Frösådda ettåriga

Ettåriga växter är underrepresenterade i min trädgård. Jag har dåligt med plats för fröer inomhus och i år saknade jag dessutom kallväxthuset, som monterats ned i väntan på ny plats. När väl handelsträdgårdarna börjar sälja dem har mitt fokus flyttats till perennerna.

Några som jag i alla fall brukar så är rosenskära i lite olika färger och möjligen tobaksblommor. Båda ratas av rådjuren och är inte knepiga på något sätt utan blommar snällt och mycket. Och frösår sig själva, så i år litade jag på att naturen skulle se till att jag fick ett par av varje utan att behöva så.

Förra året växte enbart vita rosenskära här, men i år verkar det bli en blandning av vita (som bara är i knopp än) och den "vanliga" cerise. De är lika välkomna båda två.

Rosenskära, Cosmos bipinnatus, med koreansk anisisop i bakgrunden och vit isop nedanför. 

Efter lite jagande efter fröer kunde jag i alla fall så blomsterkörvel i år. Har varit en önskeblomma några år men utbudet av fröer har sviktat hos fröfirmorna. Till slut hittade jag den i STA's frölista tack vare någon flitig trädgårdsamatör som varit snäll och samlat frön. Den kunde fått en mer ompysslad start men trots det belönar den mig med fina blommor. 

Tycker att den passar nästan överallt och att de överblommade fröställningarna är nära på lika fina som blomflockarna. 

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora, tillsammans med daggkåpa och smällspirea 

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora, i sällskap med lavendel

Lejongap kommer jag definitivt (också) så igen. Verkar vara en lika bekymmerfri ettåring som rosenskära och tobaksblomma och som belönar en med härlig blomning trots direktsådd och lite halvdan skötsel. Skulle helst kunnat välja färger lite friare, men hittade bara färgmixade fröer och kanske är det så de gör sig bäst. I en salig blandning av gult, vitt, rött och rosa. 

Lejongap, Antirrhinum  majus 

Tre olika salvia fick komma i jorden; daggsalvia, silversalvia och praktsalvia. Daggsalvian har inte riktigt kommit igång än (pga sen utplantering) och silversalvian är det något djur, kanske sniglar, som gillar riktigt mycket. Jag ser rester av plantorna men tror inte att de kommer komma igång tyvärr.

Praktsalvian fick plats i en skyddad miljö, en bit ovan mark i en kruka och där sköter den sig exemplariskt. 

Praktsalvia, Salvia splendens 'Lighthouse Purple'

Sommarljus är väl egentligen en perenn och en av de plantor jag hade förra året har faktiskt övervintrat ute och precis börjat blomma. Vågade inte lita på det utan sådde nya i våras och det är okomplicerat att få dem att gro. Skillnaden mellan de egensådda och köpta är att de egna kommer igång senare, precis som med så många andra.

 

Har inte riktigt hittat rätt plats för dem, tycker att de har en tendens att försvinna bland allt annat. Nästa år ska de nog få en plats i en kruka, antingen själva eller med någon väl val partner. 

Sommarljus, Gaura lindheimeri 'The Bride'

Få blommor är väl så diskreta som vaxblomma. Precis som sommarljuset kan den helt försvinna om den är felplacerad. Men bladen är lite speciella och har blicken väl fastnat på dem så ser man också den fina blomman. I år fick de plats i halvskugga i den så eftertraktade "goda" jorden och har växt till fina plantor.

Vaxblomma, Cerinthe major 'Purpurascens'

Till slut en frösådd "ettåring" (hos oss) som överlevt de senaste två vintrarna och till och med självsått sig till viss del i sandig jord längs en kallstensmur. Murbinka påminner om besök i många fina trädgårdar i England och drömmen är väl en stentrappa som de väller nedför. Riktigt där är jag inte men jag tar frön varje år för att inte bli utan.

Murbinka, Erigeron karvinskianus 

 

Bakom berget

Mellan vår entrésida och vägen finns en stor bergknalle som skärmar av från insyn. En stor del av marken nedanför bergknallen tillhör vår tomt men har aldrig egentligen utgjort en del av det vi sett som trädgård. 

Tidigare ägare planterade en schersmin i anslutning till infarten men i övrigt växte där mest sly, högt gräs, vildrosor och på vissa håll örnbräken och vildhallon. För ett antal år sedan planterade jag en prakthäggmispel och en rosenapel mitt bland ogräset. Häggmispeln för att jag ville åt höstfärgen och apeln för att den inte fick plats någon annanstans. Ja, och ett bergkörsbär mitt bland det höga gräset, för den fina vårblomningen och de fina höstfärgerna, ....och en kopparlönn nära entrétrappan.

Föga vackert första intryck av vårt paradis november 2018.

Vintern 2018/2019 var mild här. Eftersom den här delen av trädgården var det första som välkomnade i vår trädgård så fick jag för mig att försöka få bort gräset som växt in i schersminen. Det skulle ju i alla fall se lite bättre ut om gräset åtminstone höll sig en bit ifrån busken.

Första spadtagen avklarade.

Det gick lättare än väntat och jag fick blodad tand. Kanske skulle jag gräva åtminstone fram till björken vid bergknallen för att få en triangelformad plantering vid entrén? Entrétrappan är en bit till höger om bilden.

Nästan klar....

 

Eller kanske inte.... December 2018.

Vintern fortsatte vara mild, med undantag för några få veckor. Dessutom hann stormen Alfrida dra förbi. Jag fortsatte att gräva och grannarna påpekade hur fint berg vi (helt plötsligt) hade. Allt högt gräs, örnbräken och sly hade inte dragit blickarna till sig direkt.

 

Det grävda området var till slut (?) c 20 meter långt och fyra-fem meter brett. Fina stenar och bergknallar hade frilagts och en del nya stenar lagts på plats. Grannarna pratade om "grävlingen"

 

Våren hade kommit och plantor beställdes och köptes, för att komplettera de marktäckare jag redan hade i trädgården och som jag tänkte dela. Oj, vilka möjligheter som öppnat sig.

De första nya växterna planterade, en järnek och frösådd lönn.

Köpta drivna narcisser blommar under rosenapeln.

Nyplanterade växter måste skyddas med burar från rådjur. 

En del marktäckare har kommit på plats men det är fortfarande rätt glest.

Fina höstfärger slutet av oktober 2019. 

Januari 2020 och trollhasseln blommar med mandeltörel nedanför. Järneken är grön och fin precis som några julrosplantor och mandeltöreln.

Trollhassel, Hamamelis x intermedia 'Barmstedt Gold'.

I mars blommar de första snödropparna och julrosorna. Därefter täcks marken snart av vivor, tov-, vit- och blåsippor, narcisser,  enstaka pärlhyacinter. Därefter tar lungörter, sockblommor, spetsmössa, bergenia, pioner och kaukasisk förgätmigej över tillsammans med lunddockor, vintergröna, myskmadra och kungsängsliljor. Senare på sommaren blommar krolliljor, alunrot, klockvippor, koreansk plymspirea, hostor och astilbe.

Vår 2020, narcisserna blommar.

Japansk buskrosling, Pieris japonica 'Mountain Fire' och finflikig japansk lönn, Acer japonicum dissectum 'Garnet' lyser röda.

Lunden bakom berget har haft lite drygt år på sig att växa, vissa saker funkar andra behöver rättas till. Förutom de redan nämnda träden/buskarna växer några olika magnolior, lönnar, rododendron, azaleor, blomsterkornell, gaffelolvon, hybridkejsarolvon, häxal, syrenhortensia, skogskorneller, bukettapel, aronia, körsbärskornell och rönnar här. Överlag verkar växterna trivas och omgivande träd gör att det alltid finns skugga någon eller några delar av den. Härligt under varma sommardagar.

Nästa steg blir att låta de växter som trivs bilda större partier och flytta de som kämpar till någon annanstans. De enda träden som verkar ha det kämpigt är prakthäggmisplarna som får mjöldagg. Tyvärr så verkar det ju vara ett vanligt problem med dem. Det bästa kanske är ersätta dem med kopparhäggmispel som jag har i en annan del av trädgården och som klarar sig bra. 

 

 

Vackert just nu

Under de första veckorna av juli var sommarvärmen borta och istället både blåste och regnade det. Nu har det varit varmt några dagar igen och jag väntar på att dahlior och sensommarblommor ska börja blomma. Till dess får man njuta av det som är fint just nu.

Vidjehortensia, Hydrangea arborescens 'Annabelle' med sällskap av bl a blomsterkörvel, Orlaya grandiflora, och lavendel, Lavandula angustifolia.

En bit längre bort kantar lavendel en gång tillsammans med daggkåpa, Alchemilla mollis. Daggkåpan vill gärna växa ut över gången och en del av blommorna måste klippas bort för att stegen ska synas.

 

 

Silvermartorn, Eryngium giganteum 'Miss Willmott's Ghost' gör sig extra fin i solljuset. Bakom den finns rödbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius 'Diable D'Or' och vitstrimmigt tuvrör, Calamagrostis x acutiflora 'Overdam'.

Trädgårdens äldsta ros, som jag tror är 'Maiden's Blush', förlorar alltid formen pga veka grenar. Kanske måste beskära den mer och satsa på färre men starkare grenar.

Ren trädgårdsromantik. Vit och rosa myskmalva, Malva moschata, med knoppig brudslöja, Gypsophila paniculata. I bakgrunden syns riddarsporre, Delphinium, av okänd sort och som blivit tyngd av senaste tidens regnande.

 

Lite oskarp bild men med kunglig glans, Clematis (Texensis-gr.) 'Princess Diana'. Blir c två meter hög. Tacksam och blomvillig klematis.

Välmående temynta, Monarda 'Squaw', som är nästan lika hög som jag. I bakgrunden lyser vitstrimmigt tuvrör, Calamagrostis x acutiflora 'Overdam', en favorit i trädgården.

Vid dammen blommar dvärgkaveldun, Typha minima, och flikbladig plymspirea, Aruncus dioicus 'Kneiffii'.

På andra sidan dammen är det bladväxter som trivs. De fina stammarna tillhör glanskörsbär, Prunus serrula, och de stora bladen nedanför Hosta 'Gold Standard' flankerad av kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla 'Mr Morse'. Bakom glanskörsbäret syns bladen av sköldbräcka, Darmera peltata.

 

I lunden som vätter mot morgonsolsidan växer Rhododendron (Yakushimanum-gr.) 'Silbervelours' omgiven av lungört, Pulmonaria, okänd sort.

I kvällssolslunden bakom berget trivs fläcklungört, Pulmonaria officinalis, tillsammans med vintergröna, Vinca minor, och vitblommande kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla 'Mr Morse'.

Det här är mitt första inlägg på TrädgårdsFärgring. Är ny i bloggvärlden och håller på att lära mig hantera Blogger så ni får ha överseende om något blir tokigt. 

 

Ha det gott i sommarsolen.

Monsterbekämpning

I en skreva mellan vår fastighet och grannens växer mängder av något som fascinerat många besökare i trädgården. -"Det ser ut som bambu, vad är det för något?" har varit kommentaren. Och "bambun" är kraftig!

Jätteslide, Reynoutria sachalinensis, heter den och är den större släktingen till parkslide, R. japonica, som naturvårdsverket beskriver som "Snabbväxande med djupgående rötter och bildar täta bestånd. Tränger ut inhemska växtarter, särskilt i fuktiga och näringsrika miljöer. Förändrar hela ekosystem". Parkslide är på listan över invasiva arter och man ombeds rapportera in om man ser den i naturen.

Jätteslide å andra sidan förefaller mindre vanlig och jag har vid något tillfälle läst att den är skildkönad (dvs hon och hanblommor sitter på olika plantor) och att vi i Sverige bara har den ena sorten. Den kan alltså inte bilda frön och sprider sig endast vegetativt. Huruvida det stämmer eller inte, kan jag inte avgöra men hos mig har det aldrig dykt upp fröplantor utan spridningen håller sig inom skrevan.

 

Jätteslide, Reynoutria sachalinensis, som bakgrundsväxt för plantering.

Spridning, ja. Jag har under flera år lyckats hålla tillbaka den längs skrevans ena sida, som avgränsas av en bergssluttning mot grannen, genom att rycka upp de skott som velat ta sig mot mina planteringar. Men eftersom den verkar vilja förlänga sin utbredning än mer, den växer idag på en yta som är c 50-60 kvm, så har jag bestämt mig för att försöka ta bort den. Fullt medveten om att det kommer ta flera år (om det ens kommer lyckas alls).

För drygt tjugo år sedan, gjorde vi om vår infart och i samband med det lades över en meter tjockt grustäcke på jätteslidet, på andra håll kanske 50 cm jord (toppat några år senare med 50 cm sand). Det tog några år, sen växte den tillbaka, genom grus, jord och sand. Så det är ingen växt som ger sig frivilligt och det kommer inte gå att få bort alla rötter genom att gräva. Utmattning alltså, frågan är bara vem som blir utmattad först, jag eller jätteslidet.

De senaste månaderna har jag dragit upp alla uppstickande skott med två-tre dagars mellanrum. Jätteslidet har svarat med att skicka upp ett ökande antal skott, om än något tunnare i tjocklek, över hela ytan. Och jag har dragit bort dem på nytt. 

Två dagar efter senaste rensningen, nya skott på väg upp.

Senaste tanken är att ta bort sanden (som bara var lagd där för lagring) och i och med det avlägsna delar av rötterna, och påskynda utmattningen. Det här kan visa sig alldeles galet, naturvårdsverket avråder från att man försöker gräva bort parkslide, eftersom det kan trigga ny skottbildning. Vi får se, sanden ligger bara på delar av området och grävning i övrigt är inte möjligt. Sanden sållas från rötter och rötterna eldas sedan upp för att förhindra spridning till nytt område. 

Sagt och gjort, grävning påbörjades i veckan och jag blev varse hur mycket upplagrad näring som måste finnas i rötterna (och lååångt ner i marken) när jag såg dem. Men grävningen kommer, förhoppningsvis, ge mig lite andrum innan de mera djupt liggande rötterna skickar upp nya skott.

Jätteslidets rötter, mer än fem cm tjocka löper mellan "rotklumparna" där nya skott bildas.

   

Vi får se om jag om några (många?) år kan gå och rycka enstaka skott ur en matta av vintergröna som växer mellan glest planterade små träd. Det är i alla fall målet.

 

 

 

 

 

(Som) ogräs i min trädgård

Vår trädgård är till stor del något jag brukar tänka på som "tillåtande" lund, med ambitionen att inte avvika för mycket mot omgivande natur (även om den givetvis ser planterad ut). Mindre träd och buskar omgivna av olika marktäckare och lundväxter täcker flera hundra kvadratmeter. Den stora inspiratören är Beth Chatto.

Det "tillåtande" innebär att växter, både planterade och i vissa fall vilda, tillåts sprida sig. Det är inte heller helt ovanligt att växter planteras med avsikt att de ska sprida sig. Men ibland kan deras spridningsförmåga överstiga till och med en "tillåtande" gräns. 

Brunnäva är ett lysande exempel. Med sin vackra blomfärg och tidiga blomning är den välkommen varje år. Men eftersom den är en mästare på att sprida sina frön blir antalet plantor bara fler och fler och när blomningen är över behöver den klippas ned för att inte se skräpig ut. Det är också då man ser alla unga plantor som också kommer blomma kommande säsong. 

 

Brunnäva, Geranium phaeum, tillsammans med gullviva

Förutom att sprida sig i sidled och bilda kraftiga rotklumpar är släktingen spansknäva också bra på att sprida sig via frön. Eftersom den snabbt bildar stora plantor, kväver den ofta mindre konkurrenskraftiga växter som den råkar hamna nära. Överallt kommer nya plantor och det känns alltid lite galet att slita bort högvis med något som är så vackert. 

 

Spansknäva, Geranium endressii

En annan bra fröspridare är söttörel, som dessutom är lite knepig att rensa bort eftersom den bildar en liten svullnad i början av rotsystemet. Det händer ofta att stjälkarna går av precis innan svullnaden och inom kort har nya stjälkar vuxit ut. Hundratals plantor av olika storlekar rensades bort i våras och nu är det dags att rensa igen. Målet är att få bort den ur trädgården. Släktingen mandeltörel, Euphorbia amygdaloides 'Purpurea', finns också här och fyller samma funktion utan att sprida sig riktigt lika mycket.

 

Söttörel, Euphorbia dulcis 'Chamelon'

Är lite osäker på om jag faktiskt planterat prästkrage eller om den har kommit in i trädgården av sig själv, men förmodligen är det jag som är skyldig. Hur som helst så trivs den och sprider sina frön till alla planteringar. Riktigt somriga och fina till en början, sen börjar stjälkarna lägga sig ned och det är svårt att klippa ner överblommat utan att det ser stympat ut. Lämnar alltid några plantor kvar men rensar bort det mesta.

 

Prästkrage, Leucanthemum vulgare

Slutligen brudbröd, som jag kanske är mest skyldig till att den sprider sig (men som också bidrar en del själv genom att bilda frön). Lämnas minsta lilla del av roten kvar i marken, och den har djupa rötter, så växer en ny planta upp. Så knepet är kanske att plantera den där den ska vara redan från start och inte försöka flytta den till en ny plats. Men så var det ju det där med den egna fröspridningen....

 

Jag har den dubbla varianten och den är en av de vackraste i trädgården, så det svider att dra upp den. Men så regnar det och hela blomställningen tyngs ned till marken och då är det inte så svårt längre. 

 

Brudbröd, Filipendula vulgaris 'Plena'

Det finns många fler växter i min trädgård som beter sig som ogräs, men de får vara med en annan gång.