söndag 20 juni 2021

Olika intryck eller kanske uttryck...

Senaste månadens väder har passat trädgården och blommorna avlöser varandra i snabbt takt. Hittills har bara sommarblommor och frösådda fått extra vatten men efter de senaste dagarnas nästan tropiska väder så skulle säkert en del andra delar må bra av lite extra påfyllning. Frodigt är det ord som beskriver läget i trädgården bäst just nu. Men det kan visa sig på lite olika sätt.

Uppe vid huset är jorddjupet lite si och så och berget tittar fram. Planteringarna måste anpassas och jag tror att jag äntligen hittat rätt längs vägen från frukosthörnan till tvättvindan. Gruset, jättedaggkåpan  och kantnepetan ger lite medelhavskänsla, trots att jag trott att jag inte gillar den stilen. Solen steker mer eller mindre hela dagen men än så länge ser allt väldigt välmående och frodigt ut.


En stil som förstärks när man väl kommer fram för att hänga tvätten. Låga kuddar med torktåligt. Stigen fram till tvättvindan har ändrats i våras och ska få gårdsgrus så småningom. Möjligen kommer medelhavskänslan försvinna något när dahliorna som är planterade i planteringen bredvid tvättvindan börjar blomma, eller så förstärks den tack vare de varma färgerna.


En klar favorit bland "kuddarna" är hedblomstret, Helichrysum arenarium, som verkar klara ett tufft, torrt soligt läge utan problem.


Vid rundeln har nävorna börjat blomma och den intensivt blålila kungsnävan håller hov. Blandningen av buskar och perennerna är mer av "cottage garden"-stil och så snart kungsnävan ger upp kommer andra perenner och buskar ta över. Det gäller att ta för sig så att grannplantan inte breder ut sig.



Nere i lunden finns ett lite mer undanskymt hörn som också är trädgårdens lägsta punkt. När det regnar är det hit allt vatten vill ta sig. Efter en vår/försommar som den här är gångarna överväxta och växtligheten frodas och även om växterna är vanliga känns det exotiskt när man går längs dem.




Ser fram mot en fortsatt härligt sommar med sol och regn om vartannat i lagom dos, och att sniglarna ger upp. Ägnar tidiga mornar och kvällar åt att försöka minimera deras antal och börjar tro på framgång.

Allt gott!




måndag 7 juni 2021

Träd i trädgården - Magnolior

Under maj och en bit in i juni är det magnoliatid i min trädgård (och säkerligen i många andras). 

Från det att jag lyckades ta död på den första magnolian jag planterade har jag haft något större framgång med de jag skaffat därefter. Ingen av dem är fullvuxen men de (flesta) växer och blommar med allt fler blommor. Riktigt fin blomning var det efter sommaren 2018 som var varmare än vanligt vilket verkade ha en positiv effekt på knoppbildningen. Men även i år har blomningen varit riklig.

De första att blomma är stjärnmagnolian (Magnolia stellata) och två hybrider med stjärnmagnolia "i-sig". De börjar i regel blomma i slutet av april till början av maj och står alla i området runt dammen, vilket är lite synd för de "tar ut varandra" i viss mån. 

Hybridmagnolian 'Merrill', som blommar med vita enkla blommor, står något soligare än de andra och inleder blomningen. Till en början hamnade den på fel plats och fick efter flytt utstå ett antal år med sparsam vattning. Nu är den närmare tre meter hög efter några års bra tillväxt. 

Magnolia x loebneri 'Merrill'

Blommorna hos  'Merrill' som tyvärr ibland skadas av sen vårfrost

Alldeles efter 'Merrill' börjar stjärnmagnolian blomma. Den växer nära dammkanten, längs bäcken som går ned i dammen men står ganska magert och växer sakta men jag förväntar mig inte att den ska bli så stor heller.  Efter sex-sju år är den knappt meterhög och blommar pålitligt varje år. 

Stjärnmagnolia, Magnolia stellata
 
Snabbare i tillväxt men lika pålitlig beträffande blomningen är hybridmagnolian 'Wildcat' som blommar med fint formade vita, dubbla blommor. Den köptes som ett meterhögt "spö" och har efter sju år hunnit bilda en väl förgrenad buske som är över två meter och nästan lika bred. Precis som 'Merrill' har det hänt att den drabbas av sen vårfrost men eftersom den står lite mer skyddat och blommar någon vecka senare är det tack och lov ovanligt.

Magnolia x loebneri 'Wildcat'
De vackra, dubbla blommorna hos 'Wildcat'. Bladen är lätt skadade av frosten men oftast klarar den sig.

På den tiden Allt om Trädgård hade ett trädgårdsforum hände det att trådarna där väckte habegär och precis det hände när rosenmagnolian 'Genie' kom på tal. Jag är övertygad om att jag var långt ifrån ensam om att skaffa ett exemplar så snart jag kunde. Hem kom ett "spö" på en meter och idag, kanske fem år senare är det möjligen några decimeter högre. 
 
Förra året fick den lite extra omvårdnad och belönade mig med en handfull blommor i år, även om tillväxten inte ökade märkbart. Bara ett år tidigare, 2019, har den blommat mer och hade fler än tio blommor. Förhoppningsvis kommer både tillväxt och blomning öka kommande år, men då krävs det nog att jag fortsätter att vattna och jordförbättra lite extra. 

Den mörkt purpurröda blomman hos Magnolia (Liliiflora-gr.) 'Genie' 

För den blygsamma summan av femtio kronor blev jag ägare av rosenmagnolian 'George Henry Kern'. Ingen annan av mina magnolior blommar lika rikligt och länge som den. Dessutom får den ströblommor under sommaren och ofta ett lättare flor under hösten. Är kanske två meter hög och växer numera mer på bredden än höjden. Förstår varför jag vid något tillfälle läst att den går att använda som häck.

Magnolia (Liliiflora-gr.) 'George Henry Kern' i en släntplantering.
 
 
Lite av en besvikelse blev det när den praktmagnolia jag omsorgsfullt valt plats till fick sina första blommor och de inte riktigt såg ut som jag väntat mig. Första misstanken var att det var en felleverans och att jag fått ännu en rosenmagnolia, kanske en 'Susan' (?). Men ju längre tiden gick och ju mer den växte så började jag fundera på om man ympat in två olika sorter på ett underlag. Vissa grenar, som då ännu inte blommat, hade lena, lite ludna blad medan de grenar som blommat hade blankare blad. 

I år visade det sig att min misstanke att två olika magnolior ympats in stämde och den blommade med flertalet rosa blommor och ett fåtal praktmagnoliablommor. 

Trots den från början så omsorgsfullt valda platsen, har även den här magnolian fått byta plats eftersom den höll på att trängas ut av ett snabbväxande koreatry. Sommaren 2018 fick den dessutom ta mycket stryk pga torka och jag trodde att den kanske var död. Efter flytten för tre år sedan har den satt fart men jag är lite osäker på hur jag ska göra med de olika inympade sorterna. Möjligen måste jag bestämma mig för vilken sort jag vill behålla och ta bort den andra. Vi får se. 

Plantan köpt som praktmagnolia, Magnolia x soulangeana

Lika fundersam blev jag förra våren då blommorna på den planta jag köpt förra året som 'Wada's Memory' inte alls såg ut som förväntat och inte heller fick det där fladdriga utseendet som utslagna. Någonting säger mig att det istället är en praktmagnolia och är det så får väl den ersätta den praktmagnolia jag verkar blivit (delvis) snuvad på tidigare. Men jag är långt ifrån säker och i år blommade den inte.

Praktmagnolia, Magnolia x soulangeana (?), inburad så inte rådjuren ska feja.
  
Samma form av habegär som 'Genie' en gång orsakade, drabbade mig när gula magnolior kom på tal på Allt om Trädgårds forum. Annars var väl inte gula blommor det första jag fallit för, men nu! Visserligen lite försiktigt gult till en början. 'Sunsation' har vackert formade, milt gula blommor med lite aprikosrosa inslag och har visat sig blomvillig som få. 
 
Magnolia 'Sunsation'

En av föräldrarna till 'Sunsation' är brooklynmagnolian 'Woodsman' och den finns numera också här men är ännu bara ett litet "spö" som trots det lyckats blomma med några få blommor varje år. Den har mindre av det gula i sig och istället lite rosa-aprikos ton med gröna inslag, även om utsidan på knoppen är rosa.

Den ska bli ordentligt stor och platsen den står på är vald utifrån det. Men den dåliga tillväxten beror nog på att den står magert och förhoppningsvis sätter den snart fart och växer på höjden om den får lie extra kärlek. 

Magnolia brooklynensis 'Woodsman'

Blomknopp på 'Woodsman'

En av de senaste magnolior som fått en plats i min trädgård är den klart gula brooklynmagnolian 'Yellow Bird'. Redan första året grenade den ut sig rikligt och växte nära en meter i höjd och följde upp med ytterligare en halvmeter året efter och tillväxten i år ser ut att bli lika fin. För första gången verkar jag ha valt en plats som passar redan från början. Frågan är hur stor den blir till slut, förhoppningsvis håller den sig under fem meter annars kommer den stjäla vår kvällssol. Men det känns som angenäma problem.

Förra året var blomningen mager men i år har den verkligen levererat och blommar fantastiskt fint just nu med flertalet blommor. 

Magnolia x brooklynensis

Alldeles i närheten av 'Yellow Bird' står en magnolia med det fina namnet 'Rose Marie'. Hon har bott fyra år i trädgården men inte förrän förra året, efter en flytt (!), började hon sätta fart. Blomningen i år har varit imponerande, med välformade rosa blommor där insidan är ljusare än utsidan. En riktigt fin magnolia, som ska bli några meter hög. 

Kanske lite för mycket "showstopper" där den står i trädgårdens utkant? Kanske blir det en flytt till en plats lite längre in i trädgården. Men det tar emot eftersom den precis satt fart att växa.

Magnolia 'Rose Marie'


En fullt utslagen blomma på 'Rose Marie'

Till sist. Under ett antal år tyckte jag att det var kul att så egna frön till buskar och träd. Ett antal olika rönnar, lönnar och lite andra träd och buskar i min trädgård kommer från den perioden. Så också en buskmagnolia. Problemet är bara att det tar så lång tid innan de buskar och träd man sår blir stora och innan min frösådda buskmagnolia ens hann bli utplanterad i trädgården så hade jag varit på rea och köpt ett färdigt exemplar. 

Än idag har den frösådda inte blommat, vilket nog beror på att den planterades ut i ung ålder på en plats där den utan hjälp fick konkurrera med naturen runt omkring. Men nu börjar den bli en halvstor buske och förhoppningsvis kan den också orka blomma snart.

Blommor på mina köpta buskmagnolia, Magnolia sieboldii.

Man hör ofta att man inte ska flytta magnolior men alla de försök jag gjort har alla gått bra. I samtliga fall har den stått ett par år på sin ursprungliga plats innan jag insett att det vore bäst att hitta ett bättre läge. Möjligen är det så att jag lyckats flytta dem i tid och utan att rötterna skadats och att de därför inte påverkats så mycket.

Är noga med att inte trampa runt i jorden kring deras rötter och har de senaste åren börjat både gödsla och vattna dem mer vilket resulterat i betydligt bättre tillväxt. Förhoppningvis har jag om några år många välväxta magnolior som blommar så där alldeles fantastiskt på våren. 

Allt gott!

 
 

tisdag 1 juni 2021

Lite som "islossning" i trädgården

Början av juni och det formligen exploderar i trädgården. Nästan svårt att hinna med och kameran åker jo-jo upp och ner i fickan. Nu gäller det att ta sig tid att njuta av allt det vackra.

Buskpionen har slagit ut ordentligt och doften från den är underbar. Fick den som en fröplanta från trädgårdsmästaren vid Botaniska institutionen på Stockholms universitet för drygt tio år sedan och varje år skickar jag en tanke till honom när den blommar. 


Den står högt upp i en sluttningsplantering där kirgislök valt att fröså sig mellan plantor av jättedaggkåpa. Slår mig att det är den perfekta kombinationen, daggkåpornas blad växer till och döljer bladen på kirgislöken som alltid blir fula innan blomning. 

'
Rododendronblomningen pågår för fullt. Vissa har redan blommat över men just nu blommar den så vanliga 'Cunninghams White' fint nere i lunden. En gren från 'Nova Zembla' har letat sig in och en knopp som börjar spricka upp lyser som ett stoppljus i allt det vitrosa. I förgrunden ser man att häxalen precis börjar blomma.


Magnolian 'George Henry Kern' bildar en nätt buske och blommar lika troget varje år. Oftast kommer ett antal ströblommor senare på säsongen och det är inte ovanligt att den blommar under senhösten. Under den syns rododendron 'Silbervelours' som är på väg att blomma över och några våningsvivor.


Två andra rododendron som gör mig glad när jag går ner till tomtens nedre del är 'Scintillation' och 'Lanzette'. De ger en riktig färgkick tillsammans med lönnen 'Bloodgood' längs gången bakom bastun.


Det gula som skymtar bakom 'Scintillation' är ett gullprakttry, Weigela middendorffiana som visar sig blomma samtidigt. Vad som från början bara var en undanskymd gång har blivit ett riktigt fint blickfång så här på försommaren.

Och häromdagen fick jag se solen lysa upp bladen på den röda flikrabarbern, Rheum palmatum var. tanguticum, som står planterad i ett hav av myskmadra. Efter flera försök att få flikrabarbern att trivas har den äntligen hittat hem. 


Allt gott!


Dahliafeber — hur gick det?

Trettio nya sorter. Så många blev det. För vem kan motstå vackra bilder på dahlior i alla möjliga olika former och färger? Inte jag. Inte en...