torsdag 25 november 2021

Planerar för advent

Tiden går fort när man har roligt sägs det och senaste (trädgårds-) året har gått fort. Känns som om jag alldeles nyss startade sådderna som skulle ut i kylan för att stratifieras. Nu har jag redan hunnit kika på STA's nya frölista och skickat in vilka fröer jag önskar mig. I februari kommer de förhoppningsvis och allt börjar om på nytt.

Fram till dess går jag lite i trädgårdside och i brist på egna upplevelser i trädgården så åker diverse böcker fram. För tillfället är det "Trädgårdens rum" av Christel Kvant och Heidi Palmgren, "Trädgårdens natur" av Lotte Möller och "The Shade Garden" av Beth Chatto men också "Winter Gardens" av Cedric Pollet som lockar.

Att det närmar sig advent märks främst på alla ljusslingor som satts upp i trädgården och på att räcket runt farstutrappan klätts med grangirlander. (En tradition som jag alltid ångrar att jag startade när girlanderna ska göras men uppskattar när de väl är klara.) Men också på att julrosor stoppats ner i krukorna vid entrén, tillsammans med annat vintergrönt. 


Julrosor ja. En helårsfavorit i trädgården möjligen med undantag för senvintern när de ska snyggas till inför den nya säsongen. Ibland blommar några plantor redan innan jul, men i år ser det magert ut så det blir att vänta till i vår. Under tiden kommer lite bilder från julrosblomningen tidigare år. 






Snart kommer kylan och innan dess ska fönstren tvättas så att adventsstjärnor och ljusstakar kan ställas på plats. Sen tror jag att jag är redo för advent.


Allt gott!

tisdag 16 november 2021

Årets bästa

Mitten av november och även om några få blommor lyckas blomma fortfarande har de flesta växterna tagit ledigt för i år. Löven som fallit får ligga kvar där de hamnat förutom på gångar och infarter. Där samlar jag ihop dem och lägger som täcke kring en del buskar eller i komposten. Sen återstår bara att städa undan spadar och andra verktyg innan jag också tar ledigt. Storstädning av planteringar sparar jag till våren.

Dags för bokslut i trädgården. Vad har varit bra? Vad var mindre bra? Så mycket roligare att bara fokusera på det positiva så...  "Årets bästa" är veckans tema hos TrädgårdsFägring

Men det är omöjligt att välja en "bästa", för där finns ju så många. Så här kommer några av årets bästa i min trädgård, presenterade i kategorier på bästa gala-manér.

Årets förstagångsblommare

Tänkte först på de här som årets nykomlingar men insåg att det inte alls stämde. Ibland tar det tid innan blomningen kommer igång för en växt och det gäller att ha tålamod. Alla de här har funnits i trädgården några år men inte förrän i år visat sig från sin allra vackraste sida.

De nominerade är:
Syringa josikaea 'Holger' - ungersk syren 
Magnolia 'Rose-Marie'
Soldanella montana - skogsalpklocka
Clematis montana 'Elizabeth'

Ungersk syrén 'Holger', Magnolia 'Rose-Marie', skogsalpklocka och bergklematis 'Elizabeth'

Och vinnaren är: Trots sin ringa storlek och ganska blyga framtoning tar skogsalpklockan hem vinsten. Möjligen för att den är sådd från frö och inte köpt som färdig planta som de andra.

Årets ettåriga

Väldigt många frösådder med ettåriga blommor startades i våras. Långt ifrån alla blev lyckade och en del av de som startade bra fick inte riktigt den skötsel de kräver för att leverera. Men det fanns även de som lyckades både gro och växa och bland dem var det några som kvalade in som årets ettåriga.

De nominerade är:
Papaver 'Amazing Grey' - vallmo
Rudbeckia 'Sahara' 
Nicotiana sylvestris - Narcisstobak
Limonium 'Cutie Apricot' - Blårisp

Vallmo 'Amazing Grey', Rudbeckia 'Sahara', Narcisstobak och blårisp 'Cutie Apricot'

Och vinnaren är: Lite överraskande, den ganska alldagliga narcisstobaken. Jag planterade den i två stora krukor och den blommade överdådigt i månader. Det enda negativa att säga är möjligen att den fullkomligt kvävde allt annat jag planterat som sällskap till den. 


Årets blomma

Utbudet är stort men för att göra det lite lättare fick alla rosor och dahlior en egen kategori vilket lämnade lite utrymme till annat. Med förstagångsblommarna och frösådderna avklarade så minskade antalet kandidater ännu mer. Bland de som ändå finns kvar finns det några som hamnat på precis rätt plats eller bjuder på blomning under en extra lång tid. 

De nominerade är:
Rodgersia aesculifolia - kastanjerodgersia
Primula bulleyana  - gul kandelaberviva
Helleborus x hybridus - hybridjulros
Lilium (Martagon-gr.) 'Fairy Morning' - krollilja

Kastanjerodgersia, gul kandelaberviva, hybridjulros och krollilja 'Fairy Morning'

Och vinnaren är: Hybridjulrosorna som blommar så snart våren sätter fart och sen står vackra i en evighet. Där de trivs hittar man tiotals små fröplantor som kan rensas bort eller flyttas till nya platser om man så önskar.


Årets dahlia

Smittad av samma fluga som så många andra skaffade jag mängder av nya dahlior i våras. För vem vill inte ha små, mellan, tallriksstora, höga, låga, bollformade, kaktusformade, näckrosformade eller enkla dahlior i alla möjliga färger? Så fort de börjar blomma glömmer man allt pyssel det varit för att få dem dit och njuter av att ju mer man plockar av dem desto mer blommar de. En del är perfekta för vasen andra får man beundra på plats men alla har de något och en del lite mer än så.

De nominerade är:
Dahlia 'Wizard of Oz'
Dahlia 'Penhill Watermelon'
Dahlia 'Night Silence'
Dahlia 'Iced Tea'
'Wizard of Oz', 'Penhill Watermelon', 'Night Silence' och 'Iced Tea'

Och vinnaren är: 'Night Silence' som har en lyxig känsla över sig och också passar fint in i buketter med andra dahlior. Färgen är svårfångad med kamera och måste ses IRL.


Årets ros

För några år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle ha tillräckligt många rosor så att det skulle vara svårt att välja ut "bara" fyra. Rådjurens kärlek till knopparna hade nästan fått mig att ge upp tanken på rosor överhuvudtaget. Sedan insåg jag att klätterrosor går (för det mesta) utmärkt och att remonterande rosor med Trico Garden som skydd också fungerar. Det senaste året har en hel del rosor omgärdats med armeringsnät och det gör förstås det hela ännu enklare men desto svårare att välja en favorit.

De nominerade är:
Rosa 'Valdemar'
Rosa 'Climbing Bonica'
Rosa 'Ghislaine de Feligonde'
Rosa 'Lady Gardener'
'Valdemar', 'Climbing Bonica', 'Ghislaine de Feligonde' och 'Lady Gardener'

Och vinnaren är: 'Climbing Bonica' som blommat fantastiskt under en stor del av sommaren och hösten utan antydan till sjukdomar eller angrepp. 

'Climbing Bonica' (i sällskap av 'Alchymist')

Årets buske/träd

Inte helt överraskande finns det en hel del buskar och (mindre) träd i trädgården eftersom de flesta planteringarna har lundkaraktär. Under våren och försommaren står de för nästan lika mycket blomning som perennerna och väldigt många har något som gör dem speciella även efter att de blommat.

De nominerade är:
Fothergilla major - stor häxal
Cornus kousa - blomsterkornell
Pieris japonica 'Mountain Fire' - japansk buskrosling
Prunus serrula - glanskörsbär

Stor häxal, blomsterkornell, japansk buskrosling och glanskörsbär

Och vinnaren är: Trots sin mediokra blomning och intetsägande höstfärg blir glanskörsbäret årets buske/träd. Hela året lyser stammarna när solen kommer åt dem och de ger en svårslagen kontrast till nästan vilken kompisväxt som helst.


Årets blad

Små, stora, hela, flikiga, fingrade, blanka, fårade, ludna, gröna, röda, grå eller kanske gula. Många gånger lika vackra som blommor men betydligt mer beständiga. Det finns att mycket välja på men medan en del försvinner i mängden får andra en att titta både en och två gånger. 

De nominerade är:
Rhododendron 'Silbervelours'
Matteuccia struthiopteris - strutbräken
Actinidia kolomikta - kameleontbuske
Astilboides tabularis - parasollblad
Rododendron 'Silbervelours', strutbräken, kameleontbuske och parasollblad

Och vinnaren är: De vackert ludna bladen hos rododendron 'Silbervelours' som lyser silvergrått hela säsongen efter att blommorna gjort sitt korta framträdande.



Årets miljö

Vackra blommor och blad i all ära med det är ändå helheten som "gör" en trädgård. Att gå runt och känna hur vissa platser får en att må bra och trivas är belöningen för all energi man lägger ner. Eftersom trädgården hela tiden utvecklas och förändras finns det alltid någon ny plats att upptäcka som tar plats bland de gamla. 

De nominerade är: 
Utkanten av den nedre lunden
Stentrappan i lunden bakom berget
Dammen
Södervända frukosthörnan

Utkanten av nedre lunden, stentrappan i lunden bakom berget, vid dammen och den södervända frukosthörnan

Och vinnaren är: Utkanten av nedre lunden som i år överraskade mig med att ha vuxit ihop till en otroligt frodig och levande del av trädgården.

Från ett annat håll

Även om kategorierna skulle kunna vara många fler så slutar jag här för kanske är det bästa ändå att trädgården ger en den där känslan av att någonting är "bäst" gång på gång under en säsong. Vad det gäller de nominerade och vinnande bilderna skulle valen kanske bli helt annorlunda en annan dag för vem kan välja när det finns så mycket...



Allt gott!


söndag 7 november 2021

Minnen i trädgården

Min mans morfar sommarbodde tidigare i det hus jag och min familj bor i idag. Han tyckte om blommor och även om trädgården mestadels var naturmark fanns en liten plantering bredvid hammocken han låg och löste korsord i på förmiddagen. Det fanns också två gjutjärnsurnor som han varje år satte begonior i och skyddade med hönsnät från rådjuren. 

Även om rådjuren fortfarande är flitiga besökare i trädgården har mycket förändrats sedan dess. Gjutjärnsurnorna är undanställda liksom hammocken och trädgården har berikats med många planteringar. I flera av dem växer fortfarande en vårviva som också fanns här på morfars tid och som får mig att tänka på honom. Jag har försökt bestämma vilken sort det är och tror att det kan vara 'Dark Rosaleen'.

Vårviva 'Dark Rosaleen' (?)

Vårvivan är en bland många växter i trädgården som minner om någon person eller plats. Två som lever och frodas helt utan att kräva något extra är en trädgårdsiris och den så vanliga praktbetonikan. Båda kommer från planteringen utanför sommarstugan på Möja i Stockholms skärgård där jag tillbringade mina sommarlov och efter att ha mellanlandat i mina föräldrars trädgård fick de så småningom flytta med till min egna. 

Trädgårdsiris och praktbetonika.

Ett kännetecken för många trädgårdsmänniskor är att de gärna delar med sig av sina växter. Ofta är det växter som förökar sig lätt (vilket kan vara bra att ha i åtanke när man tackar ja) men ibland är det frösådder som lyckats över förväntan och resulterat i ett överskott av "skyddslingar" som behöver ett nytt hem. 

Min första buskpion var just en sån frösådd som jag fick av trädgårdsmästaren vid Botaniska institutionen,  Stockholms universitet. Som delaktig i undervisningen hade jag under några år tillfälle att tillbringa en del tid i växthusen han ansvarade för och vi pratade då flitigt om vårt gemensamma intresse, växter. Det var efter ett sånt tillfälle en liten buskpionplanta kom med hem.

Några år senare hade den blivit tillräckligt stor för att blomma och visade sig ha ljust rosa blommor som bleknar i vitt och med en mörkt lila fläck vid basen av varje kronblad, alltså en purpurfläckig buskpion. Nu är den över metern hög och minst lika bred och eftersom den hade blivit för stor för platsen den stod på fick den flytta i höst. Nu är det bara att hålla tummarna för att den klarade flytten.

Purpurfläckig buskpion 

Av en annan trädgårdsvän från tiden på Botaniska fick jag en rosaröd flox som jag försökt klura ut namnet på utan att lyckas. Vi pluggade tillsammans och gjorde också sällskap på flera växtresor. En gemensam dröm vi ofta pratade om var att åka till England och titta på trädgårdar. 

Floxen tillhör de mer spridningsbenägna men är lätt att rensa undan och färgen är närapå självlysande i kvällsljus. Jag har inte tänkt på om den har någon doft med tycker den är fin ändå. Tyvärr verkar rådjuren tycka om den också men tar de inte alltför mycket på en gång blir resultatet en förlängd blomning, som efter en "Chelsea chop" ungefär.

Den rosaröda floxen i kvällsljus.

Ville man dela med sig av sitt överskott var Blåregnsträffen ett under flera år återkommande tillfälle att göra så. Den som anordnade träffen var "Kenneth på Söder", en av Allt om Trädgårds (numera nedlagda) trädgårdsforums stora profiler och den sammanföll med att blåregnet på hans kolonilott blommade. Mer eller mindre trädgårdstokiga från forumet samlades på koloniområdet och massor av växter bytte ägare.

Många av växterna var förstås duktiga spridare och det gällde att veta vad man fick med sig hem. Om jag minns rätt, varnade Kenneth oss för jätteramsen som han delade med sig av. Hos mig tog det några år innan den ens tittade upp och än så länge har den inte annat än glatt mig.

Jätterams i lunden

Resan till England tillsammans med min vän från Botaniska blev aldrig av men jag har ändå haft nöjet att se många trädgårdar där. Under flera år hade jag och min man som tradition att åka på en kombinerad golf- och trädgårdsresa dit under våren och resrutten planerades efter var de för stunden mest åtrådda trädgårdarna fanns. 

Den allra första trädgården vi besökte var Beth Chatto's Gardens och därifrån fick jag bl a med mig fläcknävan 'Beth Chatto' som villigt och välkommet sprider sig i min lund. Bergklematisen är mer ett minne av alla pergolor, husfasader och entréer som varit täckta av dess överdådiga blomning under våra resor och i år blommade den för första gången hos mig.

Den småblommiga hästkastanjen såg jag i en trädgård vars namn jag glömt men den var en ny, nästan lite exotisk bekantskap som jag lyckades få tag i när jag kom hem. Kan inte säga att den stormtrivs, troligen p g a torka, men den kämpar på och lyckas blomma i alla fall och den känns fortfarande lite exotisk. 

Fläcknäva 'Beth Chatto'

Bergklematis 'Elizabeth'

Småblommig hästkastanj

Det här var några av alla de växter i min trädgård som "Får mig att tänka på..." vilket är temat hos TrädgårdsFägring den här veckan.


Allt gott!

onsdag 3 november 2021

Lunden

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ett tandläkarbesök kan få omfattande konsekvenser. Det var i alla fall så det kändes när jag kom hem efter att ha varit hos tandläkaren samma förmiddag som vårt reningsverk började grävas ned. En grävmaskin hinner långt på bara några få timmar.

Planen var att reningsverket skulle placeras i nedre delen av en bergssluttning mellan trädgårdens två nivåer och täckas över med jord. Vad vi inte insett var hur höga cisternerna till reningsverket var och att det förmodligen hade sett väldigt udda ut med en flera meter hög "limpa" i slänten. Det insåg de som skulle utföra jobbet och, i samråd med min man, bestämdes att verket istället skulle placeras en bit nedanför sluttningen.

Jag vet inte vad jag föreställt mig, men bilden som mötte mig var lite....överraskande.

Det var nog ett riktigt och klokt beslut men påverkan på trädgården skulle helt klart bli mycket större än jag tänkt mig. Inte för att trädgården egentligen var någon trädgård just där utan naturmark med massor av örnbräken. Men nu skulle reningsverket ta upp en väldigt stor yta och dessutom synas. Sakta men säkert började tankarna på en lund ta form.

Innan allt var klart hade nästan hela den nedre delen av trädgården påverkats.

Beth Chatto´s "The Shade Garden" luslästes. Så snart det gick återplanterades de ormbunkar som grävts upp i all hast under projektets gång och olika marktäckare delades i småbitar för att räcka till så stora ytor som möjligt. Ett par träd och buskar planterades och kutterspån från tidigare husrenovering fick markera gångarna. Till hösten planterades mängder med vårlökar, främst vita narcisser. 

Kutterspån från tidigare husrenovering fick markera gångarna och träd och buskar började planteras. 


Tidig sommar ett år senare blommar narcisserna och marken börjar täckas med grönt.

Tidig sommar tre år senare och betydligt grönare.

Marktäckare runt delar av reningsverket
Även om marktäckarna ganska snart satte fart dröjde det innan den rätta lundkänslan infann sig. Buskarna växte snabbare än träden och under ganska lång tid konkurrerade de om utrymmet i ögonhöjd så att allt kändes kompakt. Men med tiden har häggmispeln, prydnadsapeln och körsbärskornellen sträckt på sig och lundens olika nivåer börjar så sakta ta form.

Det har nu gått nio år sedan lundens start. Mycket har flyttats, lagts till eller tagits bort under åren i takt med att växterna visat om de trivs eller inte. Lunden har numera också växt samman med torvpartiet (som utökats med en damm under tiden). Målbilden som växte fram när jag lusläste "The Shade Garden" kanske inte riktigt uppnåddes men tidig vår i lunden är en härlig upplevelse och på sommaren kan jag numera faktiskt gå in i den och få lite svalka.

Tidig sommar nio år senare









Lunden i oktober i år

Länkar inlägget till TrädgårdsFägring där veckans tema är "Blev det som jag tänkt?"



Allt gott!

Inte alltid som jag tänkt

Juli månad och perfekt trädgårdsväder med växelvis sol och regn. Regnet håller växterna fräscha och gröna, till och med gräsmattan är grön v...