Finns det liv därute tro?

Det är ju inte så att jag tror att allt i trädgården helt plötsligt givit upp, men eftersom solen varit en sällsynt gäst den senaste tiden och mycket i trädgården är mest grått och brunt så känns det allt lite livlöst. Korta dagar gör också att trädgårdsrundorna blir färre och även om kameran varit framme ibland har antalet bilder blivit litet. 

Har väntat i evigheter (känns det som) på att fånga när solen skiner på de fina lärkbarren som lagt sig som ett täcke kring julrosorna. Lärkbarren får en så härlig färg i solen, alldeles guldgul. Men stammen på en kraftig björk alldeles i närheten skuggar platsen den korta tid som solen når dit så nu har jag givit upp.  

Nyplanterad del i utkanten av lunden

Sol eller inte så gillar jag hur barren lyfter fram de vintergröna perennerna. Och de röda grenarna på kornellen till vänster. Får väl se om det kommer någon snö vad det lider och om den har samma fina effekt.

Julrosor kan ju ibland få för sig att skicka upp blomstänglar så här års men i år kan jag inte se mer än uppstickande knoppar precis i jordytan. Däremot har kejsarolvonet vaknat till liv ordentligt och blommar så att man ser det på långt håll och doften känns lång väg. Senast den såg ut så här var i mars tidigare i år.

Kejsarolvon, Viburnum farreri

En annan som också visar på otålighet är trollhasseln 'Barmstedt Gold' som stod i full blom i januari i år och nu redan visar tecken på att vilja blomma igen. Av mina trollhasslar är det här den tidigaste, troligen för att den står väldigt skyddat. Att knopparna öppnat sig lite är säkert inget problem så länge vintern inte blir alltför kall. Trollhassel blommar ju som regel i slutet av vintern och början av våren och det är ju en bit kvar till blommorna är fullt utslagna, som på bilden från tidigare i år. 

Trollhassel, Hamamelis x intermedia 'Barmstedt Gold' nu.

'Barmstedt gold' i januari 2020.

Under några julrosblad på ett annat ställe i trädgården, har dvärgcyklamen blommat en tid. Det händer ganska ofta, och krafsar man lite bland löven runt många dvärgcyklamenplantor ser man hur knopparna ligger redo att sträcka upp sig så fort de får tillfälle i vår.

Ljusrosa dvärgcyklamen, Cyclamen coum.

Men det är ju inte de årstidsförvirrade växterna som borde vara i fokus just nu. Under vintermånaderna glädjer jag mig åt att trädgården sakta men säkert börjar få en vintergrön bas. Främst bestående av olika rododendron med varierande former och bladfärger och, förstås, buxbomplantor av olika storlekar. Men också andra blad- och barrväxter. Här kommer ett urval.

Några av trädgårdens sticklingsförökade buxbomsplantor.

Rhododendron 'Teddy Bear', som min mor trodde mådde dåligt pga av det bruna indumentet på bladen.

Rhododendron 'Silbervelours', med vackert silvergrått indument.

Vackra röda knoppar på Rhododendron 'Tibet', som är bland de tidigaste att blomma på våren. 

Delar av torvpartiet bakom dammen.

Slänten mellan huset och trädgårdens nedre del.

Dvärghemlock, Tsuga canadensis 'Jeddeloh' och trift, Armeria maritima bland löv.

Rödbladig mandeltörel, Euphorbia amygdaloides 'Purpurea' som på vintern får gröna blad. I topparna syns nästa års blomknoppar.

Klockjulros, Helleborus foetidus förblir grön hela vintern och är redo att börja blomma tidig vår. 

I mitt lilla kryp-in, som på engelska kanske kunnat kallas "potting-shed", har fler än jag satsat på att göra sig hemmastadda. Fågelfrö för en hel vinter och lite löv och plast har kånkats upp till den nya bostaden och jag tänkte för en stund att det kan väl gå an.

Tills jag dagen efter kom ner och upptäckte att min hyresgäst roat sig med att rota runt i några krukor med vårlökar som väntar på våren. Tog inte lång stund förrän krukorna fått hönsnät över sig som skydd och råttfällan betats. Varje morgon är jag lika kluven till om jag ska vara glad eller ledsen över att ingen fastnat i fällan.

Visst finns det liv därute. Allt gott!

Oops, vem drog ur proppen?

Så här under hösten finns det ju mycket att fixa med inför vintern och en av veckans dagar ägnades delvis åt att tömma kökskomposten så att det inte ska bli platsbrist där under vintern. Blev riktigt glad när jag såg hur mycket mask som fanns där även om komposten i sig verkade ganska blöt. Men det verkade inte bekymra maskarna som nu har fått utökat territorium och förhoppningsvis kommer att trivas lika bra tillsammans med nyflisade grenar och nedfallna löv i min trädgårdskompost fram till i vår.

Den del av kökskomposten som inte var färdig fick åka tillbaka ner i komposttunnan tillsammans med lite löv som kanske gör att den torkar upp lite mer. 

Halvfärdig kompost som fick vara kvar i kökskomposten tillsammans med lite löv.

Nöjd med dagens insatser gjorde jag mig klar för att avrunda när det började skymma. Lät blicken vandra runt i trädgården, för att ta in atmosfären och samtidigt fundera över vad som stod på tur nästa gång. Hm, såg inte dammen lite underlig ut? Allt vatten var borta. Hur hade jag missat det?

Dammen efter att nätet dragits bort 

Efter en kort stunds, kanske inte panik men i alla fall, förvåning kom jag på förklaringen.

För att förhindra att trädens alla löv hamnar i dammen lägger jag varje höst ett nät över den under några veckor. I samband med det brukar jag också stänga av pumpen för att inte vattenfallet ska dra med sig löv ner via bäcken. Så inte i år. Nätet kom visserligen på plats men pumpen stängdes inte av vilket fick till följd att vattnet måste ha hindrats från att komma ner i dammen igen. I djuphålan, där pumpen är placerad var det fortfarande lite vatten kvar som tur var. 

Ser man det från den ljusa sidan så var nu alla växter runt dammen rejält vattnade inför vintern. Det skulle också bli betydligt lättare att rensa ur alla nedvissnande/gamla växtdelar, kanske till och med få upp lite dy från botten och rengöra pumpen. Dessutom stod tömning av vattentankar på listan över saker att göra innan vintern och nu visste jag vad jag skulle använda vattnet till...

Påfyllning efter att mängder av växtdelar rensats bort.

Några timmar dagen efter ägnades åt att klippa bort gamla näckrosblad och begränsa dammens alltför stora bestånd av sjögull och vattenmynta. För att ge eventuella småkryp en chans att krypa tillbaka ner i vattnet fick renset ligga kvar bredvid dammen ett dygn, sen flyttades det till trädgårdskomposten varvat med löv. 

När dammen hade fyllts upp igen kändes det jätteskönt att ha fått tillfälle att rensa ut ordentligt. Jag hoppas bara att näckrosorna inte tagit skada av mitt bökande för att få bort så mycket dy/bottenslam som möjligt. Nästa steg blir att lägga i luftpumpen som hjälper till att hålla en lite del av ytan isfri under vintern, sen är dammen klar inför vintern.

Fem kubik vatten senare.

Till min, eller åtminstone övriga familjens, glädje upptäckte jag att några av guldfiskarna fanns kvar. Under sommaren har ytan varit täckt av så mycket blad att jag inte sett till några fiskar på månader och jag var mer eller mindre övertygad om att de dött ut. Eftersom jag misstänker att de äter upp grodynglen på vårarna var jag inte helt missnöjd med att de kanske var borta, men så var alltså inte fallet.

Elva guldfiskar som förhoppningsvis uppskattar mina räddningsinsatser.

Nu har de i alla fall en nystädad damm inför vintervilan och kan se fram mot en vår (med nya grodyngel) så småningom.

Maskar i kompost och en vinterredo damm är kanske inte så uppiggande i höstmörkret. Det är däremot de få färgklickar som trots en blåsig inledning av veckan fortfarande bjuder på en del vackert. I en skyddad vrå har en japansk blodlönn och oxbär ännu en hel del blad kvar. Framför blodlönnen står en förvirrad, ung planta av japansk snöbollsbuske som till hälften både hunnit med höstfärger och att fälla sina blad, medan resten av plantan satsar på nytillväxt och blomning.

Längs trappan ner till trädgårdens nedre del står Vanessa, en papegojbuske som lyser guldgult. Vissa höstar får den en blandning av färger, men i år har de röda bladen i topparna redan fallit sedan länge och de kvarvarande flerfärgade bladen är för få för att synas i allt det gula.

Papegojbuske, Parrotia persica 'Vanessa'

Ett av papegojbuskens mer färggranna blad.

Under veckan har jag också passat på att fylla på fågelmatarna inför kallare dagar. Det tog inte lång tid innan första gästen dök upp och vem skulle inte vilja äta under en gyllene kupol av lärk?

Allt gott!