tisdag 14 juli 2020

(Som) ogräs i min trädgård


Vår trädgård är till stor del något jag brukar tänka på som "tillåtande" lund, med ambitionen att inte avvika för mycket mot omgivande natur (även om den givetvis ser planterad ut). Mindre träd och buskar omgivna av olika marktäckare och lundväxter täcker flera hundra kvadratmeter. Den stora inspiratören är Beth Chatto.

Det "tillåtande" innebär att växter, både planterade och i vissa fall vilda, tillåts sprida sig. Det är inte heller helt ovanligt att växter planteras med avsikt att de ska sprida sig. Men ibland kan deras spridningsförmåga överstiga till och med en "tillåtande" gräns. 

Brunnäva är ett lysande exempel. Med sin vackra blomfärg och tidiga blomning är den välkommen varje år. Men eftersom den är en mästare på att sprida sina frön blir antalet plantor bara fler och fler och när blomningen är över behöver den klippas ned för att inte se skräpig ut. Det är också då man ser alla unga plantor som också kommer blomma kommande säsong. 
 
Brunnäva, Geranium phaeum, tillsammans med gullviva

Förutom att sprida sig i sidled och bilda kraftiga rotklumpar är släktingen spansknäva också bra på att sprida sig via frön. Eftersom den snabbt bildar stora plantor, kväver den ofta mindre konkurrenskraftiga växter som den råkar hamna nära. Överallt kommer nya plantor och det känns alltid lite galet att slita bort högvis med något som är så vackert. 
 
Spansknäva, Geranium endressii

En annan bra fröspridare är söttörel, som dessutom är lite knepig att rensa bort eftersom den bildar en liten svullnad i början av rotsystemet. Det händer ofta att stjälkarna går av precis innan svullnaden och inom kort har nya stjälkar vuxit ut. Hundratals plantor av olika storlekar rensades bort i våras och nu är det dags att rensa igen. Målet är att få bort den ur trädgården. Släktingen mandeltörel, Euphorbia amygdaloides 'Purpurea', finns också här och fyller samma funktion utan att sprida sig riktigt lika mycket.
 
Söttörel, Euphorbia dulcis 'Chamelon'

Är lite osäker på om jag faktiskt planterat prästkrage eller om den har kommit in i trädgården av sig själv, men förmodligen är det jag som är skyldig. Hur som helst så trivs den och sprider sina frön till alla planteringar. Riktigt somriga och fina till en början, sen börjar stjälkarna lägga sig ned och det är svårt att klippa ner överblommat utan att det ser stympat ut. Lämnar alltid några plantor kvar men rensar bort det mesta.
 
Prästkrage, Leucanthemum vulgare

Slutligen brudbröd, som jag kanske är mest skyldig till att den sprider sig (men som också bidrar en del själv genom att bilda frön). Lämnas minsta lilla del av roten kvar i marken, och den har djupa rötter, så växer en ny planta upp. Så knepet är kanske att plantera den där den ska vara redan från start och inte försöka flytta den till en ny plats. Men så var det ju det där med den egna fröspridningen....
 
Jag har den dubbla varianten och den är en av de vackraste i trädgården, så det svider att dra upp den. Men så regnar det och hela blomställningen tyngs ned till marken och då är det inte så svårt längre. 
 
Brudbröd, Filipendula vulgaris 'Plena'

Det finns många fler växter i min trädgård som beter sig som ogräs, men de får vara med en annan gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vivor i väntan på våren

Sedan någon månad står de där i butikerna: de små vivorna. En del enkla andra dubbla och fluffiga och alla har lysande vackra färger. Små sk...