Dröjer sig ännu kvar

Sista veckan i oktober och frosten har varit på besök. Eller åtminstone verkar det så för dahliorna hade plötsligt givit upp en morgon. Känns alltid lite snopet, ena dagen blommar de för fullt och nästa hänger de som trasor, men också skönt på något udda sätt. Nu har de flesta fått komma upp och ligger på tork innan vinterförvaringen.

En av de sista dahliorna att komma igång. Två blommor hann slå ut innan frosten kom.

Det blev ett fantastiskt dahlia-år i år. Mängder av blommor i alla möjliga former och färger som i princip kunde kombineras hur som helst. Aldrig förr har jag kunnat plocka så många buketter att ta in eller ge bort. Vilken lyx!

De lite lägre temperaturerna fick också fart på höstfärgerna i trädgården som bjuder på flammande röda och värmande gula nyanser.  Man vet ju aldrig hur länge de dröjer sig kvar så jag passade på att ta en trädgårdstur innan regnet i morse. Det vore ju trist att missa trädgårdens "Grand Finale". 

 

Entréplanteringen tar sig mer och mer efter förra årets omstrukturering. Det lysande röda är en flikbladig lönn.

På andra sidan entrén står en lite tjurig kopparlönn som mer eller mindre vägrar att växa. Men höstfärgen är inget att klaga på.

Gula toner hos en magnolia och en blomsterkornell i lunden bakom berget.

Det självplanterade oxbäret har släppt de flesta bladen men de som är kvar lyser upp fint precis som den flikbladiga lönnen en bit upp.

I den lite vilda slänten ner mot allmänningen har mycket betats ner av rådjuren men några buskar lyckas ändå ge lite färg bland allt det bruna och gröna.

Klockbusken har fått fina färger i år som syns fint mot rododendronbuskarna bakom.

En härlig blandning i dammens bakkant. Parasollblad, flikbladig lönn, magnolia och vipphortensia bland annat. 

En sista blomma på klematisen 'Blue Angel' som klättrar i glanskörsbäret.

Området kring dammen drar blickarna till sig så här års.

Blodlönnen har inte börjat skifta färg ännu men gör sig fint mot den gul/orangea papegojbusken i bakgrunden och oxbärsbladen.

Två "vildingar", en rönn och ett fågelbär som klär varandra fint.

Nu väntar ännu fler dahliaknölar på att få komma upp ur jorden och en hel del lökar på att få komma ner.

Själv väntar jag på lite solsken.

Länkar till TrädgårdsFägring som har fler inlägg på temat "Dröjer sig ännu kvar".

Allt gott!

Planerar för kommande säsong

I trädgården håller höstfärgerna på som bäst och jag passar på att gå omkring och njuta av det soliga vädret vi har. Sol innebär ju klar himmel och klar himmel innebär kalla nätter så inom kort kommer nog dahliorna svartna och allt fler löv falla från buskar och träd. Bäst att njuta medan tid är.

Stigen genom lunden bakom berget. Både magnolian och eken har börjat skifta i gult.

I närheten står lönnen 'Beni Kawa' med sina höstgula blad som gör att de röda stammarna syns lite mer. Bakom lönnen syns ett höstsilverax som fortfarande blommar (och doftar).

I lunden nere i trädgården riktigt lyser den stora häxalen, på marken blommar tidlösorna.

Dammen är täckt med nät för att förhindra att alltför mycket löv hamnar där. I år kom jag ihåg att stänga av pumpen så att vattnet som cirkuleras inte hindras från att rinna ner i dammen igen av de löv som hamnar i bäckfåran. Förra året tömdes dammen på nästan allt vatten innan jag insåg vad som hände. 

Nätet över dammen är på plats och träden runt omkring skiftar färg. En del har redan börjat fälla sina löv.

Väntar otåligt på att de lökar jag beställt inför nästa år ska levereras. Fick besked för en månad sen att de snart skulle skickas. Har beställt en massa krokusar som jag tror borde ha planterats redan för att det ska vara optimalt, men det går säkert bra ändå. Krokusarna ska bilda öar i gräsmattan framför dammen nästa vår. 

Väntar också på ett större antal tidiga tulpaner. Tanken är att de ska fylla två större krukor som jag ser när jag tittar ut genom köksfönstret. Men eftersom krukorna för tillfället har dahlior i sig och tulpaner kan planteras sent är det ingen fara att de dröjer.

Härliga höstdagar är perfekta till att fundera över vad som ska hända i trädgården till nästa år. Vilka påbörjade projekt behöver slutföras och vilka nya ska startas? Vilka växter måste av olika skäl flyttas, kanske redan nu eller tidigt nästa år, och vilka nytillskott behöver trädgården? Av erfarenhet vet jag att minnet är kort så numera antecknar jag allt i mobilen (och försöker komma ihåg att titta där innan jag gör upp nya planer till våren).

Genom 'Malepartus' vippor skymtar några blommande dahlior.

Allt gott!

Oktoberstart i trädgården

Oktober - höstfärger och lökplantering… Nej, inte i år…

I år fanns det inte möjlighet att vara i trädgården under inledningen av oktober, annat än i tanken. Vilken tur att det ändå nästan alltid finns små stunder när man kan koppla av med en trädgårdstidning (eller två) för inspiration och att alla foton som man tagit under året finns i mobilen. Lite distans öppnar ögonen och nya idéer formas. 

Har under året insett att blodplommonet, Prunus cerasifera i min entréplantering förmodligen inte kommer att vilja hänga med så länge till. Alltfler grenar dör och hela trädet ser lite livlöst ut även om det växer och blommar. Gren och torksjuka? Jag tror inte det, men är inte säker. Det kommer kanske ta flera år innan det ger upp men jag vill ändå förbereda mig (och trädgården) på att det kommer att hända. 

Vårens ljusrosa blomning.

Det kommer att bli svårt att bara ta bort det och omedelbart ersätta med något annat. Även om trädet inte har så grov stam kommer resterna av den och alla ytliga rötter som jag vet finns vara svåra att få bort utan att gräva upp allt i planteringen. Visserligen finns planen på att också ta bort krypoxbärsbuskarna, men inte de växter som växer under trädet.

Det har ju också tagit rätt lång tid för blodplommonet att bli så stort som det är idag vilket skulle innebära att om jag väntar till dess att det ger upp så skulle ersättningen knappast ge samma effekt och entrén skulle se rätt trist ut ett bra tag. Har funderat över en lösning utan att hitta någon som jag tyckt varit bra.

Entréplanteringen från en annan vinkel. 

Det är nu det är så bra med tid för lite ny inspiration (och drömmar). I ett reportage i en trädgårdstidning såg jag en lummig entré, helt olik den i min trädgård men som fick mig att börja fundera över om det inte finns plats för ett ersättningsträd på gräsmattan lite ovanför blodplommonet.

Gräsmattan där brukar bli torr och brun under somrarna och jag har av helt andra skäl funderat på om jag inte ska göra en gång där. Om jag drar gången rätt skulle (kanske) ett mindre träd få plats mellan gången och blodplommonet….hm… frågan är om den tillfälliga distansen till trädgården gör att jag ser möjligheter som inte finns. Men ett mindre träd med smal krona borde fungera och om det planteras nu hinner det ju växa till sig innan blodplommonet ger upp.

Till dess att jag har möjlighet att mäta på plats drömmer jag vidare och låter tankarna jobba med vilket litet träd som skulle kunna passa. Har ett annat körsbärsträd inte långt därifrån och ett äppelträd alldeles intill men vill ändå ha något med fin vårblomning och varför inte fina höstfärger. Är svag för kopparhäggmispel, den skulle kanske funka. Några andra bra idéer? 

Allt gott!

En lyckad flytt

En trädgård blir aldrig färdig, oavsett hur mycket man gör. Särskilt om man är trädgårdsintresserad. Nya idéer kläcks, inspiration från andra trädgårdar omarbetas till att passa den egna trädgården eller så kanske förutsättningar ändras. Oftast är det mindre justeringar som att utöka en plantering, flytta några plantor, anlägga en ny gång etc. 

Ibland måste man flytta något större, som två katsuror på över fyra meter. Alternativet hade varit att såga ner dem för de stod precis där det framtida attefallshuset skulle stå. Förutom katsurorna måste också växthuset bort men eftersom det mest använts under vintern och tidig vår räknade jag med att hitta en alternativ lösning för det.

Växthuset med den ena katsuran synlig längs långsidans mitt

Oktober 2017 sattes spaden i jorden och rotklumparna började bearbetas. Ett par ganska grova rötter fick lov att kapas men som tur var fanns det också många fina små rötter i närheten av stammarna. När träden gick att få loss var jordklumparna dryga metern breda och två-tre decimeter tjocka. En av dem skulle flyttas några meter, den andra kanske sju. Sju jobbiga meter. 

En av två gropar förberedd för plantering

Nu ska den bara flyttas….

Genom att vicka upp dem på ett par brädor och sen dra/hasa dem framåt på brädorna så gick det till slut och de kunde planteras på de förberedda platserna. Tidigare hade de stått nästan som i varsin grop där smältvattnet varje år frös till en tjock iskaka. Nu valde jag istället att plantera dem lite högt i förhållande till omgivande mark för att ge dem bättre förutsättningar.

Var inte helt övertygad om att katsurorna skulle uppskatta att ha blivit flyttade och blev därför riktigt glad när de började skjuta nya blad våren efter. Då visste jag inte att stundande sommar skulle innebära tropiska dagar och nätter, utan regn under flera månader. Men så blev det och tidiga mornar ägnades åt att hålla trädgården vid liv genom att vattna de mest behövande. Katsurorna var direktkvalificerade.

Våren 2018 och jag gladde mig åt katsurornas brunröda bladutspring. De hade klarat vintern!

Både katsurorna och jag klarade den varma sommaren och även efterföljande säsonger. De första två somrarna fick de extra passning men därefter har de klarat sig bra själva och är någon eller kanske till och med några meter högre än när de flyttades. Hur höga de kommer bli får framtiden utvisa. Den ena är enstammig, den andra flerstammig och det sägs kunna påverka. Vi får se. 

Augusti 2019, nästan två år efter flytten

September 2021, fyra år efter flytten och numera med sällskap av ett attefallshus

Trots att jag numera har tre katsuror väntar jag fortfarande på att få känna den berömda pepparkaksdoften som katsuror ska sprida under höstarna. En dag så kommer det kanske.

Men höstfärger då? Vissa år har de haft en antydan till rött men oftast är det mest gula nyanser på bladen innan de faller. Den nyaste katsuran köptes en höst och var då knallröd men även den tonar mer i gult än rött efter etablering. Kanske behöver de tuffare höstar eller mer stress under somrarna för att bli röda hos mig. Fina är de oavsett.

Tidigt oktober 2021 och början till höstfärger

Allt gott!

Trädgården byter sakta skepnad

Oktober och än så länge håller sig frosten borta. Inte så ovanligt i och för sig. Närheten till Östersjön gör höstarna milda och allt oftare dröjer det en bit in i november innan det blir så kallt att det blir frost. Dahliorna håller fortfarande hov i trädgården och så länge jag ser till att klippa bort överblommade så verkar de inte ha något emot att leverera nya knoppar. Med något undantag var de flesta av de riktigt stora dahliorna nya och även om de alla är fina, sticker ’Penhill Watermelon’ ut lite extra.

Tre av tallriksdahliorna ('Otto’s Thrill', 'Penhill Watermelon' och 'Break Out') med en nästan helt överblommad 'Nathalie G' i mitten

Sommarblommorna dröjer sig kvar med enstaka blommor och hade förmodligen orkat länge om jag bara fortsatt vattna och gödsla dem. Vipphortensiorna har börjat skifta färg från vitt till olika nyanser av rosa medan vidjehortensiorna fortfarande är vita. Annars är det inte mycket som blommar.

Eller förresten, de pampiga miskantus-gräsen har sin högtid nu och i trädgården finns flera stora ruggar som blommar för fullt. Även om de inte är lika påtagliga som dahliorna har de sin givna plats i höstträdgården.

Glansmiskantus, Miscanthus 'Malepartus'

I lunden har tidlösorna börjat blomma bland andra marktäckare och jag glömmer för en stund att jag varje sommar tänker att jag borde ta bort dem eftersom bladen vissnar ner så fult. De får vara kvar för stunden, om inte annat för att de skulle vara svåra att ta bort utan att gräva upp hela planteringen.

Tidlösa, Colchicum 'Waterlily'

Vackra blommor i all ära, så här års är det bladen och frukterna som alltmer drar åt sig uppmärksamheten. Delar av trädgården som ”bara” varit gröna sedan vår- och försommarblomningen börjar anta höstfärger. Ännu så länge är det bara lite här och där men är lika fascinerande som första snödroppen, krokusen eller dahlian. 

Varje år är körsbärsbenveden tidigt ute med att skifta färg. Innan frukterna ens hunnit öppna sig helt har bladen blivit vackert röda och när bladen väl fallit hänger frukterna kvar som smycken på grenarna. 

Körsbärsbenved, Euonymus planipes redo för hösten. 

Bukettapelns blad övergår till vackert guldgula vilket gör att de fina små äpplena syns bättre. Om man, som jag, låter bukettapeln växa fritt blir den lika hög som bred och lite gles. Men den kan också klippas till en mer kompakt buske.

Bukettapel, Malus toringo var. sargentii som börjar få höstfärger

En bit in i lunden strålar kopparhäggmispeln i rostgulröda färger och inte långt därifrån en står en trollhassel som är på väg att visa vad den har att erbjuda. Efter ett varmt torrt år som det här brukar färgerna bli lite kraftigare än vanligt och jag hoppas på en riktigt färggrann sorti.

Kopparhäggmispel, Amelanchier laevis och vidjehortensian Hydrangea arborescens 'Annabelle' lyser upp i lunden

Trollhassel, Hamamelis x intermedia 'Arnold Promise'

Men få växter kan mäta sig med färgen hos vildvinet som täcker branten mellan trädgårdens två nivåer. Det fanns här redan när vi flyttade hit och växte då på en spaljé vid husets gavel. Numera slingrar det sig ner för branten och tar sig upp i träd och buskar i en takt som kan vara svårt att hålla jämna steg med. Men när den växlar från grönt till rött är det svårt att klaga.

Vildvin, Parthenocissus vitacea väller ner för branten…

…och slingrar sig upp i det mesta

Det är med blandade känslor man ser höstfärgerna komma. Hösten är så vacker och man har ofta lite mindre att fixa i trädgården vilket ger tid till att pausa och ta in. Samtidigt blir man varse att säsongen är snart över. Hur kunde den gå så fort?

Allt gott!