Ibland undrar jag...

om det bara är jag eller om (alla) andra funkar på ungefär samma sätt?

Oftast känner jag en tillfredsställelse över hur det ser ut i trädgården (eller i alla fall som jag tror att det kommer att se ut i framtiden när plantorna vuxit till sig) eller med den atmosfär som trädgården har. Men så plötsligt känns en plats "fel", kanske för att de växter jag planterat inte riktigt gör som jag tänkt eller för att något saknas. Ibland beror det säkert på att jag ändrat tycke eller smak. Men det kan också vara ett område jag inte sett potentialen i tidigare som blickarna faller på och som bara "måste" förändras. 

Just så var det i vintras när jag stod och kikade ut mot trädgårdens utkanter, där det inte finns någon avgränsning mellan vår fastighet och allmän mark. Delar av marken hade varit upplagringsplats för jord som jag grävt ut i samband med ett annat projekt och nu skulle jorden läggas tillbaka där den hörde hemma. Eftersom jag haft en presenning mellan jorden och marken under slog det mig att ogräset som växer där till stor del förmodligen hade dött (eller åtminstone försvagats). Nog vore det väl synd om jag inte tog tillvara på tillfället att snygga till lite?

Plötsligt blev det bråttom, mitt mantra att "Trädgård är tålamod" stuvades undan och innan jag visste ordet av var allt igång. Spaden sattes i jorden och 40-50 kvm rensades från ogräs. Jorden är huvudsakligen rena sandstrandsanden och allt var väldigt lättgrävt. Tyvärr har vassen hittat hit och har sina huvudrötter lååångt ner i marken och den kommer jag få trötta ut stegvis. Örnbräken, gräs och annat ogräs kunde däremot grävas bort. Flis och löv grävdes ner i jorden och en del växter hittade hit.

Två månader senare, merparten av gräset borta och en del har planterats.

Första tanken var att båda sidor om gången mot vägen skulle ha samma stil. Men förutsättningarna visade sig vara lite olika och dessutom angränsar området till höger om gången till ett lundområde och är väsentligt skuggigare än området till vänster. Så sidorna kommer bli lite olika men kanterna närmast gången mot vägen kommer planteras med samma urval av växter, men inte symmetriskt nödvändigtvis.

Den högra sidan får helt enkelt bli en fortsättning på det befintliga lundområdet. En självsådd hassel lämnades kvar när jag grävde, likaså ett skogsolvon som dumpats här av samma anledning som jorden lagts på vänt. En järnek, som köpts för att ersätta en annan järnek som (jag trodde) dött, fick hitta hit också och lite julrosor som antingen hamnat fel tidigare eller små fröplantor som behövde gallras bort från där de grott.

Till höger om gången, tidigt i våras.

Eftersom en stor björk och lärk skuggar området, kommer det främst vara buskar här omgivna av marktäckare. Några korneller, en idegran och några rododendron. Med tiden kommer marken täckas av lungört och myskmadra. De finns redan i närheten och kommer sprida sig hit, på egen hand eller med hjälp av mig. Några få uppstickande perenner och sen är det (mer än) fullt.

Och i september.

Sett från andra sidan, med nytt gräsklipp.

Den andra sidan kommer hållas mer öppen med växter som klarar sol. Eftersom jag under flera år plågat två havtorn genom att låta dem växa bland det höga gräs och alla örnbräken som tidigare växte här, har jag nu sonat mitt brott och rensat kring dem. De svarade med att växa till sig riktigt bra och kommer få stanna. För att få in vintergrönt har jag också planterat en en och en rododendron. I övrigt är den här sidan än så länge barnkammare åt lite olika växter jag grävt upp eller har på tillväxt av andra anledningar. 

Lustigt nog har de rododendron som jag satte både på den här sidan och den andra klarat sig riktigt bra. Visserligen var de spontana avläggare från rododendron som växer en bit bort i lunden och därför kanske anpassade till förutsättningarna, men jag trodde sanden skulle ge dem en tuff utmaning. Men jag vet ju att många har stor framgång i att odla i sand och ingen kan vara gladare än jag över att mina rododendron verkar trivas här.

Även annat som jag stoppat ner (svårt att kalla det planterat när man bara skyfflar undan lite sand och sen trycker till) på den vänstra sidan har visat sig gilla platsen. En frösådd kopparlönn som stod och stampade i sin kruka har femdubblat sin höjd under sommaren och de kärleksörter jag stoppade ner några rotdelar av har bildat kompakta fina små tuvor. Mer eller mindre har faktiskt allt som hamnat här verkat gilla läget, kanske är det gräsklippet jag lagt på ytan som gjort susen? Nu måste jag bara bestämma mig för vad jag vill ska växa här i framtiden och vad som ska bort av det jag planterat temporärt.

Barnkammaren på vänster sida om gången under september.

Jag måste också bestämma mig för hur jag vill avgränsa områdena från omgivningen, så att inte ogräset växer in på nytt. Stockar eller sten....

En trädgård blir väl aldrig färdig, eller?

Allt gott!

En höstvecka i trädgården

Hösten är här och soliga dagar som de senaste är härliga i trädgården, särskilt när vinden håller sig lugn. Solljuset lyfter fram gräsen som precis börjat blomma. Har lite olika sorters glansmiskantus och försöker välja de som blommar tidigt. Just den här var onamnad när den köptes men jag tror att det kan vara en 'Flamingo'. 

Och visst är den lik den 'Flamingo' som jag upptäckte att jag planterat nära vår terrass. Tillfällighet, eller om jag bara är glömsk vet jag inte men det spelar ingen roll. Tidigblommande och fina blomvippor, uppskattningsvis kanske 1,5 m hög.

Är placeringen bara solig nog så hinner höstsilveraxen blomma (och dofta) innan säsongen är över. Har jagat "rätt plats" för de plantor jag har vilket gjort att jag blir lite osäker på sortnamn, men stämmer mina anteckningar är det här 'Brunette'. Tror ljuset lyfter fram det rosa i blomaxen lite extra.

En bit in i lunden har höstfärgerna börjat synas och allra mest hos blodolvonet 'Onondaga'. Tidlösorna tittar upp men har inte slagit ut än, kanske för att det fortfarande är morgon. I bakgrunden syns de starkt orangefärgade frukterna hos munkhättan.

Det vitstrimmiga tuvröret 'Overdam' blommar under sommaren men är dekorativt även som utblommat. Här samsas det med vipphortensian 'Limelight', bukettapel och i bakgrunden smällspirean 'Diabolo'.

Långt ifrån allt är som man skulle vilja och hösten är ju ett bra tillfälle att rätta till saker som behöver rättas till. Här har trädgårdsirisen trivts lite för bra och även om den är fin när den blommar blir det lite väl rörigt när bladtuvan tenderar att falla isär. 

Hur kan en tuva bli så mycket när man gräver upp den? Hade förberett en ny plats men trots att jag planterat tre större klumpar där är det här "över". 

Efteråt ser det lite magert ut men i framtiden ska det finnas mer struktur och vinterintresse tack vare buxbomen. Två är nya och den tredje fanns här förut. I övrigt har växterna bara flyttats om lite och en hel del tagits bort. Kommer nog vilja minska omfånget på de andra iristuvorna så småningom men för tillfället känns det ändå som om planteringen fått ett lyft. Växer nu bara lavendelhäcken ihop så....

Tidig höst är det ju fortfarande okej att beskära buskar och träd. Den rödbladiga trollhasseln har hela sommaren fått oss att sucka varje gång gräset behövde klippas eftersom grenarna hängde ut över gräsmattan. Efter att en tredjedel av busken klippts bort ser det luftigare ut och kanske går det till och med att plantera något under. I alla fall kan buxbomsplantorna som gömts där och gräset kanske börja växa.

På terrassen är solstolarna övergivna och dynorna stuvats undan, men i en av krukorna blommar rosen 'Leonardo da Vinci' obekymrat vidare.

Att hösten är på gång syns också i lunden bakom berget där komarovlönnen antar en svagt orange ton medan den småblommiga hästkastanjen går mer åt gult. Och höstcyklamen som precis fått ett nytt hem, blommar för fullt.

Som alltid mot slutet av säsongen, börjar jag fundera över vad jag gillat och inte under året som gått. Gör noteringar om vad som ska ändras. Jobbar hela tiden mot större partier av de enskilda växterna men i regel slutar varje nytt projekt med att jag planterat lite av varje, för att se vad som trivs just där. Ibland löser växterna det själva genom att vissa konkurrerar ut andra, ibland tvingas jag bestämma mig för att rensa bort och förenkla. 

Något som är bra på att konkurrera och ta för sig är vildvinet som precis börjat skifta färg för hösten. Vackert.

Allt gott!

Höjdare

Blir alltid lika fascinerad av perenner som inte syns alls i början av säsongen men utan att man ens märkt det, helt plötsligt blommar i ögonhöjd eller till och med högre upp än så. 

Först ut att blomma bland höjdarna i min trädgård, och nära på sisten att blomma också, är finnslide. I år blev den över två och halv meter hög. Luktar lite speciellt om man kommer för nära men en toppenväxt som imponerar med växtkraft och lång blomning. Satte en ram runt den som stöd en bit upp i våras, eftersom häftiga sommarregn kan knäcka grenarna.

Nu har den (nästan) hunnit blomma över och blomvipporna har antagit en lätt rosa ton.

 

Finnslide, Aconogonon x fennicum

Lerjord, för året helt ogödslad, verkar passa temyntan bra. Den trivdes inte riktigt på sin förra plats och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den så några rotbitar slängdes i en hög på en nygjord planteringsyta. Ett år senare visar den upp sitt bästa jag och blommade i ögonhöjd hela juli och en bra bit in i augusti. Är glad att jag inte slängde den på komposten.

Men lite tokigt att ha en 150 cm hög kantväxt så nu ska den få en permanent plats lite längre bak i planteringen som belöning. Trodde inte att den kunde bli så hög och årets höjd kanske visar sig vara onormalt. Men oavsett så kommer den göra sig bättre längre in i planteringen och så gör det inte så mycket att den kan se lite tråkig ut när man klippt ner den efter blomning.

Temynta, Monarda 'Squaw'

Två olika varianter av blåverbena dyker upp lite här och där i trädgården, dels den blå och dels den rosa. Båda är fröplantor av köpta dito och båda lika välkomna. Vill man inte ha dem just där de väljer att växa så är de enkla att rensa bort och jag har också en känsla av att de är "inte så långlivade" perenner.

De älskas, precis som temyntan av humlor, bin och fjärilar. Både den blå och rosa varianten blir höga om de växer någorlunda fuktigt. Runt en och en halv meter upp vajar de fina blomspirorna och blomningen pågår länge.

Rosa blåverbena, Verbena hastata 'Rosea'

 

Kransveronika var årets perenn 2006 och vem kan motstå att köpa en planta då? Blommar under högsommaren och får lustiga, kluvna toppar på vissa av blomspirorna. Behöver stöd för att inte tappa formen men det kan bero på att planteringen ibland blir för torr. Soliga dagar drunknar den i humlor, bin och fjärilar. 

Kransveronika, Veronicastrum virginicum 'Fascination' 

Rosenflockel vaknar sent på våren men sätter snabbt fart och växer till en högrest, stadig rugge som lockar fjärilar i massor under augusti-september. Här har den precis börjat slå ut och ger en lite trött plantering nytt liv. Förutom de fina blomflockarna så har den fina, mörka stjälkar. Verkar klara lite olika växtplatser, även om den inte orkar bli riktigt så hög på en torrare plats.

Rosenflockel, Eutrochium purpureum

Elefantgräs hinner inte med att blomma innan säsongen är över, men kvalar med sina nära tre meter utan problem in bland höjdarna i min trädgård. Trodde att jag kunde begränsa dess spridning genom att plantera den i en avsågad stor plastkruka men den har lyckats spräcka krukan och skickar ut nya skott som jag gör mitt bästa för att ta bort. Kan ändå inte ångra att jag planterade den för den ger platsen där den växer frodig djungelkänsla och rasslar i vinden.

 

Elefantgräs, Miscanthus giganteus

Ett annat gräs som platsar bland höjdarna är glansmiskantus 'Malepartus'. Har den på flera ställen men just här, i lerig jord och soligt läge, har den snabbt blivit en riktigt stor planta som är c 1,8 meter hög. Blommar under sensommar/tidig höst och står sen stadigt kvar under vintern utan att säcka ihop. 

Glansmiskantus, Miscanthus sinensis 'Malepartus'

Humlen hinner precis bilda frukter innan hösten tar över helt. Innan dess har den bildat meterlånga rankor som slingrat sig upp på en pelare, och ofta varit nere vid marken en omgång och vänt upp igen innan säsongen är över. Vet att det finns sorter som bildar frukt mycket tidigare och om jag skulle skaffa en ny planta så hade det nog blivit en tidigare sort eftersom den blir extra fin med sina ljusa "kottar". 

Är besvärlig mot sina grannar eftersom rankorna gärna använder dem som klätterhjälp, så man får ha tålamod och försöka reda ut trasslet med jämna mellanrum. De sträva bladen på humlen gör att man gör bäst i att använda handskar....

Humle, Humulus lupulus

Nu börjar det kännas som höst på riktigt och alltfler växter byter färg. Planer för nästa år smids och planteringar grävs upp och förändras. Förhoppningsvis håller temperaturen sig någorlunda hög ett tag till så att man får tid att njuta av det som fortfarande blommar och hinner med allt man vill göra. 

Allt gott.

Cirkus i trädgården - flyttkarusell

Nu kan årets flyttkaruseller starta på riktigt. Vad annat kan man göra när växter inte beter sig som man vill, växer sig alldeles för stora eller helt enkelt har hamnat på fel plats? Blir bara sensommaren och hösten fina så hinner de växter man flyttat rota sig och kommer igång tidigt nästa år. Dessutom är det ju så mycket annat som ska hinnas med på våren.

Försten ut är mjukakantusen som har varit en nagel i ögat på mig hela sommaren. Ståtlig, med de finaste blomstjälkar men helt fel färgmässigt och kommer inte alls till sin rätt där den står. Nu ska den få en ny plats även om jag är säker på att den kommer försöka komma tillbaka just här eftersom varje liten rotbit som blir kvar i jorden riskerar bli en ny planta. Tänk maskros-beteende.  

Acanthus mollis

I framtiden ska den få växa längs en av gångarna i lunden, nära en bergssluttning där träden inte riktigt når att skugga. Lungörten som jag ursprungligen planterade där vantrivdes och har redan fått flytta till en betydligt skuggigare plats. Förhoppningsvis ska akantusen klara solen bättre. För säkerhets skull jordförbättrade jag med gamla löv och barkmull innan jag planterade så att jorden inte torkar ut så snabbt.

Mjukakantusen på sin nya plats

På akantusens gamla plats planterade jag två funkior, 'Elegans' och 'Sum and substance'. Båda får med tiden stora blad och troligen kommer de bli alldeles för stora för att växa tillsammans så småningom. Men eftersom 'Sum and Substance' inte riktigt kommit igång att växa på den plats där den stod så ville jag ge den en chans. Blir väl fler flyttkaruseller i framtiden....

Daggfunkia Hosta sieboldiana 'Elegans'

'Elegans' fick lov att ge upp sin tidigare plats bredvid vår robotklippare Råååbert för en annan funkia, 'Regal Splendor'. Daggfunkians blad var lite för enhetligt gröna för att synas bredvid Råååbert och jag hoppas att den vitkantade funkian ska lysa upp lite mer. Men egentligen var det 'Regal Splendor' som inte riktigt trivdes där den växte som fick mig att bestämma mig för att byta. 

Hosta 'Regal Splendor' i sällskap med bl a vit rosenplister och hakonegräs

Och där 'Regal Splendor' tidigare stod har jag redan planterat gul lejonsvans som förhoppningsvis ska bilda ett stort bestånd i en ganska torr del av slänten upp mot huset. Tycker att den utmärker sig med sina gula blommor i våningar och även att blomstjälkarna ser fina ut vintertid. Lejonsvansen är ny i trädgården och jag hoppas att den klarar våra vintrar. 

Nyplanterad gul lejonsvans, Phlomis russeliana.

Så var den karusellen klar, men det går fler turer inom kort....

Allt gott!

Så kom regnet... och hösten?

Helt plötsligt känns det lite mindre lockande att ta en tidig morgontur i trädgården. Solen når inte upp över trädtopparna och luften är (små-)kylig. Men får bara gröten landa i magen och kaffet värma lite så är det svårt att stå emot. När man väl kommer ut så känns det faktiskt fräscht och levande även om hösten verkar vara på gång.

Efter en månad av torka har det kommit lite regn och växterna har sträckt på sig. Spåren efter torkan syns på vissa av växterna och de gula björklöven som redan ligger på marken. Bergkörsbäret i "den unga" lunden bakom berget har fått gulröda blad, torka eller höst? Trädet är planterat för evigheter sen men fick tillbringa sina första år i trädgården omgiven av högt gräs och i mager jord. Nu är gräset borta och jorden rikare.

Bergkörsbär, Prunus serrulata

Torkan har också gjort att marktäckarna inte riktigt orkat växa ihop men vem har bråttom? Nästa år så.... Undantaget är den vita rosenplistern som redan förra året växte på riktigt bra.

Frodigheten är större i den något äldre, större lunden på tomtens nedre del. Där har gångarna vuxit igen och man måste vara bestämd för att ta sig fram. Att det är öppet och luftigt här på vårarna känns väldigt avlägset nu. Kanske dags för att glesa ut lite? Men vad gör man av allt som måste bort? Har så svårt att bara slänga på komposten. Hortensian 'Annabelle' är ny för i år och har verkligen levererat. I bakgrunden skymtar vipphortensian 'Limelight' och rosenflockel.

En något fuktigare del av samma lundområde, i stort behov av lite rensning. Gångarna som blev till när vi byggde om huset och fick en massa kutterspån över, är numera smala och täckta av smultonplantor och andra växter som frösått sig. Blodolvonet till vänster i bild börjar skifta färg.

Det här är vad man ser av den här delen av trädgården om man har vägarna förbi.... frodigt.... och att jag föredrar att inte vara helt exponerad är tydligt. 

I slänten upp mot huset är rosenflockeln den stora stjärnan just nu, men rododendron 'Silbervelours' är också fantastisk med sina silvriga blad och knopparna som lovar gott för nästa år. Svår att gå förbi utan att röra vid bladen.

Rhododendron 'Silbervelours'

Mellan gästhuset och bastun blommar det lite mer, även om dahliorna fortfarande inte riktigt beter sig som vanligt. Stora delar av den här planteringen ska snart göras om. Den kom till i samband med att en massa jord behövde läggas någonstans och rätt som det var hade en massa växter planterats.  

Rätt genom planteringen går en gång där jag har ett litet köksland, som nu är helt öde så när på sallad och jordgubbar. Från gången ser vyn över gräsmattan ut så här och alldeles i ögonhöjd blommar rosen 'Menja.

'Menja'

Över den smala planteringen med gräs och solhattar ser man över till dammen och betongbänken som man kan pausa på.

Och i dammen blommar näckrosorna fortfarande men man ser att sjögullsbladen börjar gulna, näringsbrist eller höst? Växer kraftigt varje år och man måste slita bort revor för att den inte helt ska ta över. Invasiv art! Vattenmyntan är också bra på att ta för sig och hittar hela tiden nya ställen att bilda bestånd på.

Uppe vid huset känns det som höst allra mest, delvis för att bilderna är tagna innan solen smiter över taknocken och enstaka gula björklöv syns på gräsmattan. Planteringarna är bleka eftersom dahliorna ännu bara står i knopp och de flesta andra växter har blommat över. Men kärleksörterna har precis börjat skifta i färg och några av de olika glansmiskantus-gräsen börjar veckla ut sina vippor. Kommer nu dahliorna bara igång så blir det färgglatt igen.

Så, kanske inte höst redan utan fortfarande sensommar. Känns bra, att börja fundera över vad som funkat och vad jag vill ändra på. Våren är ju så intensiv med allt fixande, sen kommer högsommaren när man får vårda och nu sensommaren (och hösten) när man kan börja dela och komplettera igen. Härligt.

Allt gott!