Några vårtecken ändå

Efter några nätter med temperaturer kring nollan och dagar med plusgrader blev jag nyfiken och tittade på SMHIs ankomstkarta för våren 2023. Javisst, den visar att våren meteorologiskt faktiskt har kommit hit. Så det är bara att ignorera nysnön och minusgraderna utomhus och njuta av de vårtecken som finns, om än kanske under snön just nu. Här är i alla fall några vårbilder från de fina dagarna i veckan som gick.

I lunden blommar snödroppar och trollhassel sedan flera veckor och de ser ut att hänga med ett bra tag till. De börjar ju som regel sin blomning redan på senvintern och en vår som den här gör att blomningen varar lite extra länge. 

De flesta snödropparna är enkla Galanthus nivalis och turkisk snödroppe G. elwesii men även dubbla varianter finns. Ibland delar jag på tuvorna för att sprida dem till fler ställen och i de flesta fall blommar de redan året efter. Köper jag nya lökar på hösten lägger jag dem i vatten några timmar innan plantering och det brukar ge klart bättre utdelning än att plantera dem "torra". 

Snödroppar i lunden, allra bäst tycker jag om att titta på dem i skymning när de riktigt lyser bland löven. 

Hamamelis x intermedia 'Arnolds Promise' är en trogen blommare i lunden. Tyvärr upptäckte rådjuren den förra året och en del av grenarna har skador från rådjurens fejningar.

Ett vårjobb man kan göra tidigt är att klippa bort (fula) julrosblad och det ägnade jag några timmar till medan vårsolen sken. Även om jag alltid känner det som att jag berövar julrosorna på deras energireserv när jag klipper bort bladen, kan jag inte neka till att jag ser fördelarna också. De vackra knopparna, och så småningom blommorna, syns ju så mycket bättre om bladen är borta.

Helleborus x hybridus 'Double Ellen Red' redo för vår.

När snödropparna redan blommat ett bra tag är snöklockorna, Leucojum vernum, på väg att starta. De är inte alltid lätta att hitta som lökar och jag minns att jag köpte mina första via Tradera för en dyr penning. Sedan dess har jag delat dem men också tagit fröer och sått (eller tagit vara på fröplantor som jag hittat) och nu finns små kolonier lite här och där. 

En yrvaken snöklocka som nog önskar att den väntat lite längre nu när kylan är tillbaka.

Ett lika säkert vårtecken hos mig som vårblommorna är ett starkt lysande, kallvitt sken inomhus. I år är det gästhuset som får husera alla fröer som precis kommit i jorden och resultatet av ett lyckat experiment som jag startade för sex veckor sedan: ett helt brätte med ranunkler.

Förra året funderade jag på om det verkligen var värt allt arbete med att fördriva ranunkler i förhållande till den ganska korta blomningstiden. Så när de blommat över tog jag upp dem ur jorden och la dem i en hög i växthuset med jord och allt. När hösten kom veknade jag och de flyttades till källaren för vintervila på frostfri plats. 

Så kom februari med en längtan efter vackra blommor. Jorden pillades bort från ranunkelknölarna som fick svälla i rumsvarmt vatten några timmar innan de planterades i krukor. Under och runt knölarna hade jag ett tunt skikt med vermiculit för att de inte skulle ruttna så lätt. Krukorna ställdes på en kapillärmatta (med tillgång till vatten) i ett svalt utrymme nära ett fönster. 

Fem veckor senare hade de utvecklat fina plantor som nu väntar på att temperaturen utomhus ska bli lite stabilare över nollan innan de planteras ut. Mindre komplicerat kan det nog inte bli så blommar de fint så småningom får de hänga med flera år.

Ranunkler i mitten av februari och mitten av mars

Frösådderna tittas till varje dag och efter en vecka har det börja spira lite här och var. Som alltid är glädjen över nya sorter som tittar upp stor, särskilt om jag inte sått den sortens fröer tidigare. Så länge de kan vara kvar i såbrättena räcker platsen under lamporna till, sen hoppas jag att värmen kommit tillbaka lagom till att de ska planteras isär i större krukor.

Julrosor efter ett första snöfall som sedan följts av fler...

Allt gott!

Trädgården just nu

 

Våren tar tid på sig att komma i år, med en vecka kvar av mars finns det bara några få färgklickar utspridda över trädgården. Prognosen för kommande vecka ger inget hopp, snarare verkar kylan komma tillbaka och det enda man kan göra är att ge sig till tåls.

Efter några gråa, lite disiga dagar fick jag en dag med klarblå himmel och en värmande sol. Vad passar bättre för en tur i trädgården? Med sämre väder på ingång tog jag tillfället i akt och har tillbringat större delen av dagen åt att bl a rycka lite ogräs och välkomna de mer önskade växterna som vaknat för året.

Ännu så länge är det ingen trängsel i planteringarna och det är lika svårt som alltid att föreställa sig hur det kommer att se ut om någon månad eller så. Kanske kan det förklara varför jag varje år lyckas så så många fler sommarblommor än jag får plats med. Eller så är jag bara otålig och vill bli jordig om fingrarna.

En av planteringarna uppe vid huset. Eftersom den är fylld av krokus har jag klippt ner alla gamla växtrester från förra året så att krokusarna syns bättre när de väl kommer igång att blomma.  

Ännu inget spår av vårlökar längs pergolagången.

Längs stigen i lunden syns ett parti med dvärgcyklamen i övrigt är det fortfarande mestadels brunt.

Vintern har gått hårt åt några rosor som jag planterade förra året. Vi får se om de orkar skjuta några skott eller om jag måste ersätta dem. Andra upptäckter gjorde mig gladare, som de två bladen av ramslök som tittade upp ur marken och de små skotten på buskpionen som jag fick lov att flytta för något år sedan och som hade det jobbigt hela förra året.

Ramslök i trädgårdens utkant där den förhoppningsvis ska sprida sig.

Buskpionen såg nästan ut att ge upp efter flytten hösten -21 men nu syns massor av små skott på grenarna. Den kommer nog inte blomma i år men bara att den lever räcker för mig.

Den närmaste veckan ska bjuda på regn och sen temperaturer en bit under nollan så då får trädgårdslivet pausa igen och jag kurar inne. Möjligen tittar jag till dahliaknölarna som spenderat vintern i källaren men det känns inte direkt som om det brådskar.

Ett gäng med snökrokus, Crocus tommasinianus 'Roseus' kikar upp mellan gamla löv.

Allt gott!

Med solens hjälp

Vid en första tanke är färger inte det jag ser framför mig när jag tänker på trädgården just nu. Istället dyker bilden av en gråbrun massa upp, förutom de dagar när snön bäddar in den i vitt. Men så lockar solen ut mig på en tur i trädgården och på ett ögonblick lever trädgården upp och jag inser jag hur fel jag har. Trädgården är inte alls utan färger och det dystert gråbruna skimrar i guld.

Lite solsken på en annars ganska gråbrun yta där en tuja bidrar med lite grönt. 

Förutom att solen får det gråbruna att skimra gör den även underverk med alla vintergröna inslag i trädgården. Att rododendron, buxbom och diverse barrväxter bidrar till vinterträdgården var väntat men något jag från början inte tänkte på var alla perenner som också förblir gröna under vintern och därför också ger trädgården liv under vintern, i alla fall när snön inte ligger djup. 

Vid den här tiden på året önskar jag alltid att jag planterat ännu mer av julrosor, bergenia och hasselört för att nämna några perenner som är fina även på vintern. 

Men det är inte bara gråbrunt och grönt så här års. När man sen ser bortom det gröna så finns det annat som kan pigga upp under vintern. Som korneller och en del lönnar med vackert färgade grenar som lyser lite extra i vintersolen, för att inte tala om mot ett snötäcke. 

Korallkornell, effektfull mot en grön bakgrund

Skogskornell 'Midwinter Fire' i en lövmatta och i bakgrunden syns ytterligare en korallkornell.

Om gråbrunt inte låter så kul har kanske silvergrått en bättre klang och under hela vintern är mina syrenbuddlejor översållade av små silvergrå skott. Det brukar sägas att den ska klippas ner på våren innan tillväxten eller när den börjar skjuta nya skott, såvida den inte frusit ner helt och då skjuter nya skott från basen. Hos mig i zon 2 brukar nya skott bildas redan under hösten och sen klarar de sig som regel under vintern.  

Den här vintern har inte varit särskilt kall överlag men under ett par dagar i december blåste det hårda vindar samtidigt som det var upp emot femton grader kallt. Trots att mina syrenbuddlejor står exponerat verkar vare sig blåst eller kyla bekymra de vackra silvergrå skotten som dessutom skiner lite extra när solen tittar fram.

De unga skotten på syrenbuddlejan blir vackert silvergrå i solen

Avslutningsvis och med risk för att kanske bli tjatig får dvärgcyklamen avsluta ännu ett inlägg. Solen har smält snön och det ser ut som fler knoppar tycker det är dags att våren kommer och nog kvalar dvärgcyklamen in i ett inlägg om trädgårdens färger som är veckans tema på TrädgårdsFägring.

Allt gott!

Planer inför säsongen

Så var det redan februari. Det snöar och töar om vartannat men vad gör det när ljuset är så där som det bara är på våren? De stunder jag kan vara ute i trädgården utan att frysa alltför mycket är härliga även om det bara är för att kika lite. Kylan har gjort att marken är frusen igen så det finns inte så mycket annat att göra än att gå omkring och fundera över vad jag vill göra i trädgården i år. 

Lite förvånad inser jag att det inte är några större, nya projekt som känns aktuella. Trädgården har några år på nacken och det känns som om den håller på att mogna. Visst är det saker som hamnat fel och behöver flyttas eller kanske bytas ut men det kommer det alltid att göra. Sen finns det några projekt som påbörjats tidigare och som jag vill komma vidare med. Utöver det blir det mest normalt underhåll tror jag.

Ett projekt som jag visade precis när det startade våren 2021 var början på en stenmur längs med en brant som delar vår tomt i "uppe" och "nere". Stenmuren ska ersätta gamla trädstockar som börjat vittra sönder och eftersom vi borrade och knäckte bort berg i källaren hade vi gott om sten. Till en början gick det bra.

Arbete pågår...uppskattningsvis är det 35 meter lång, låg mur som ska göras och en tredjedel är kanske klar.

Sen kom covid och hälsade på och väldigt lite var sig likt efter det. Arbetet i källaren låg därför nere för en lång tid men har nu återupptagits och högen med stenar till muren fylls så sakteliga på. Så snart vädret tillåter hoppas jag kunna ersätta några av de återstående stockarna med stenarna och det gör ju inget om inte hela sträckan blir klar just i år så länge det går framåt,

Ett projekt jag däremot hoppas avsluta är en ny plantering längs med en stig utmed vår tomt. Platsen kändes som ett perfekt ställe för några små rododendron som jag hittade under vårt stora rododendronparti längs vägen och kommer kunna bli en fin avslutning nedanför en slänt full med blåbär.

Tjälen går ur marken tidigt här och jag kunde sätta spaden i marken tidig vår 2022. Gräs och vildhallon rensades bort och de flesta smårönnar och fågelbär som frösått sig själva togs bort. Sen grävde jag ner flismaterial och började plantera. 

Arbete pågår....en liten bit ogräs som återstår att gräva bort.

På den yta där jorden grävts igenom och fliset blandats ner har jag redan planterat. Ormbunkarna fanns sen tidigare men de små rododendronplantorna är avläggare som rotat sig av sig själva under några stora rododendron.

Projektet fick pausas när andra vårsysslor behövde göras och efter det stod det still. Nu ska det sista rensas och ytterligare några små rododendron flyttas hit och därefter tänker jag mig att det får stå på tillväxt. Det kommer förstås krävas lite arbete med att hålla undan ogräset men förhoppningsvis ska rododendronbuskarna växa ihop och ytan bli "skötselfri" med tiden.

Så ser förhoppningarna inför säsongen ut. Hur det går visar sig. Vet av erfarenhet att våren brukar vara full av arbete med att få allt i ordning och att det sen känns ganska skönt att ta det lite lugnare när sommaren tar vid. Blir våren sen får jag stapla sten och plantera rododendron först till hösten men det är okej. När jag blir otålig brukar jag tänka (att en förutsättning för): "Trädgård är tålamod".

Tålamod är också bra så här års när längtan efter våren tilltar för var dag. Det hjälper också med fint sällskap under tiden jag väntar.

Precis innan kylan kom tillbaka fick jag syn på de första snödropparna och trollhasseln som verkar vilja börja blomma.

En tapper dvärgcyklamen

Länkar till  TrädgårdsFägring som den här veckan har temat Planer inför en ny säsong.

Allt gott!

En favorit i trädgården

 

En favorit i trädgården är veckans tema hos TrädgårdsFägring vilket skapade lite bryderi till en början. För hur skulle jag kunna välja bland alla favoriter jag har i trädgården? Sen insåg jag att jag inte behöver välja, en favorit innebär ju inte att det är den enda bara en bland många andra.

Så valet för stunden föll på en buske som är ett riktigt blickfång på en av mina favoritplatser i trädgården. Nämligen den eldröda buskroslingen, Pieris 'Forest Flame'. Jag har buskroslingar på andra platser men just den här utmärker sig för att den hamnat rätt, åtminstone ur ett estetiskt perspektiv. 

'Forest Flame' är vintergrön och klarar zon 1-2. Den blommar hos mig under april men det är bladen som gör den till det blickfång den är. Ytterligare ett plus är att rådjuren hittills lämnat den i fred.

Den röda nytillväxten under våren är uppseendeväckande.

De röda bladen övergår till blekt orange, senare gultonade och...

.... under sommaren till mera ljust gröna. 

Slutligen får den en mörkare grön färg och på hösten kommer blomknopparna som kommer att slå ut nästa vår. Bilden är tagen i början av december.

Blomningen i sig är ganska blygsam såvida man inte kommer nära.

Rekommendationerna är nog att placera den lite skyddat och det där med att den hamnat rätt kanske kan diskuteras efter den köldknäpp som slog till i december. Visserligen står den i en bergsskreva men i och med att den vuxit till på höjden är de övre delarna oskyddade för vind. Några dagar med hård blåst tillsammans med -15°C var inte vad den önskade sig.

En inte riktigt lika välmående buske efter hårt vinterväder under några dagar i december. 

Så tråkigt, men även om många av bladen är förstörda så är det framför allt toppgrenarna som ser döda ut och jag har gott hopp om att den ska skjuta nya blad till våren och växa tillbaka. Sen får jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång vädret blir likadant för jag har svårt att tänka mig någon ersättare som skulle vara lika dekorativ som 'Forest Flame' är.

Allt gott!

Vintersådd

Så, nu var tredje lådan med olika fröer som jag valt att vinterså i år redo. För några veckor sedan sådde jag en första omgång fröer som redan står nere i kallväxthuset där temperaturen i princip är densamma som utomhus. Den här kommer ställas ner om någon dag eller två. 

Idag var det fingerborgsblomma och lejongap som kom i jord, tidigare har jag sått bl a verbena, salvia, löjnantshjärta, perovskia, röllika och martorn.

Numera är det främst en del annueller och "snabba" perenner som jag vintersår. Med "snabba" menar jag perenner som vanligtvis gror efter en köldperiod och sedan växer till sig under sommaren och i regel kan planteras ut under året. Eller åtminstone hoppas jag det, löjtnantshjärta och perovskia har jag inte sått förut.

Vädret växlar men jag har passat på att göra lite trädgårdsarbete under de dagar det varit plusgrader. Två tåliga buskar, en forsythia och vingbenved, grävdes upp och fick nya platser så att jag i vår kan plantera en "räddad" pelarsilvergran (Picea pungens 'Iseli fastigiate') där de stod. Granen hade tappat rotfästet i en slänt med tunt jordskikt tidigare i vintras och är på rehab i växthuset.

Sen tog jag tillfället i akt att vara i solen och påta runt bland löv och en liten grupp cyklamenplantor i lunden. De verkar trivas bra och självsår sig ymnigt men inte alltid så klokt. En hel del småplantor har hamnat i täta klungor eller alldeles för nära andra perenner som de inte kan konkurrera med. Eftersom både rötter och knölar låg synliga bland löven eller i det övre jordlagret tänkte jag att det inte kunde skada att försöka ge dem bättre förutsättningar någon annanstans.

De små fröplantorna av Cyclamen coum hade grott alldeles för tätt intill varandra och de små knölarna låg synliga bland löven, ovanpå jorden. Nu har de försiktigt flyttats till en bättre plats där de kan växa till sig.

Kunde inte heller låta bli att ta en runda i trädgården och kika på en del av det som också väntar på våren.

Visst ser det lovande ut? Rhododendron oreodoxa och R. 'Tibet', två som blommar tidigt och är grannar i en plantering. I slutet av april - början av maj brukar knopparna slå ut.

En tidigare vintersådd med några år på nacken. Klockjulros, Helleborus foetidus, som blommar i april men står fint grön hela vintern. 

Snart är vi där. 

Allt gott! 

Några fina bilder från 2022

Man ska ju lära sig av misstagen, sägs det och därför blir det ingen årskrönika över 2022. Senast det begav sig kom jag bara halvvägs sen tog det stopp som om säsongen slutade i juni. Men bilderna från senaste året är ju numera sorterade och bland dem finns förstås en del som jag blir lite extra glad över att ha tagit. 

Så även om det inte blir en sedvanlig krönika kommer här en snabbtitt (?) över förra årets trädgårdssäsong m h a lite bilder som får mig att sucka och längta efter det som komma skall. En känsla som jag nog delar med den här dvärgcyklamen som kikade upp när året bara var åtta dagar gammalt. 

Cyclamen coum

Trots att både trollhassel och kejsarolvon blommat ett tag är det alltid lite speciellt när körsbärskornellen nere i lunden slår ut, kanske för att den är högre än de andra och man kan se blommorna mot himlen (utan att böja sig ned).

Cornus mas

Det tog ett tag innan jag föll för irisen 'Katharine Hodgkin' men numera är det en av de vårblommor jag uppskattar mest. Lökarna jag planterade från början hamnade alldeles för nära en buxbomshäck så nu försöker jag komma ihåg att sprida ut dem till andra platser efter att blomningen tagit slut. Några lökar om året flyttas och den här ensamma irisen gav mig en blomma året efter flytt. 

Iris 'Katharine Hodgkin'

Om det är färgen eller något annat vet jag inte men den blå presidentsippan med sina mörka blad och stjälkar får mig alltid att stanna upp. Tuffare än man kan vänta sig och om den växer lite fuktigare frösår den sig gärna. 

Jeffersonia dubia 

Vår och massor av förväntningar. Jag väntar varje år på att körsbärsplommonet ska börja blomma, innan dess är det inte riktigt vår. Tänk att ett träd kan betyda så mycket. 

Prunus cerasifera som vakar över entrén

Trädgårdens mesta julrosblommare som är så svår att ta fina bilder på eftersom den växer där det hänger en massa sladdar. Men den beundras alltid på plats och verkar vara rätt nöjd med det. 

Helleborus 'Double Ellen Red'

Vem blir inte lycklig av vårens lövsprickning? Här är det lönnen 'Beni Kawa' som får ljust gulgröna blad på sina röda grenar och till sällskap har den bl a en kopparhäggmispel. Den blå marktäckaren är ormöga.

Acer palmatum 'Beni Kawa'

På väg in i nästa lund stannar jag som regel under lärkträdet och tittar längs lundens baksida. Att det alltid känns så speciellt beror nog på att jag omges av lärkens grenar. 

Lunden känns oändlig innan de mer högväxta perennerna sträcker på sig och buskar och träd får sina blad. I ett hav av ormöga passar en sköldbräcka på att blomma, alldeles snart kommer de stora bladen dölja blommorna. 

Darmera peltata

Glanskörsbäret växer mellan dammen och pergolan och eftersom jag tycker om att gå på gången under pergolan ser jag det året om. Det finns med på mängder av bilder och det här är kanske inte den mest smickrande även om man kan ana färgen på stammarna. Däremot är ju miljön runt omkring så fin här att just den här bilden fick vara med.

Prunus serrula

Kanske borde det finnas en sittplats här? Som det är nu är jag den enda som går in på stigen bakom dammen och får se den här vyn. Möjligen kan en nyfiken granne få en glimt eftersom det är nära till vägen som går längs med tomtgränsen.

Rhododendron 'Koichiro Wada' i sällskap med den japanska vivan 'Postford White' och en nyfiken wulfenia. 

Dammen har en central punkt i trädgården och oavsett årstid dras man till den. Så här på försommaren är det fullt av färg omkring, senare på sommaren tar det gröna över med undantag av en och annan näckrosblomma.

Tidig morgon i juni och några dagar innan jag ska ha trädgårdsvisning. Som på beställning har det regnat under natten och jag kan pusta ut. Regnet var välkommet och solen är tillbaka.

Platsen är kanske inte den mest glamorösa utan alldeles precis bredvid parkeringen men jungfrunävan gör det bästa av situationen. 

Geranium sanguinerum var. striatum

Honungsrosen blommar i regel lagom till midsommar och under några veckor därefter. Doften är ljuvlig och att gå in under pergolan likaså. Här får man böja sig lite för att komma fram.

Rosa 'Lykkefund'

En bit längre bort i pergolan har 'New Dawn' äntligen börjat bilda ett tak. Tyvärr doftar mitt exemplar ingenting men likväl är den vacker och blommar länge.

Rosa 'New Dawn'

Julikväll. Trädgården sköter sig själv och jag går på lågvarv. Höga träd väster om trädgården ger silat solljus under tidiga kvällar. Det har regnat tillräckligt under några veckor för att gräsmattan ska vara grön, ovanligt så här års. 

Ibland blir ett plus ett mer än två som här där rysslök och purpurmejram har hittat varandra.

Allium angulosum och Origanum 'Herrenhausen'

Tillbaka under lärken några månader senare, höstanemonerna ger lite färg bland allt det gröna. 

När jag planterade strättan i lunden anade jag föga att den skulle bli så här stor, med flera centimeter tjocka stjälkar och en höjd på över två meter. Jag borde läst på bättre helt enkelt. Vi får se om den kommer igen och vad jag väljer att göra med den i så fall.

Angelica sylvestris 'Vicar's Mead' (eller möjligen 'Ebony')

Årets dahliablomning blev inte alls som tänkt men en som både började tidigt och höll på länge var favoriten 'Night Silence'. Till slut lyckades jag äntligen få en bild som gör färgen någorlunda rättvisa.

Dahlia 'Night Silence'

Praktvädden var en positiv överraskning inte minst för att den blommade rikligt men framför allt för att rådjuren lät den vara ifred. Jag var lite skeptisk eftersom tidigare försök med jättevädd inte var lika lyckosamt. Förhoppningsvis var det inte en engångsföreteelse.

Scabiosa atropurpurea

När jag sådde fröna till alpcyklamen hade jag fått höra att de skulle vara knepigare än dvärg- och höstcyklamen och att jag därför behövde ha tålamod. Jag lät därför krukan stå i flera år för att ge så många frön som möjligt chansen att gro. För något år sen planterade jag slutligen isär de plantor som jag i alla fall fått och den här belönade mig med att blomma fint under sensommaren.

Cyclamen purpurascens

I början av oktober ägnade jag dagarna åt att ta hand om komposten och flisa grenar när det var så här vackert nere vid "arbetshörnan". Skönt att kunna förena nytta med nöje.

Hösten är kommen och vildvinet ser ut som en riktig diva där det hänger över trappräcket. Med tanke på hur det sprider sig i trädgården borde jag kanske vara lite mer vaksam men än så länge inbillar jag mig att jag har kontroll.

Parthenocissus vitacea (eller numera P. inserta).

Det var det det. Tack för titten! Eftersom bilder på trädgården i vinterskrud inte väcker någon längtan hos mig just nu låter jag dem vara. Nu väntar jag istället ivrigt på att nästa säsong ska sätta fart.

Allt gott!