Månadens bild - januari

Vintervädret under januari har varit omväxlande och månaden slutar med gråväder och kraftiga vindar. Inte många timmar har spenderats i trädgården den senaste tiden och längtan efter våren börjar bli stor. Soliga dagar har marken varit frusen och gråmulna dagar känns allt blött och kladdigt. Ungefär vad man kan vänta sig i mitten av vintern alltså.

Men om man ändå ger sig ut finns det i regel alltid något som piggar upp. Som när jag tittade lite närmare på ett av mina japanska gaffelolvon och såg något sticka ut vi sidan av bladknopparna. De bruna, ludna bladknopparna är väldigt dekorativa i sig och den lilla knölen med något som ser ut som små kulor i toppen gjorde inte saken sämre. Kan det vara en blomknopp?

Det japanska gaffelolvonet blir några meter högt har ett riktigt fint bladutspring med starkt veckade, chokladbruna blad som blir ganska stora och brett hjärtformade. Den blommar på försommaren med blomsamlingar som liknar skogsolvonets. De flesta höstar får bladen en starkt röd färg. 

Fröerna till mina japanska gaffelolvon kommer från Göteborgs Botaniska och de såddes 2014. Efter några år planterades fem små plantor ut i trädgården och två av dem har nu blivit riktigt stora buskar. De övriga står mindre fördelaktigt och har det mer kämpigt. Hittills har ingen av dem blommat, därav min glädje.

Januari månads bild. Vinterknoppar på japanskt gaffelolvon, Viburnum furcatum, ett av fem exemplar i trädgården från egen frösådd. Kan man skönja en knopp tro? Det skulle i så fall bli första gången den blommar.

Gaffelolvonets blad tidigt på säsongen.

Utan att det varit planerat så inser jag att det inte är någon brist på olika olvon i trädgården. Kanske beror det på att det ibland sägs att rådjuren ratar dem och att jag därför vågat köpa. Jag vill dock höja ett varningens finger beträffande rådjuren, för nog har de ätit av flera av mina olvon även om det inte verkar vara förstahandsvalet. 

Men det finns ju andra skäl till att satsa på olvon, däribland deras vackra blommor och höstfärger. Eftersom blommorna ofta liknar de som finns på skogsolvon eller har ett diskret uttryck, passar de också väldigt bra i naturlika planteringar som mina lundpartier där ju buskar är en viktig beståndsdel.

Skogsolvon, Viburnum opulus är de flesta bekanta med eftersom den växer vild i stora delar av Sverige. Jag har tre stycken, varav en skulle vara av sorten 'Compactum', men jag tvivlar på att det stämmer eftersom den nu är över tre meter hög till skillnad från den dryga meter den skulle bli. Som tur är tål de beskärning bra och jag kan därför förmodligen hålla ner den på höjden. 

Skogsolvonet blommar i juni med vackra, plattade blomställningar med stora, sterila blommor i blomsamlingens utkant medan de många, små blommorna i mitten är de "riktiga" (d v s fertila) som så småningom bildar röda, giftiga bär. Bladen är flikade och färgas ibland vackert röda till hösten 

Skogsolvon, V. opulus 'Compactum' (?)

En steril variant av skogsolvonet, V. opulus 'Roseum' har bollformade blomsamlingar och kallas därför snöbollsbuske. Den blir precis som skogsolvon en runt fyra meter hög buske och särskilt fin är blomsamlingarna i början av blomningen när de har en lätt limegrönvit färg innan de övergår till vitt. Eftersom den är steril håller sig blommorna fina länge.

Snöbollsbuske, V. opulus 'Roseum' nere i lunden

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' blir en något mindre buske än skogsolvonet och bladen har en rödbrun ton tidigt på säsongen. Senare övergår bladen mer i grönt för att bli blodröda till hösten. Blomningen sker på försommaren och blomknopparna är rosarödbruna till dess att de slår ut i vitt. Till hösten får den röda bär.

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' med sin speciella färg

Det japanska olvonet, V. plicatum f. tomentosum har också samma typ av blomsamlingar som skogsolvon men bladen är inte flikade utan hela. Dessutom har det en lite speciell, bred växtform där grenarna bildar våningar klädda med blomsamlingar och är mycket vackert. Till hösten lyser bladen röda.

Jag har tre olika sorter av japanskt olvon, 'Mariesii' som kanske är den vanligaste sorten, 'Summer Snowflake' och 'Nanum Semperflorens'. 'Summer Snowflake' köpte jag nyligen på höstrea som en något större buske men de båda andra är ännu ganska små, 'Mariesii' för att toppen en gång bröts av och för att den står lite torrt, 'Nanum Semperflorens' för att den är yngre och dessutom har flyttats en gång. 

Alla tre är mycket lika varandra men medan 'Mariesii' bara blommar på försommaren ska 'Summer Snowflake' blomma en längre period under sommaren (vilket än så länge inte har hänt här) och 'Nanum Semperflorens' blommar nästan alltid om på sensommaren. 

Japanskt olvon, V. plicatum f. tomentosum 'Mariesii' i blom

Kejsarolvon, V. farreri som just nu blommar som bäst i trädgården har ljuvligt doftande, ganska långtubade blommor i lösa klasar och hela blad. Bildar en några meter hög buske med vackert, upprätt något vasformat växtsätt. Har man tur börjar det blomma redan i november och sen håller den på fram till april och både bladutspringet och höstfärgerna är vackra. 

Kejsarolvon, V. farreri, i fullaste blom när allt annat vilar.

Den lite lösare klasen av blommor hos kejsarolvon

Som namnet indikerar är hybridkejsarolvon, V. x bodnantense en korsning mellan kejsarolvon och en annan olvonart. Jag ska förhoppningsvis få uppleva blomningen hos 'Dawn' nu till våren men i stort förefaller hybridkejsarolvon väldigt snarlikt kejsarolvon, utan att det på något sätt är negativt. 

Hybridkejsarolvon, V. x bodnantense 'Dawn' i knopp

Vårolvon sprider också väldoft i trädgården under våren och har snarlika blommor som både kejsarolvon och hybridkejsarolvon men de sitter i något större och mer rundade blomsamlingar. Hos mig växer det halvvägs in under en parkrododendron som jag borde klippa tillbaka för att ge olvonet en chans. Får det växa som det vill blir det en någon till några meter hög mer rundad buske.

Vårolvon, V. x juddii

Dessutom har jag ett plågat exemplar av tandolvon, V. dentatum som rådjuren gillar att feja på när de passerar. Jag har aldrig sett det blomma men det ska ha blomsamlingar om liknar skogsolvonets men utan de stora, sterila kantblommorna och få blå bär som fåglarna uppskattar. Vi får se om det lyckas växa till sig och visa vad det går för.

Jag kan varmt rekommendera att plantera olvon i trädgården.  Det har hänt att skogsolvon, tandolvon och blodolvon angripits av skadedjur (olvonbagge) då bladen och prydnadsvärdet förstörts helt. Men det skadar inte busken i sig och händer långt ifrån varje år. Det som däremot inträffar varje år är blomningen och så gott som varje år kommer de vackra höstfärgerna.

Allt gott!

Fröerna jag gärna sår

— Jaha, är det dags nu igen? var familjens kommentar till att sålådan ställdes fram mitt på bordet en dag för någon vecka sen. Vana som de är vid att såjord, såbrickor och travar med fröpåsar blockerar all annan aktivitet där. 

Frölådan är full av gamla och nya fröer som väntar på att komma i jorden. Än så länge har jag bara sått ett fåtal sorter som kan eller bör stratifieras och de står nu ute i kylan. Snart kommer förhoppningsvis fler fröer från STA och de flesta av dem kommer också få tillbringa några veckor ute. 

Men resten ska få vänta till åtminstone mitten av mars trots att jag köpte en s k odlingsstation med lysrör och allt förra året. Den fungerade utmärkt och det mesta grodde som det skulle i den men eftersom jag ville så fler sorter så måste de små groddplantorna flyttas ut i kallväxthuset för att skapa plats. Väl där stannade de i tillväxten eftersom det var lite för kallt och då är det inte så stor mening att så tidigt.

Så i år ska jag ståndaktigt vänta lite längre. Sen är det dags och några av dem jag ser fram emot att så är:

Rosenskära i lite olika färger. Förra årets nykomling var 'Cupcakes Blush' och den var fin och blommade bra men var otroligt hög. Långt högre än de 120 cm som var angivet på påsen. I år ska jag testa en dubbel vit, 'Double Click Snow Puff', som inte ska bli högre än 80 cm vilket känns mer lagom. Sen kommer några av de tidigare sorterna säkert också få en chans, om inte annat genom att de självsått sig planteringarna.

Rosenskära Cosmos 'Cupcakes Blush'

Tobaksblomman är tacksam och precis som rosenskäran lämnas den ifred av rådjuren förutom vid enstaka tillfällen. Narcisstobak och klocktobak eller någon annan hög sort är de jag brukar vara mest nöjd med. De är höga nog att synas i planteringar där perennerna blommat över för säsongen.

Narcisstobak Nicotiana sylvestris

Röd solhatt sår jag nya av varje år och då helst 'Magnus' och någon av de vita. I år har jag också tänkt prova 'Green Twister'. Ibland blommar de första året annars får man vänta till nästa men de ger bra lön för mödan och det finns alltid någon plats där de passar. Upplever också att de inte alltid är så långlivade så det är bra att ha reserver.

Röd solhatt, Echinacea 'Magnus (Superior)' andra året efter sådd.

Fingerborgsblomma i vitt eller aprikos. Väl värda besväret även om man normalt sett får vänta på blomningen till andra året. De senaste åren har jag dock sått en variant, 'Dalmation Peach', som blommar redan första året om man sår tidigt och som dessutom uppges vara perenn. Tjuvstartade lite i höstas och har fina plantor som står i kallväxthuset i väntan på våren och utplantering.

Fingerborgsblomma Digitalis 'Dalmation Peach'

Stor vaxblomma inspirerad av Carol Kleins 'Life in a Cottage Garden' och för det fina blågröna bladverket och de annorlunda blommorna. Lätt att så och blommar rikligt. Inte den mest uppseendeväckande kanske men vacker vid närmare kontakt och fin i buketter.

Stor vaxblomma Cerinthe major 'Purpurascens'

Lejongap har seglat upp som ett måste de senaste åren. Klarar rådjuren, blommar tidigt (och sent) och är fin i buketter. Dessutom är det inte ovanligt att de övervintrar. Allra helst väljer jag sorter där man vet vilken färg blommorna får.  

Lejongap Antirrhinum 'Orange Wonder' tillsammans med fingerborgsblomma, smällspirea och daglilja

Sommarrudbeckia 'Sahara' testade jag förra året och kommer att så i år igen. Blev inte helt övertygad av de plantor som valde att blomma här men har sett bilder på så fina att jag vill försöka igen. 

Sommarrudbeckia Rudbeckia hirta 'Sahara

Sen är det alltid svårt att låta bli att så blomsterkörvel. Gillar de platta blomställningarna och de passar nästan med allt. Har jag tur så självsår den sig men för att vara på den säkra sidan så sår jag några också. Brukar inte blomma så länge så det kan vara bra att så i omgångar om man vill ha blommor under en lång tid.

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora 

Kornvallmo kommer jag att både direktså direkt efter att snön smält undan och inomhus för senare utplantering. 'Amazing Grey' var ett fint inslag i planteringarna förra året likaså 'Mother of Pearl'  som blommar i olika rosa/aprikos färger.

Tre varianter av kornvallmo, Papaver rhoeas 'Amazing Grey' och en klunga av 'Mother of Pearl'

Sen brukar ett antal olika tomatfröer stoppas i krukor i förhoppningen om att skörden ska bli riklig. Men jag har egentligen ingen bra plats för dem eftersom mitt växtskjul/kallväxthus står lite för skuggigt och rådjuren inte låter de plantor jag odlar utomhus vara ifred. Trots det är tanken på egna tomater så lockande att jag varje år väljer att försöka. 

Frösådda Echinacea, Cosmos (endast blad), Limonium sinuatum och Ammi majus

Inte så många är ambitionen vilket kan innebära olika saker. Inte så många sorter, inte så många av varje sort eller inte så många som förra året. Vi får se vilket "inte så många" det blir i år. 

Allt gott!

Året som gick - 2:a kvartalet 2021

1:a kvartalet 2021 hittar du här

I april var det full fart i trädgården. De dagliga turerna bjöd på nya upptäckter varje gång och i så gott som alla planteringar blommade det. Julrosor, vårlökar och tidiga perenner. Precis som det ska vara och som det också brukar vara. 

En härlig tid full av energi och inga tankar på att jag några veckor senare skulle önska att jag inte petat ner små lökar överallt eftersom det gör det i princip helt omöjligt att lägga på kogödsel och mull, förutom att lökarnas blad ser trista ut innan de vissnar ner. Vem bryr sig om såna små detaljer när våren är här?

Den egna energin var det inte heller något fel på. Planteringarna rensades och gödslades så gott det gick mellan lökarna och andra vårblommor och projekt startades lite överallt. De flesta projekten involverade stenar i någon form. Ett större grävjobb på en grannfastighet frilade massor av vackert formade naturstenar och ett projekt i vår egen källare gav mängder av knäcksten. Vilken lycka.

Maj månad och början av den period i trädgården som är mest fascinerande och vacker. Både planterade träd och de som naturen själv valt att berika trädgården med blommade likaväl som buskar och många av lundpartiernas marktäckare. Trädgården hade definitivt vaknat.

Våren var mild och redan i april hade de första fördrivna plantorna av pak choi och sallad (och ranunkler) planterats ut i kökslandet. I maj växte de på fint och skörden av egenodlat grönt såg lovande ut men det var innan sniglarna hittat hit. Visserligen fungerade den nya inhägnaden kring kökslandet så att rådjuren inte kom år mina plantor, men sniglarna brydde sig föga. 

Kring dammen såg det fortfarande lite kalt ut men i dammen fanns mängder av grodyngel. Precis som tidigare år kryllade det av dem innan de helt plötsligt var borta utan att jag visste om några klarat sig tillräckligt länge för att kunna ge sig av ut i trädgården. Kanske hade de istället blivit mat till dammens guldfiskar eller till snokarna som finns i trädgården varje vår.

Att den frösådda skogsalpklockan blommade för första gången var en av höjdpunkterna i maj. Vilken tuffing som klarat min minst sagt bristande omsorg under några år då den fick leva i kruka innan jag hittade rätt plats i trädgården för den. Den visade sig vara en riktig skönhet.

Jag blev också förtjust över att den planta av strutbräken som jag planterat och sedan flyttat till en ny, bortglömd, plats överlevt och dessutom spridit sig så som den ju gör när den trivs. Hur kunde jag ha missat det?

Innan maj var slut hade covid hälsat på och alla stenprojekt i trädgården låg nere. Det positiva med det var att det gav mer tid till att njuta av det trädgården hade att erbjuda. Flera magnolior och rododendron hade satt fart på blomningen och ännu fler av lundens skönheter visat sig. Morgonturerna i trädgården blev allt längre. 

Maj övergick i juni som inte på något sätt innebar att växterna slog av på tempot. Överallt blommade det och mycket stod ännu i knopp. Många av trädgårdens växter är lundväxter som har sin glansperiod under våren och försommaren och nu var det bråttom med att blomma.

Om skogsalpklockan var maj månads nykomling så var magnolian 'Rose Marie' junis. Visserligen hade den blommat med en deformerad blomma redan 2020 men nu levererade den (för ett så litet träd) många perfekt formade blommor. 

I de lite mer solbelysta delarna av trädgården märktes det också att sommaren startat. Iris, pioner, klematis och allium blommade bland mycket annat. 

Dahliaplanteringen runt kökslandet hade utökats mot gräsmattan tidigare på säsongen för att rymma alla nyinköpta dahlior. I mitten av maj sattes de i jorden och i juni hade de börjat växa ordentligt. Sniglarna hade fest varje natt och jag gick på jakt varje kväll och morgon för att försöka decimera antalet festdeltagare.

Lundpartierna svämmade nu nästan över av grönt och vårlökarnas blad doldes av allt annat som växt upp. I de så kala planteringarna i början av säsongen gick det knappt att se någon jord alls.

Under senare halvan av juni började rosorna blomma och därigenom signalera övergången till högsommar. Flera av dem planterades så sent som hösten 2020 och uppenbarligen verkade de trivas bra på de platser jag givit dem. Det lovade gott för fortsättningen av säsongen.

Den så kallade rundeln 20:e juni

Stort tack till dig som orkat titta igenom alla bilder jag valt att ta med i inlägget. Nu ska jag ta mig an de återstående två kvartalen av ett blommande 2021.

Allt gott!

Drömmar

Vaknar upp till några centimeters nysnö på marken efter nattens snöande. Vackert och vintrigt. Igår var det grönt överallt och våren kändes nära trots att jag vet att vintern inte alls är över. Någon dryg månad till åtminstone innan det är dags att spana efter första snödroppen. 

Till dess får man ägna sig åt drömmar  - tema hos TrädgårdsFägring den här veckan.

Drömmen om och längtan efter våren är påtaglig nu. Lådan med alla fröer har åkt fram och de första vintersådderna har fått åka ut i kylan. Än så länge har jag bara sått ett fåtal och de fröer som behöver drivas inomhus får vänta några månader till innan de kommer i jorden. Det kommer alltså dröja länge till jag får se den första grodden sticka upp.

Sålådan i sig representerar ju också massor av drömmar, drömmarna om vackra sommarblommor och goda grönsaker. Drömmar som får mig att så lite för mycket varje år som sedan knappt får plats i de redan fulla planteringarna. Resultatet motsvarar sällan förväntningarna men alltid är det någon sådd som lyckas.

Mängder av vårblommor i stora fält är annat jag drömmer om. Den drömmen är långsiktig för i min egen trädgård är fälten än så länge inte så stora. Men med tiden så hoppas jag att de ska växa till sig, dels genom att sätta fler lökar men kanske främst genom egen spridning och lite hjälp från mig genom delning. 

Men även en ensam snödroppe eller krokus vore välkommen just nu.

Ge det några år så har jag ett snödroppsfält i lunden

Och ett krokusfält under äppelträdet

Drömmen om de stora fälten med vårblommor tillhör de drömmar jag får när jag besöker andra trädgårdar, ser trädgårdsprogram eller tittar i tidningar och böcker. Drömmar och visioner om vad jag vill göra med och i min trädgård, långsiktiga projekt som jag hoppas få genomföra.

Så var det med pergolan. Efter att ha varit på en rosfestival i Frankrike och sett pergolan på Hestercombe i England ville jag ha en lång pergola. Inte för att sitta i utan för att få en plats där klematis och rosor skulle kunna klättra över mitt huvud. 

Nu är förvisso inte mina rosor lika fina som de i Frankrike (än) och pergolan långt ifrån den vackra stenpergolan på Hestercombe. Men det blev i alla fall en lång pergola med både rosor och klematis.

Delar av den långa, svängda pergolan där rosen 'Valdemar' har börjat växa till sig.

I pergolans andra ände blommar 'Lykkefund' och en rosa klematis som jag tror heter 'Red Star'.

För tillfället drömmer jag om en sittplats omgiven av en lite högre stenmur, men jag har inte klurat ut var den skulle kunna vara. Vill inte göra en sittplats där jag inte trivs att sitta och alla bra platser är redan upptagna. Under tiden jag funderar vidare får jag se till att göra klart de projekt jag påbörjade förra året, som alla involverar sten i olika former. 

Stenmuren längs med slänten ner mot trädgårdens nedre del är ett av de ofärdiga stenprojekten. Den ska bli drygt trettio meter lång men hann bara bli hälften innan stenknäckningen i källaren avstannade.

Början på en naturstentrapp i en annan sluttning

Sen finns en mer avlägsen koppling till drömmar och trädgård för min del. När jag av någon anledning har svårt att somna, tänker jag på olika platser i trädgården där jag vill förändra eller utveckla det som är. I regel somnar jag då ganska snart och drömmer på riktigt.

Allt gott!