tisdag 3 maj 2022

En vild vildtulpan

Under de senaste åren har smala grågröna tulpanblad blivit allt fler och dessutom har de spridit sig över en allt större yta i en av mina planteringar. Ytterst sällan har jag sett några blomknoppar och än mer sällan har någon lyckats blomma eftersom rådjuren har hunnit före. Men jag hade ett svagt minne av gula blommor.

Eftersom tulpanblad i sig inte är särskilt upphetsande gjorde jag vid något tillfälle ett halvhjärtat försök till att minska antalet plantor och upptäckte då anledningen till att den utökar sitt territorium varje år. Olikt de "vanliga" tulpanerna som bildar sidolökar så sprider vildtulpanen, Tulipa sylvestris, sig med hjälp av underjordiska utlöpare, s k stoloner.  

Jag ville inte gräva upp alla vårlökar i planteringen i jakt på utlöparna och gav därför upp tanken på att försöka få bort den, bladen skulle ju ändå vissna ned i samma takt som de andra lökarnas. Sen dess har den spridit sig än mer och jag tror till och med att jag hjälpt till med att sprida den till en plantering intill genom att att peta ner några lökar som kommit upp när jag planterat något annat.

Förra året gick jag lov att flytta en stor buskpion från planteringen vilket gör att solen når ner till jorden på ett annat sätt än tidigare och i år har vildtulpanen bestämt sig för att blomma. Inte bara med en utan ett tiotal små, vackra, gula blommor. Skyddade av julrosor men för säkerhets skull också sprejade för att rådjuren inte ska vilja äta dem. 

En vildtulpan, Tulipa sylvestris som blommar i skydd av julrosor.

Och fler knoppar som väntar på att slå ut.
Håller tummarna för att planteringen inte blivit för solbelyst för julrosorna och funderar på om jag inte ska hjälpa vildtulpanen lite med att sprida sig till de mer vilda delarna av trädgården där den passar än bättre. Det är ju ingen brist på lökar att flytta i så fall.



Allt gott!




torsdag 21 april 2022

Gjorde som Monty

Årets första snödroppar börjar bli överblommade och om man sett 'Gardeners World' vet man att det innebär att det är dags att dela ruggarna om man vill ha snödroppar på fler ställen i trädgården. Så jag passade på att göra som Monty, även om jag var lite snålare och delade upp ruggen i mycket mindre bitar innan jag planterade dem på nytt. Eller rättare sagt planterade lökarna en och en.

Turkiska snödroppar, Galanthus elwesii, före och efter delning och omplantering. 

Nu går det i och för sig bra att gräva upp snödroppslökarna även senare på säsongen och lyckas med flytten om det inte var så hopplöst att hitta dem. De pinnar jag ibland satt som markering verkar på något sätt försvinna under säsongens gång. Därför kan det vara bra att klara av det innan bladen vissnat ner helt.

Annat som Monty brukar poängtera är att se till att alla planteringar får ett täcke av "mulch" för att förhindra ogräs att gro. Varje år så blir jag lika förvånad över vilka mängder som behövs för att täcka allt, särskilt om man ska lägga på tillräckligt. Fem kubik, kom maken och jag fram till varefter jag genast bestämde mig för att inte lägga på överallt. 

Antalet kirgislökar blir fler för varje år i den lilla frukost-planteringen

Tur att Monty också sagt att det är bättre att lägga på ordentligt på några av planteringarna och ta de andra nästa år. Det ju också rimligt att låta fjolårslöven sköta "mulchandet" i lundområdena och inte städa för noga utan bara ta bort löv (och mossa) så att växterna inte drunknar. Det ser lite stökigt ut till dess att de nya bladen lyckas täcka marken men dagarna försvinner fort nu så det kommer gå fort.

Lunden "bakom berget" börjar vakna

Lite längre ner i lunden men från motsatt håll

I gränslandet mellan den nedre lunden och gräsmattan

Dammen i vårskrud

En frösådd julros som valt att växa bland vintergröna

Försöker ta pauser och njuta av allt som händer just nu. Det mesta är återseenden av tidigare bekantskaper och precis som på 'Gardeners World' och i alla trädgårdstidningar upprepas samma procedurer som förra året och åren dessförinnan men tänk vad härligt just det är. Samtidigt som trädgården aldrig är riktigt likadan från ett år till ett annat utan alltid bjuder på något nytt.


Allt gott!




fredag 1 april 2022

Satt på vänt

Våren som var på så god väg har gjort en paus och de senaste nätterna har vi haft flera minusgrader. Marken hinner knappt tina upp under dagarna som bjuder på ett par plusgrader och växterna väljer att ta det lugnt. Jag kollar väderprognosen varje dag för att se om något ändrats till det bättre, men ingen framgång än. De närmaste tio dagarna ska se ungefär likadana ut som de som just passerat. Aprilväder under mars och nu marsväder i inledningen av april.

Som tur är kan jag alltid hitta något att pyssla med och med ylleunderställ under och vantar så klarar man sig långt även om det bara är någon plusgrad. Växlar mellan att trava stenar, flisa grenar och lägga på mull där det går. När solen värmt marken ägnas eftermiddagarna åt att införliva en del av gräsmattan i planteringen under äppelträdet. Några kvadratmeter gräs mindre att klippa och några extra kvadratmeter att plantera något roligare i. Lite kul ska man ha i väntan på värmen.

Ett av de projekt som väntat på våren. Så småningom ska trampstenar bilda en gång över gräsmattan och ansluta till gången ner mot tomtens nedre del.

Klurar under kvällarna på vilka växter jag vill plantera där och ändrar mig hela tiden. Det enda som är säkert ät att jag kommer att lägga till en buxbom för att skapa lite oreda och dynamik. Sen brukar det inte dröja länge innan andra växter planterats utan att jag egentligen vet hur och oaktat de planer jag gjort.

Tar en tur i trädgården då och då för att se om något hänt trots vädret och njuter av det faktum att våren stannat upp så att krokusarna och dvärgcyklamen får glänsa lite extra länge. De har också fått sällskap av lite annat som hann slå ut innan vädret slog om.  

I lunden täcker fjolårslöven marken och bland dem tittar krokusarna upp

På andra ställen är det dvärgcyklamen (och en blåsippa) som står för färgen

En frösådd julros som hann börja blomma

Köpte för flera år sedan några snöklockor, Leucojum vernum, på Tradera. Förstår inte riktigt varför men de är svåra att hitta i vanliga trädgårdsbutiker trots att sommarsnöklockan, L. aestivum, är vanlig. Snöklockorna blommar vanligen lite senare än snödropparna även om blomningstiderna överlappar och jag tycker att de är väldigt fina om än kanske lite mindre gracila än snödropparna.

En liten klunga snöklockor. Numera finns de utspridda i trädgården tack vare egen spridning men också genom frösådd.
Några som inte riktigt uppskattat de kyliga nätterna är våririsarna som precis hann sätta igång med blomningen. Efter några tuffa nätter har de böjt på sina nackar och jag tvivlar på att de klarar av att räta på dem igen. Som tur är finns det många som fortfarande är i knopp.
Precis innan kylan så började våririsarna slå ut. Lite osäker på namnsort men det spelar mindre roll så länge de trivs.
Det har också börjat blomma i några av de krukor jag planterade vårlökar i i höstas och jag hoppas att de här lökarna klarar kylan bättre än irisarna. Vill inte gå miste om blomningen och har lagt över handdukar som skydd över en del krukor inför nätterna men är lite osäker på om det hjälper. Tröstar mig med att växter ofta är tuffare än man tror.
Krokus och uppstickande tulpanspetsar i stora frostsäkra krukor från Medelhavskeramik


Nu är det bara att hoppas att senaste tidens prognoser ska visa sig vara fel och att våren kommer tillbaka i det snaraste.


Allt gott!








fredag 25 mars 2022

Det spirar!

Dagarna är fantastiska med härlig vårvärme och sol. Fler och fler vårblommor lyckas ta sig upp, trots att tjälen fortfarande är kvar i marken. Tänk att de där små, skira blommorna lyckas ta sig igenom marken som för mig är omöjlig att sätta spaden i. Växtkraft!

Två små ruggar med nyutslagna krokusar. 

Känner mig lite som om jag värmer upp inför ett långlopp. Går och klipper ner perenner och beskär lite buskar, flisar grenar och småmyser av att se nykomlingarna i planteringarna. Så snart tjälen släpper blir det tyngre sysslor när gödsel och mull ska läggas på. Men det dröjer, det är minusgrader under nätterna fortfarande och kyligare dagar i prognosen.

På lite avstånd ser lunden inte ut att bjuda på så mycket än...

....och marken ser mest ut så här. Men lungörten är på gång...

... och körsbärskornellen nästan redo att slå ut.
Snödropparna har nog sin bästa tid nu och alltfler blommor på dvärgcyklamen slår. ut Lyckligast blir jag av att se att små dvärgcyklamenplantor dyker upp över allt större ytor. Myrorna gör ett bra jobb. Om småplantorna klarar sig så kommer det finnas gott om dvärgcyklamen i trädgården om ett par år!

Ruggar med snödroppar i lunden

Lite längre bort gör dvärgcyklamen sällskap med svavelpionens röda skottspetsar.

Ranunklerna som jag satt på drivning fortsätter att krångla men det ser ut att gå bättre i år än förra året. Lite drygt hälften av dem har börjat skjuta rötter och skott medan den andra hälften ruttnat bort. De jag sparade från förra året har klarat sig bättre än dem jag köpte nya trots att de torkat in och såg helt skrumpna ut. 

Små ranunkel-knölar (?) som börjar skjuta små rötter

Även inomhus märks det att det är vår. I den nedbantade odlingen av både grönsaker och sommarblommor har små fröplantor börjat titta upp. Tycker att de ser ut att sträcka på sig mer än de borde trots att jag har växtbelysning igång hela dagarna. Men det brukar bli fina plantor av dem så småningom i alla fall.

En härlig blandning av grönsaker och sommarblommor som tittas till flera gånger om dagen.



Allt gott!

torsdag 17 mars 2022

Vår?

De senaste veckorna har tillbringats på annan ort och fokus har varit på annat än trädgård som omväxling. Längtan efter våren har dock inte uteblivit och jag blev nästan glad när jag kom hem och insåg att den inte satt igång ordentligt. Just skiftet från vinter till vår och de första riktiga vårdagarna ger så mycket energi och är inget jag vill missa.

Trädgårdsturen den första morgonen hemma dämpade min glädje över att våren inte startat något. - Minusgrader och frusen mark, vad var detta? Men de senaste dagarna har varit fantastiska med vårvärmande sol från en blå himmel. Det kändes som om det var dags att städa lite försiktigt och samtidigt hålla tummarna för att det inte blir något bakslag med mer snö och kyla. 

Gamla växtrester har klippts i småbitar och lagts tillbaka i planteringarna. Om kylan kommer tillbaka så fungerar det som skydd men ibland ser det nästan stökigare ut efter jag "städat" än innan. Nästa steg blir att täcka med mull i någon form och då syns inte de sönderklippta växtresterna längre. Till sällskap har jag några tappra växter som bestämt sig för att det är dags för vår nu.

Grupper av snödroppar nere i lunden.

Den så fina snödroppen 'Hippolyta' förökar sig riktigt bra från år till år.

Ljusrosa dvärgcyklamen i morgonsol.
En julros som lovar gott inför fortsättningen på våren.
Trollhasseln 'Arnold Promise' i full blom. 
Slår mig att jag nog satt igång med vårstädningen tidigare än något annat år. Påverkad av det fina vädret och av att ha en känsla av att ligga efter eftersom jag varit borta. Men det lär inte skada även om det skulle bli kallare igen och det var så härligt att få lite jord under naglarna igen.

Krukorna med vårlökar som stått i växthuset över vintern har fått komma ut. Solen når inte in i växthuset förrän sen eftermiddag och förmodligen sätter de mer fart ute i det fina vädret än inne i ett kylskåpskallt och skuggigt växthus. För att inte rådjuren ska tro att jag dukat upp en buffé har jag spejat dem med Trico garden och samlat dem i ett hörn som skyddas av lite trädgårdsmöbler. Blir det många minusgrader kan jag alltid ta in dem igen.

Vårlökar av lite olika slag.
Har också hunnit med att så lite av de fröer som ska förodlas inomhus och börjat förgro ranunkler. Förra året var första året jag försökte mig på ranunkler och jag lyckades inte få fler än fem av tjugo att börja växa. Förhoppningsvis går det lite bättre i år. Vackra är de!

En av förra årets ranunkler, som fick bo i kökslandet.

Det lovas vårvärme till helgen också och även nästa vecka ser fin ut. Kanske är våren ändå här på riktigt!


Allt gott!


söndag 30 januari 2022

Månadens bild - januari

Vintervädret under januari har varit omväxlande och månaden slutar med gråväder och kraftiga vindar. Inte många timmar har spenderats i trädgården den senaste tiden och längtan efter våren börjar bli stor. Soliga dagar har marken varit frusen och gråmulna dagar känns allt blött och kladdigt. Ungefär vad man kan vänta sig i mitten av vintern alltså.

Men om man ändå ger sig ut finns det i regel alltid något som piggar upp. Som när jag tittade lite närmare på ett av mina japanska gaffelolvon och såg något sticka ut vi sidan av bladknopparna. De bruna, ludna bladknopparna är väldigt dekorativa i sig och den lilla knölen med något som ser ut som små kulor i toppen gjorde inte saken sämre. Kan det vara en blomknopp?

Det japanska gaffelolvonet blir några meter högt har ett riktigt fint bladutspring med starkt veckade, chokladbruna blad som blir ganska stora och brett hjärtformade. Den blommar på försommaren med blomsamlingar som liknar skogsolvonets. De flesta höstar får bladen en starkt röd färg. 

Fröerna till mina japanska gaffelolvon kommer från Göteborgs Botaniska och de såddes 2014. Efter några år planterades fem små plantor ut i trädgården och två av dem har nu blivit riktigt stora buskar. De övriga står mindre fördelaktigt och har det mer kämpigt. Hittills har ingen av dem blommat, därav min glädje.

Januari månads bild. Vinterknoppar på japanskt gaffelolvon, Viburnum furcatum, ett av fem exemplar i trädgården från egen frösådd. Kan man skönja en knopp tro? Det skulle i så fall bli första gången den blommar.

Gaffelolvonets blad tidigt på säsongen.

Utan att det varit planerat så inser jag att det inte är någon brist på olika olvon i trädgården. Kanske beror det på att det ibland sägs att rådjuren ratar dem och att jag därför vågat köpa. Jag vill dock höja ett varningens finger beträffande rådjuren, för nog har de ätit av flera av mina olvon även om det inte verkar vara förstahandsvalet. 

Men det finns ju andra skäl till att satsa på olvon, däribland deras vackra blommor och höstfärger. Eftersom blommorna ofta liknar de som finns på skogsolvon eller har ett diskret uttryck, passar de också väldigt bra i naturlika planteringar som mina lundpartier där ju buskar är en viktig beståndsdel.

Skogsolvon, Viburnum opulus är de flesta bekanta med eftersom den växer vild i stora delar av Sverige. Jag har tre stycken, varav en skulle vara av sorten 'Compactum', men jag tvivlar på att det stämmer eftersom den nu är över tre meter hög till skillnad från den dryga meter den skulle bli. Som tur är tål de beskärning bra och jag kan därför förmodligen hålla ner den på höjden. 

Skogsolvonet blommar i juni med vackra, plattade blomställningar med stora, sterila blommor i blomsamlingens utkant medan de många, små blommorna i mitten är de "riktiga" (d v s fertila) som så småningom bildar röda, giftiga bär. Bladen är flikade och färgas ibland vackert röda till hösten 

Skogsolvon, V. opulus 'Compactum' (?)

En steril variant av skogsolvonet, V. opulus 'Roseum' har bollformade blomsamlingar och kallas därför snöbollsbuske. Den blir precis som skogsolvon en runt fyra meter hög buske och särskilt fin är blomsamlingarna i början av blomningen när de har en lätt limegrönvit färg innan de övergår till vitt. Eftersom den är steril håller sig blommorna fina länge.


Snöbollsbuske, V. opulus 'Roseum' nere i lunden

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' blir en något mindre buske än skogsolvonet och bladen har en rödbrun ton tidigt på säsongen. Senare övergår bladen mer i grönt för att bli blodröda till hösten. Blomningen sker på försommaren och blomknopparna är rosarödbruna till dess att de slår ut i vitt. Till hösten får den röda bär.

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' med sin speciella färg
Det japanska olvonet, V. plicatum f. tomentosum har också samma typ av blomsamlingar som skogsolvon men bladen är inte flikade utan hela. Dessutom har det en lite speciell, bred växtform där grenarna bildar våningar klädda med blomsamlingar och är mycket vackert. Till hösten lyser bladen röda.

Jag har tre olika sorter av japanskt olvon, 'Mariesii' som kanske är den vanligaste sorten, 'Summer Snowflake' och 'Nanum Semperflorens'. 'Summer Snowflake' köpte jag nyligen på höstrea som en något större buske men de båda andra är ännu ganska små, 'Mariesii' för att toppen en gång bröts av och för att den står lite torrt, 'Nanum Semperflorens' för att den är yngre och dessutom har flyttats en gång. 

Alla tre är mycket lika varandra men medan 'Mariesii' bara blommar på försommaren ska 'Summer Snowflake' blomma en längre period under sommaren (vilket än så länge inte har hänt här) och 'Nanum Semperflorens' blommar nästan alltid om på sensommaren. 

Japanskt olvon, V. plicatum f. tomentosum 'Mariesii' i blom
Kejsarolvon, V. farreri som just nu blommar som bäst i trädgården har ljuvligt doftande, ganska långtubade blommor i lösa klasar och hela blad. Bildar en några meter hög buske med vackert, upprätt något vasformat växtsätt. Har man tur börjar det blomma redan i november och sen håller den på fram till april och både bladutspringet och höstfärgerna är vackra. 
Kejsarolvon, V. farreri, i fullaste blom när allt annat vilar.

Den lite lösare klasen av blommor hos kejsarolvon

Som namnet indikerar är hybridkejsarolvon, V. bodnantense en korsning mellan kejsarolvon och en annan olvonart. Jag ska förhoppningsvis få uppleva blomningen hos 'Dawn' nu till våren men i stort förefaller hybridkejsarolvon väldigt snarlikt kejsarolvon, utan att det på något sätt är negativt. 

Hybridkejsarolvon, V. x bodnantense 'Dawn' i knopp

Vårolvon sprider också väldoft i trädgården under våren och har snarlika blommor som både kejsarolvon och hybridkejsarolvon men de sitter i något större och mer rundade blomsamlingar. Hos mig växer det halvvägs in under en parkrododendron som jag borde klippa tillbaka för att ge olvonet en chans. Får det växa som det vill blir det en någon till några meter hög mer rundad buske.

Vårolvon, V. x juddii
Dessutom har jag ett plågat exemplar av tandolvon, V. dentatum som rådjuren gillar att feja på när de passerar. Jag har aldrig sett det blomma men det ska ha blomsamlingar om liknar skogsolvonets men utan de stora, sterila kantblommorna och få blå bär som fåglarna uppskattar. Vi får se om det lyckas växa till sig och visa vad det går för.

Jag kan varmt rekommendera att plantera olvon i trädgården.  Det har hänt att skogsolvon, tandolvon och blodolvon angripits av skadedjur (olvonbagge) då bladen och prydnadsvärdet förstörts helt. Men det skadar inte busken i sig och händer långt ifrån varje år. Det som däremot inträffar varje år är blomningen och så gott som varje år kommer de vackra höstfärgerna.


Allt gott!



onsdag 26 januari 2022

Fröerna jag gärna sår

— Jaha, är det dags nu igen? var familjens kommentar till att sålådan ställdes fram mitt på bordet en dag för någon vecka sen. Vana som de är vid att såjord, såbrickor och travar med fröpåsar blockerar all annan aktivitet där. 

Frölådan är full av gamla och nya fröer som väntar på att komma i jorden. Än så länge har jag bara sått ett fåtal sorter som kan eller bör stratifieras och de står nu ute i kylan. Snart kommer förhoppningsvis fler fröer från STA och de flesta av dem kommer också få tillbringa några veckor ute. 

Men resten ska få vänta till åtminstone mitten av mars trots att jag köpte en s k odlingsstation med lysrör och allt förra året. Den fungerade utmärkt och det mesta grodde som det skulle i den men eftersom jag ville så fler sorter så måste de små groddplantorna flyttas ut i kallväxthuset för att skapa plats. Väl där stannade de i tillväxten eftersom det var lite för kallt och då är det inte så stor mening att så tidigt.

Så i år ska jag ståndaktigt vänta lite längre. Sen är det dags och några av dem jag ser fram emot att så är:

Rosenskära i lite olika färger. Förra årets nykomling var 'Cupcakes Blush' och den var fin och blommade bra men var otroligt hög. Långt högre än de 120 cm som var angivet på påsen. I år ska jag testa en dubbel vit, 'Double Click Snow Puff', som inte ska bli högre än 80 cm vilket känns mer lagom. Sen kommer några av de tidigare sorterna säkert också få en chans, om inte annat genom att de självsått sig planteringarna.

Rosenskära Cosmos 'Cupcakes Blush'
Tobaksblomman är tacksam och precis som rosenskäran lämnas den ifred av rådjuren förutom vid enstaka tillfällen. Narcisstobak och klocktobak eller någon annan hög sort är de jag brukar vara mest nöjd med. De är höga nog att synas i planteringar där perennerna blommat över för säsongen.
Narcisstobak Nicotiana sylvestris
Röd solhatt sår jag nya av varje år och då helst 'Magnus' och någon av de vita. I år har jag också tänkt prova 'Green Twister'. Ibland blommar de första året annars får man vänta till nästa men de ger bra lön för mödan och det finns alltid någon plats där de passar. Upplever också att de inte alltid är så långlivade så det är bra att ha reserver.
Röd solhatt, Echinacea 'Magnus (Superior)' andra året efter sådd.
Fingerborgsblomma i vitt eller aprikos. Väl värda besväret även om man normalt sett får vänta på blomningen till andra året. De senaste åren har jag dock sått en variant, 'Dalmation Peach', som blommar redan första året om man sår tidigt och som dessutom uppges vara perenn. Tjuvstartade lite i höstas och har fina plantor som står i kallväxthuset i väntan på våren och utplantering.
Fingerborgsblomma Digitalis 'Dalmation Peach'
Stor vaxblomma inspirerad av Carol Kleins 'Life in a Cottage Garden' och för det fina blågröna bladverket och de annorlunda blommorna. Lätt att så och blommar rikligt. Inte den mest uppseendeväckande kanske men vacker vid närmare kontakt och fin i buketter.
Stor vaxblomma Cerinthe major 'Purpurascens'
Lejongap har seglat upp som ett måste de senaste åren. Klarar rådjuren, blommar tidigt (och sent) och är fin i buketter. Dessutom är det inte ovanligt att de övervintrar. Allra helst väljer jag sorter där man vet vilken färg blommorna får.  

Lejongap Antirrhinum 'Orange Wonder' tillsammans med fingerborgsblomma, smällspirea och daglilja
Sommarrudbeckia 'Sahara' testade jag förra året och kommer att så i år igen. Blev inte helt övertygad av de plantor som valde att blomma här men har sett bilder på så fina att jag vill försöka igen. 
Sommarrudbeckia Rudbeckia hirta 'Sahara

Sen är det alltid svårt att låta bli att så blomsterkörvel. Gillar de platta blomställningarna och de passar nästan med allt. Har jag tur så självsår den sig men för att vara på den säkra sidan så sår jag några också. Brukar inte blomma så länge så det kan vara bra att så i omgångar om man vill ha blommor under en lång tid.

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora 

Kornvallmo kommer jag att både direktså direkt efter att snön smält undan och inomhus för senare utplantering. 'Amazing Grey' var ett fint inslag i planteringarna förra året likaså 'Mother of Pearl'  som blommar i olika rosa/aprikos färger.

Tre varianter av kornvallmo, Papaver rhoeas 'Amazing Grey' och en klunga av 'Mother of Pearl'

Sen brukar ett antal olika tomatfröer stoppas i krukor i förhoppningen om att skörden ska bli riklig. Men jag har egentligen ingen bra plats för dem eftersom mitt växtskjul/kallväxthus står lite för skuggigt och rådjuren inte låter de plantor jag odlar utomhus vara ifred. Trots det är tanken på egna tomater så lockande att jag varje år väljer att försöka. 

Frösådda Echinacea, Cosmos (endast blad), Limonium sinuatum och Ammi majus

Inte så många är ambitionen vilket kan innebära olika saker. Inte så många sorter, inte så många av varje sort eller inte så många som förra året. Vi får se vilket "inte så många" det blir i år. 



Allt gott!













En vild vildtulpan

Under de senaste åren har smala grågröna tulpanblad blivit allt fler och dessutom har de spridit sig över en allt större yta i en av mina pl...