Oops, vem drog ur proppen?

Så här under hösten finns det ju mycket att fixa med inför vintern och en av veckans dagar ägnades delvis åt att tömma kökskomposten så att det inte ska bli platsbrist där under vintern. Blev riktigt glad när jag såg hur mycket mask som fanns där även om komposten i sig verkade ganska blöt. Men det verkade inte bekymra maskarna som nu har fått utökat territorium och förhoppningsvis kommer att trivas lika bra tillsammans med nyflisade grenar och nedfallna löv i min trädgårdskompost fram till i vår.

Den del av kökskomposten som inte var färdig fick åka tillbaka ner i komposttunnan tillsammans med lite löv som kanske gör att den torkar upp lite mer. 

Halvfärdig kompost som fick vara kvar i kökskomposten tillsammans med lite löv.

Nöjd med dagens insatser gjorde jag mig klar för att avrunda när det började skymma. Lät blicken vandra runt i trädgården, för att ta in atmosfären och samtidigt fundera över vad som stod på tur nästa gång. Hm, såg inte dammen lite underlig ut? Allt vatten var borta. Hur hade jag missat det?

Dammen efter att nätet dragits bort 

Efter en kort stunds, kanske inte panik men i alla fall, förvåning kom jag på förklaringen.

För att förhindra att trädens alla löv hamnar i dammen lägger jag varje höst ett nät över den under några veckor. I samband med det brukar jag också stänga av pumpen för att inte vattenfallet ska dra med sig löv ner via bäcken. Så inte i år. Nätet kom visserligen på plats men pumpen stängdes inte av vilket fick till följd att vattnet måste ha hindrats från att komma ner i dammen igen. I djuphålan, där pumpen är placerad var det fortfarande lite vatten kvar som tur var. 

Ser man det från den ljusa sidan så var nu alla växter runt dammen rejält vattnade inför vintern. Det skulle också bli betydligt lättare att rensa ur alla nedvissnande/gamla växtdelar, kanske till och med få upp lite dy från botten och rengöra pumpen. Dessutom stod tömning av vattentankar på listan över saker att göra innan vintern och nu visste jag vad jag skulle använda vattnet till...

Påfyllning efter att mängder av växtdelar rensats bort.

Några timmar dagen efter ägnades åt att klippa bort gamla näckrosblad och begränsa dammens alltför stora bestånd av sjögull och vattenmynta. För att ge eventuella småkryp en chans att krypa tillbaka ner i vattnet fick renset ligga kvar bredvid dammen ett dygn, sen flyttades det till trädgårdskomposten varvat med löv. 

När dammen hade fyllts upp igen kändes det jätteskönt att ha fått tillfälle att rensa ut ordentligt. Jag hoppas bara att näckrosorna inte tagit skada av mitt bökande för att få bort så mycket dy/bottenslam som möjligt. Nästa steg blir att lägga i luftpumpen som hjälper till att hålla en lite del av ytan isfri under vintern, sen är dammen klar inför vintern.

Fem kubik vatten senare.

Till min, eller åtminstone övriga familjens, glädje upptäckte jag att några av guldfiskarna fanns kvar. Under sommaren har ytan varit täckt av så mycket blad att jag inte sett till några fiskar på månader och jag var mer eller mindre övertygad om att de dött ut. Eftersom jag misstänker att de äter upp grodynglen på vårarna var jag inte helt missnöjd med att de kanske var borta, men så var alltså inte fallet.

Elva guldfiskar som förhoppningsvis uppskattar mina räddningsinsatser.

Nu har de i alla fall en nystädad damm inför vintervilan och kan se fram mot en vår (med nya grodyngel) så småningom.

Maskar i kompost och en vinterredo damm är kanske inte så uppiggande i höstmörkret. Det är däremot de få färgklickar som trots en blåsig inledning av veckan fortfarande bjuder på en del vackert. I en skyddad vrå har en japansk blodlönn och oxbär ännu en hel del blad kvar. Framför blodlönnen står en förvirrad, ung planta av japansk snöbollsbuske som till hälften både hunnit med höstfärger och att fälla sina blad, medan resten av plantan satsar på nytillväxt och blomning.

Längs trappan ner till trädgårdens nedre del står Vanessa, en papegojbuske som lyser guldgult. Vissa höstar får den en blandning av färger, men i år har de röda bladen i topparna redan fallit sedan länge och de kvarvarande flerfärgade bladen är för få för att synas i allt det gula.

Papegojbuske, Parrotia persica 'Vanessa'

Ett av papegojbuskens mer färggranna blad.

Under veckan har jag också passat på att fylla på fågelmatarna inför kallare dagar. Det tog inte lång tid innan första gästen dök upp och vem skulle inte vilja äta under en gyllene kupol av lärk?

Allt gott!