenidé. Nu skulle jag ju t o m slippa spreja.

Armeringsnät är ganska diskret men däremot ser en köksträdgård ser inte alltid så kul ut. Så för att få en vackrare avgränsning mot gräsmattan dröjde det inte länge innan jag hade gjort en plantering utanför armeringsnätet. Perfekt plats för dahlior eller andra lite högre perenner. Men också ett effektivt hinder från att se rosorna. Enda möjligheten att se dem var om jag gick in i inhägnaden.

Innanför stängslet, bakom dahliorna gömmer sig rosenrabatten. Visserligen skyddade från rådjuren men också från att synas utifrån. Bilden är från dahliablomningen 2021, i år var blomningen väsentligt sparsammare men plantorna lika höga.

Under sommaren har jag funderat på hur jag ska kunna njuta av rosorna på ett bättre sätt. Att ha rosor som jag inte ens ser känns ju inte optimalt. Samtidigt fick årets erfarenhet av dahlior, som dröjer med att blomma eller inte blommar alls, mig att fundera på hur bra det är att ha en hel plantering dedikerad till dahlior. När jag håll på att gräva upp dahliorna trillade poletten ner...

Jag blandar dem förstås, d v s några av rosorna får flytta ut utanför stängslet och antalet dahlior får bli mindre. Vanligtvis kommer rosorna igång lite tidigare än dahliorna och tar sen en liten paus. Om dahliorna sköter sig så tar de över blomningen och sen får de skina tillsammans genom sensommaren. Skulle dahliorna vägra, så har jag även säkrat upp med en syrenhortensia längs ena sidan.

Två rosor, 'Alchymist' och 'Crown Princess Margaretha', är numera planterade nära armeringsnätet och ska förhoppningsvis klättra upp och bilda en skärm framför köksträdgården. Att 'Crown Princess Margaretha' gärna klättrar visste jag inte när jag köpte henne, men det har hon visat genom att skicka upp långa skott längs stängslets bakre sida. Med sin nya placering får hon en bättre chans att visa vad hon går för.

'Alchymist' och 'Crown Princess Margaretha'

Den tredje rosen har fått en lite mer framskjuten placering i planteringen och kommer flankeras av dahlior och blomma mot en bakgrund av höga, rosaröda temyntor. Blommar den som den gjort i år så kommer jag bli mer än nöjd. 

'The Queen of the Musks'

För att knyta an till veckans tema på TrädgårdsFägring så är det också här jag så småningom kommer att plantera de flesta narcisser jag beställt i år. 'Obdam', 'Manly', 'Salome', 'Cheerfullness', 'Thalia', 'Waterperry' och 'Mount Hood', alla i vita eller mjukt gula toner.

Till att börja med sätter jag narcisserna i krukor, låter dem stå frostfritt till efter jul då de åker ut i kylan. När våren kommer och jag ser var och hur många gamla lökar som kommer upp, kompletterar jag med de krukodlade. Blir det några över så får de pryda entrén.

Annars har jag varit sparsam med lökinköpen i år. Utöver narcisserna är det bara två sorters tulpaner jag skaffat till de två stora lerkrukorna jag ser från köksfönstret. Minns att det var någon rosa och någon vit, båda enkla och tidigblommande. Sortnamn? Ingen aning, planteringen gick fort och minnet är kort.

Tulpanfägring våren 2022

Fortfarande finns det rosor kvar innanför stängslet och jag får fundera vidare på var de kan trivas och synas bättre. Rätt vad det är kommer jag på det.

Allt gott!

Höstsysslor i trädgården

Trädgården visar upp sig från sin bästa (höst-)sida. Härliga dagar med växelvis grått molntäcke och klarblå himmel och temperaturer som skiftar därefter. Dagar som gjorda för att vara ute och pyssla med det som hör hösten till. Det är en utmaning att klä sig rätt och jag sätter på mig alldeles för mycket kläder som sen får skalas av lager för lager när jag fått upp farten eller när solen tittar fram. 

Än så länge sitter de flesta löven kvar och en av favoritsysslorna under hösten, att räfsa löv, får vänta. Under tiden finns det annat som är skönt att klara av och jag har gjort mitt bästa för att ta tillvara på dagarna.

En del av den nedre trädgården. Några träd och buskar har redan släppt sina löv medan andra precis håller på att få fina höstfärger. 

Äntligen är alla dahlior som ska få chansen att klara sig till nästa vår uppgrävda och nerpackade. I år testar jag att lägga dem med lite torvmull i papperspåsar avsedda för kompostering som sedan packas i vanliga papperskassar. En del har jord kvar mellan knölarna medan andra var lite mer städade. Vi får se vilka som klarar sig bäst men eftersom de, som sagt, är på tok för många så vågar jag chansa.

'Silent Night', en av de dahlior som packats ner.

Dammen har blivit ompysslad inför vintern. Pumpen måste stängas av och vissa delar ställas frostfritt. Ett misstag förrförra året lärde mig att stänga av pumpen innan nätet som ska hindra löv från att sjunka ner i dammen läggs på. Risken är annars att vattnet som rinner i bäcken hindras av löv som stoppats upp av nätet och att dammen töms. Men nu är pumpen avstängd och nätet på plats.

Löven har börjat samlats i nätet som täcker dammen.

Våren och hösten är kompostens tid i min trädgård. Däremellan är jag lite dålig på att ge den den uppmärksamhet som behövs även om den hela sommaren fylls på med det jag rensar ut ut planteringarna. Avsaknad av vattning och vändning gör att förvandlingen till jord går sakta, men hur bra ambitioner jag än har i början av året så hamnar det i skymundan.

Även om jag misstänker att det var i senaste laget. så har den i alla fall grävts om nu. Äldre kompost har flyttats över i ett av kompostfacken i väntan på våren. I de två andra facken ligger färskare, nyflisat material från dahliorna och de buskar som beskurits under sensommaren. Så småningom kommer de löv jag inte tycker behövs i planteringarna kanske också hamna här. 

En kraftig dahliastjälk på väg att bli flisad. 

Vattentankarna som vi har för att samla vårens smält- och regnvatten har tömts på det vatten som inte behövdes till trädgården i år och vattenslangarna har rullats ihop och ställts undan. Nästa år hoppas jag på att kunna lägga ut permanenta vattenledningar längs planteringarna så jag slipper dra slangar över hela tomten. Med kopplingar på ett antal strategiska platser hoppas jag sen på att kunna nå alla växter med hjälp av en enda slang. Vilken lycka.

De växter som stått på tillväxt eller väntat på rätt plats antingen planterats eller flyttats in i växthuset i väntan på nästa år. Bland dem ett spontaninköp som ger mig lite dåligt samvete. Det är ett rostvin (Vitis coignetiae 'Eminens') som har en fantastisk höstfärg men som jag inte har lyckats hitta rätt plats för så nu får den tillbringa en andra vinter i kruka. 

Sen har lite praktiska saker som robotklipparen och andra maskiner ställts undan. Kvar på listan för hösten finns, förutom löven, den sedvanliga flyttkarusellen av några växter som hamnat fel eller som behöver flyttas till förmån för annat. 

Jag börjar känna mig nöjd. Kanske framför allt med att jag också kommit ihåg en av de allra viktigaste höstsysslorna, att njuta av trädgården.

Vildvin, vanlig rönn och papegojbuske längs trappan ned.

Allt gott!

Sommarblommor som levererat

Det blev en paus, både för mig och trädgården. Efter en intensiv inledning och trädgårdsvisning i början av sommaren tog det stopp. Rosorna hade ett kort sommarflor medan dahliorna inte riktigt kom igång med blomningen förrän stora delar av augusti hade passerat. Eftersom det mesta jobbet var gjort inför visningen tog jag ledigt, om man bortser från en del vattning och passade på att göra en del annat.

Men nu har det blivit höst och efter en gråmulen inledning har de senaste dagarna varit fantastiska. Jag har ägnat mig åt att städa ur planteringarna inför vintern. Lite tidigt kanske men jag kommer inte ha så mycket tid för trädgården i november så det måste göras nu. Inte för att jag gör så mycket, förutom att gräva upp dahlior, rycka ogräs och eventuellt ta bort några gamla sommarblommor. Det mesta får stå kvar tills i vår.

Dahliorna ska ner i källaren för vinterförvaring efter en ganska medioker dahliasäsong där flera saker gjort att blomningen inte på långa vägar nådde upp till förra årets. Utöver att de var sena med att sätta knopp  bestämde sig rådjuren plötsligt och helt oväntat för att dahliaknoppar var en delikatess och jag snuvades på mängder av blommor.

Tack vare att jag har alldeles för många olika sorters dahlior räckte det ändå till en hel del buketter, både för det egna bordet och att ge bort till andra. Precis som förra året fascinerades jag över hur bra de går att kombinera både med varandra och andra. Få sommarblommor bjuder ju på en lika stor variation som dahlior och varje ny sort som slog ut blev utnämnd till "den finaste", åtminstone för stunden innan nästa slog ut. 

Två dahlior som lyckades blomma fint, 'Bonanza' och 'Waltzing Mathilda'

 

'Totally Tangerine'

'Café au Lait' men med en normal blomma och en starkt rosa, båda på samma stjälk. 

Baksidan av att ha för många olika sorter är att man till slut måste begränsa sig och till nästa år är det köpstopp på dahlior. De som klarar vinterförvaringen är de som kommer bli nästa års "den finaste".

Till skillnad från dahliorna får rosenskärorna står kvar till dess att frosten tar dem och de passar på att tacka genom att fortsätta blomma för fullt. En kort period i somras hade de ohyra men det svalare vädret i kombination med mer regn har gjort att ohyran försvunnit och de ser nu fräschare ut än någonsin. 

De tillhör de sommarblommor jag sår varje år och brukar dessutom dyka upp som självsådder lite här och där. I år valde jag att så lite färre varianter och den vackra 'Double Click Snow Puff' är den som blev årets bästa. Den är knappa metern hög och blommar med blommor som har lite olika utseenden, en del nästan enkla och andra tydligt dubbla. 

Rosenskära, Cosmos 'Double Click Snow Puff'

Det är ju också kul att prova nya sorter och i år var praktvädd, Scabiosa, en av dem jag sådde för första gången. De hamnade av misstag i framkanten av en plantering och blev nästan meterhöga vilket kanske var lite tokigt men de var lätta att så och blommade både rikligt och länge. Dessutom var de fina i buketter, både som blommande och som fröställningar och rådjuren lät dem vara ifred så de kommer sås igen nästa år men få en mer genomtänkt placering.

Praktvädd, Scabiosa atropurpurea 

Sommarblomman som blev årets favorit var en sommarrudbeckia. Den så populära 'Sahara' sådde jag förra årets och den visade sig komma igen efter vintern som för så många andra. Nu håller jag tummarna för att även 'Goldilocks, som jag sådde i våras, ska övervintra. Om jag varit lite ambivalent till 'Sahara' så har 'Goldilocks' tagit mig med storm med sin fina varmgula färg. Den är hållbar i buketter,  har blommat oavbrutet från juli och kommer säkert hålla på till frosten tar den. ´

Sommarrudbeckia, Rudbeckia hirta 'Goldilocks'

Fröer för nästa års sådder är redan införskaffade och bland dem fler av 'Goldilocks' för att vara på säkra sidan. Fröer till ytterligare en sommarrudbeckia, 'Amarillo Gold', klickades hem såväl som rosenskäran 'Apricotta' och dagögat 'Bleeding Hearts'. När mörkret tar över är det skönt att se fram emot nästa vår.

Allt gott!

Inte alltid som jag tänkt

Juli månad och perfekt trädgårdsväder med växelvis sol och regn. Regnet håller växterna fräscha och gröna, till och med gräsmattan är grön vilket är ovanligt för juli. I planteringarna uppe vid huset är det frodigt och blommorna avlöser varandra. Just nu blommar bl. a riddarsporrar, stormhatt, borstnejlika, daggkåpa och nävor. 

Gräver man lite djupare i jorden märker man att det ändå är väldigt torrt en bit ner. Kanske är det anledningen till att temyntan 'Beauty of Cobham' är full av mjöldagg? Har väntat på att den ska växa till sig och "ta plats" i planteringen och i år såg det så lovande ut. Men nu när den precis har börjat sin blomning tycker jag bara att den är alldeles för hög för att stå i framkant och på grund av mjöldaggen har jag fått plocka av alla blad så att stjälkarna är mer eller mindre kala.

Så idag kom spaden fram och jag grävde bort hälften för att istället plantera några av de dahlior som inte fått någon plats ännu. Även om de också kommer bli höga så behåller de förhoppningsvis bladen nedtill och blir en bra front framför resterna av temyntan, som jag alltid klipper ner efter blomning mjöldagg eller ej. Till nästa år får jag fundera ut någon perenn som kan bli fin i framkant, eller så blir det dahlior igen.

Blommorna fick bli en bukett till uteplatsen och de bortgrävda bitarna ska förhoppningsvis få plats någon annanstans i trädgården. Jag har en annan temynta som står i jord som sällan torkar ut och som inte aldrig har en tillstymmelse till mjöldagg, vilket ger en fingervisning om vad de gillar. Även om det är lite brist på såna platser så löser det sig säkert.

Monarda 'Beauty of Cobham'

Allt gott! 

Var det värt det?

De senaste dagarnas hetta har tagit på krafterna, inte bara för mig utan även för ranunklerna jag började förgro i mars. Ranunkler sägs trivas bäst i temperaturer mellan 15 och 20 grader så våren och försommaren, som för många växter kanske var lite svala, passade ranunklerna perfekt.  Redan i slutet av april planterades de ut men skyddades mot värsta kylan,

Sen dröjde det till mitten av juni innan den första blomman slog ut och en dryg vecka senare hade många fler börjat. 

Under trädgårdsvisningen jag hade för några veckor sedan fick jag frågan om hur jag gjort för att odla ranunkler. Det visade sig att fler än jag haft problem med att få dem att gro och därefter växa till bra plantor. Tyvärr kunde jag inte ge några säkra tips, eftersom jag i år gjorde precis likadant som förra året då jag endast fick tre plantor av 20 att blomma. Att det i år gick betydligt bättre känns mer som en slump.

Nu verkar det som om blomningen går mot sitt slut, lite dryga två veckor efter den började. Under den tiden har jag hunnit plocka flera buketter både till mig själv och till andra. Med regn i prognosen plockade jag idag av de flesta blommorna som var kvar för att njuta så mycket som möjligt av dem. Vi får se om de få knoppar jag lämnade kvar orkar slå ut.

Väsentligt knepigare än dahlior, även om själva hanteringen av knölar och plantor påminner en hel del, och med en mycket kortare blomningstid. Tycker jag att de var värda allt jobb? Nja. Kommer jag göra om det? Troligen. Jag har ju trots allt bättre lycka med ranunklerna än med de grönsaker jag försöker odla i pallkragarna och de gillas dessutom inte av sniglar.

Allt gott!

Midsommartid - midsommarblom

Midsommarhelg och i trädgården råder ett ovanligt lugn. Under några veckor har jag irrat runt i trädgården och jagat ogräs inför en visning för det lokala trädgårdssällskapet. Visningen gick av stapeln förra helgen och var en givande och kul upplevelse. 

Känslan nu är lite som efter en större fest, med den skillnaden att man slipper städa. Trädgården är mer i ordning än den varit någonsin tidigare och jag pausar lite, väl medveten om att den senaste tidens regnande gör att ogräsen frodas.

För ovanlighetens skull är det planteringarna uppe vid huset som har mest att bjuda på. I övergången från rododendron till rosor och dahlior ger trogna sommarblommor som iris, nepeta, prästkragar och nävor trädgården färger passande en midsommarhelg. 

Sommarvärmen ska fortsätta i veckan och jag ser fram emot några blomrika veckor. Hoppas ni har en fin midsommarhelg.

Allt gott!