Månadens bild - januari

Vintervädret under januari har varit omväxlande och månaden slutar med gråväder och kraftiga vindar. Inte många timmar har spenderats i trädgården den senaste tiden och längtan efter våren börjar bli stor. Soliga dagar har marken varit frusen och gråmulna dagar känns allt blött och kladdigt. Ungefär vad man kan vänta sig i mitten av vintern alltså.

Men om man ändå ger sig ut finns det i regel alltid något som piggar upp. Som när jag tittade lite närmare på ett av mina japanska gaffelolvon och såg något sticka ut vi sidan av bladknopparna. De bruna, ludna bladknopparna är väldigt dekorativa i sig och den lilla knölen med något som ser ut som små kulor i toppen gjorde inte saken sämre. Kan det vara en blomknopp?

Det japanska gaffelolvonet blir några meter högt har ett riktigt fint bladutspring med starkt veckade, chokladbruna blad som blir ganska stora och brett hjärtformade. Den blommar på försommaren med blomsamlingar som liknar skogsolvonets. De flesta höstar får bladen en starkt röd färg. 

Fröerna till mina japanska gaffelolvon kommer från Göteborgs Botaniska och de såddes 2014. Efter några år planterades fem små plantor ut i trädgården och två av dem har nu blivit riktigt stora buskar. De övriga står mindre fördelaktigt och har det mer kämpigt. Hittills har ingen av dem blommat, därav min glädje.

Januari månads bild. Vinterknoppar på japanskt gaffelolvon, Viburnum furcatum, ett av fem exemplar i trädgården från egen frösådd. Kan man skönja en knopp tro? Det skulle i så fall bli första gången den blommar.

Gaffelolvonets blad tidigt på säsongen.

Utan att det varit planerat så inser jag att det inte är någon brist på olika olvon i trädgården. Kanske beror det på att det ibland sägs att rådjuren ratar dem och att jag därför vågat köpa. Jag vill dock höja ett varningens finger beträffande rådjuren, för nog har de ätit av flera av mina olvon även om det inte verkar vara förstahandsvalet. 

Men det finns ju andra skäl till att satsa på olvon, däribland deras vackra blommor och höstfärger. Eftersom blommorna ofta liknar de som finns på skogsolvon eller har ett diskret uttryck, passar de också väldigt bra i naturlika planteringar som mina lundpartier där ju buskar är en viktig beståndsdel.

Skogsolvon, Viburnum opulus är de flesta bekanta med eftersom den växer vild i stora delar av Sverige. Jag har tre stycken, varav en skulle vara av sorten 'Compactum', men jag tvivlar på att det stämmer eftersom den nu är över tre meter hög till skillnad från den dryga meter den skulle bli. Som tur är tål de beskärning bra och jag kan därför förmodligen hålla ner den på höjden. 

Skogsolvonet blommar i juni med vackra, plattade blomställningar med stora, sterila blommor i blomsamlingens utkant medan de många, små blommorna i mitten är de "riktiga" (d v s fertila) som så småningom bildar röda, giftiga bär. Bladen är flikade och färgas ibland vackert röda till hösten 

Skogsolvon, V. opulus 'Compactum' (?)

En steril variant av skogsolvonet, V. opulus 'Roseum' har bollformade blomsamlingar och kallas därför snöbollsbuske. Den blir precis som skogsolvon en runt fyra meter hög buske och särskilt fin är blomsamlingarna i början av blomningen när de har en lätt limegrönvit färg innan de övergår till vitt. Eftersom den är steril håller sig blommorna fina länge.

Snöbollsbuske, V. opulus 'Roseum' nere i lunden

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' blir en något mindre buske än skogsolvonet och bladen har en rödbrun ton tidigt på säsongen. Senare övergår bladen mer i grönt för att bli blodröda till hösten. Blomningen sker på försommaren och blomknopparna är rosarödbruna till dess att de slår ut i vitt. Till hösten får den röda bär.

Blodolvon, V. sargentii 'Onondaga' med sin speciella färg

Det japanska olvonet, V. plicatum f. tomentosum har också samma typ av blomsamlingar som skogsolvon men bladen är inte flikade utan hela. Dessutom har det en lite speciell, bred växtform där grenarna bildar våningar klädda med blomsamlingar och är mycket vackert. Till hösten lyser bladen röda.

Jag har tre olika sorter av japanskt olvon, 'Mariesii' som kanske är den vanligaste sorten, 'Summer Snowflake' och 'Nanum Semperflorens'. 'Summer Snowflake' köpte jag nyligen på höstrea som en något större buske men de båda andra är ännu ganska små, 'Mariesii' för att toppen en gång bröts av och för att den står lite torrt, 'Nanum Semperflorens' för att den är yngre och dessutom har flyttats en gång. 

Alla tre är mycket lika varandra men medan 'Mariesii' bara blommar på försommaren ska 'Summer Snowflake' blomma en längre period under sommaren (vilket än så länge inte har hänt här) och 'Nanum Semperflorens' blommar nästan alltid om på sensommaren. 

Japanskt olvon, V. plicatum f. tomentosum 'Mariesii' i blom

Kejsarolvon, V. farreri som just nu blommar som bäst i trädgården har ljuvligt doftande, ganska långtubade blommor i lösa klasar och hela blad. Bildar en några meter hög buske med vackert, upprätt något vasformat växtsätt. Har man tur börjar det blomma redan i november och sen håller den på fram till april och både bladutspringet och höstfärgerna är vackra. 

Kejsarolvon, V. farreri, i fullaste blom när allt annat vilar.

Den lite lösare klasen av blommor hos kejsarolvon

Som namnet indikerar är hybridkejsarolvon, V. x bodnantense en korsning mellan kejsarolvon och en annan olvonart. Jag ska förhoppningsvis få uppleva blomningen hos 'Dawn' nu till våren men i stort förefaller hybridkejsarolvon väldigt snarlikt kejsarolvon, utan att det på något sätt är negativt. 

Hybridkejsarolvon, V. x bodnantense 'Dawn' i knopp

Vårolvon sprider också väldoft i trädgården under våren och har snarlika blommor som både kejsarolvon och hybridkejsarolvon men de sitter i något större och mer rundade blomsamlingar. Hos mig växer det halvvägs in under en parkrododendron som jag borde klippa tillbaka för att ge olvonet en chans. Får det växa som det vill blir det en någon till några meter hög mer rundad buske.

Vårolvon, V. x juddii

Dessutom har jag ett plågat exemplar av tandolvon, V. dentatum som rådjuren gillar att feja på när de passerar. Jag har aldrig sett det blomma men det ska ha blomsamlingar om liknar skogsolvonets men utan de stora, sterila kantblommorna och få blå bär som fåglarna uppskattar. Vi får se om det lyckas växa till sig och visa vad det går för.

Jag kan varmt rekommendera att plantera olvon i trädgården.  Det har hänt att skogsolvon, tandolvon och blodolvon angripits av skadedjur (olvonbagge) då bladen och prydnadsvärdet förstörts helt. Men det skadar inte busken i sig och händer långt ifrån varje år. Det som däremot inträffar varje år är blomningen och så gott som varje år kommer de vackra höstfärgerna.

Allt gott!