Minnen i trädgården

Min mans morfar sommarbodde tidigare i det hus jag och min familj bor i idag. Han tyckte om blommor och även om trädgården mestadels var naturmark fanns en liten plantering bredvid hammocken han låg och löste korsord i på förmiddagen. Det fanns också två gjutjärnsurnor som han varje år satte begonior i och skyddade med hönsnät från rådjuren. 

Även om rådjuren fortfarande är flitiga besökare i trädgården har mycket förändrats sedan dess. Gjutjärnsurnorna är undanställda liksom hammocken och trädgården har berikats med många planteringar. I flera av dem växer fortfarande en vårviva som också fanns här på morfars tid och som får mig att tänka på honom. Jag har försökt bestämma vilken sort det är och tror att det kan vara 'Dark Rosaleen'.

Vårviva 'Dark Rosaleen' (?)

Vårvivan är en bland många växter i trädgården som minner om någon person eller plats. Två som lever och frodas helt utan att kräva något extra är en trädgårdsiris och den så vanliga praktbetonikan. Båda kommer från planteringen utanför sommarstugan på Möja i Stockholms skärgård där jag tillbringade mina sommarlov och efter att ha mellanlandat i mina föräldrars trädgård fick de så småningom flytta med till min egna. 

Trädgårdsiris och praktbetonika.

Ett kännetecken för många trädgårdsmänniskor är att de gärna delar med sig av sina växter. Ofta är det växter som förökar sig lätt (vilket kan vara bra att ha i åtanke när man tackar ja) men ibland är det frösådder som lyckats över förväntan och resulterat i ett överskott av "skyddslingar" som behöver ett nytt hem. 

Min första buskpion var just en sån frösådd som jag fick av trädgårdsmästaren vid Botaniska institutionen,  Stockholms universitet. Som delaktig i undervisningen hade jag under några år tillfälle att tillbringa en del tid i växthusen han ansvarade för och vi pratade då flitigt om vårt gemensamma intresse, växter. Det var efter ett sånt tillfälle en liten buskpionplanta kom med hem.

Några år senare hade den blivit tillräckligt stor för att blomma och visade sig ha ljust rosa blommor som bleknar i vitt och med en mörkt lila fläck vid basen av varje kronblad, alltså en purpurfläckig buskpion. Nu är den över metern hög och minst lika bred och eftersom den hade blivit för stor för platsen den stod på fick den flytta i höst. Nu är det bara att hålla tummarna för att den klarade flytten.

Purpurfläckig buskpion 

Av en annan trädgårdsvän från tiden på Botaniska fick jag en rosaröd flox som jag försökt klura ut namnet på utan att lyckas. Vi pluggade tillsammans och gjorde också sällskap på flera växtresor. En gemensam dröm vi ofta pratade om var att åka till England och titta på trädgårdar. 

Floxen tillhör de mer spridningsbenägna men är lätt att rensa undan och färgen är närapå självlysande i kvällsljus. Jag har inte tänkt på om den har någon doft med tycker den är fin ändå. Tyvärr verkar rådjuren tycka om den också men tar de inte alltför mycket på en gång blir resultatet en förlängd blomning, som efter en "Chelsea chop" ungefär.

Den rosaröda floxen i kvällsljus.

Ville man dela med sig av sitt överskott var Blåregnsträffen ett under flera år återkommande tillfälle att göra så. Den som anordnade träffen var "Kenneth på Söder", en av Allt om Trädgårds (numera nedlagda) trädgårdsforums stora profiler och den sammanföll med att blåregnet på hans kolonilott blommade. Mer eller mindre trädgårdstokiga från forumet samlades på koloniområdet och massor av växter bytte ägare.

Många av växterna var förstås duktiga spridare och det gällde att veta vad man fick med sig hem. Om jag minns rätt, varnade Kenneth oss för jätteramsen som han delade med sig av. Hos mig tog det några år innan den ens tittade upp och än så länge har den inte annat än glatt mig.

Jätterams i lunden

Resan till England tillsammans med min vän från Botaniska blev aldrig av men jag har ändå haft nöjet att se många trädgårdar där. Under flera år hade jag och min man som tradition att åka på en kombinerad golf- och trädgårdsresa dit under våren och resrutten planerades efter var de för stunden mest åtrådda trädgårdarna fanns. 

Den allra första trädgården vi besökte var Beth Chatto's Gardens och därifrån fick jag bl a med mig fläcknävan 'Beth Chatto' som villigt och välkommet sprider sig i min lund. Bergklematisen är mer ett minne av alla pergolor, husfasader och entréer som varit täckta av dess överdådiga blomning under våra resor och i år blommade den för första gången hos mig.

Den småblommiga hästkastanjen såg jag i en trädgård vars namn jag glömt men den var en ny, nästan lite exotisk bekantskap som jag lyckades få tag i när jag kom hem. Kan inte säga att den stormtrivs, troligen p g a torka, men den kämpar på och lyckas blomma i alla fall och den känns fortfarande lite exotisk. 

Fläcknäva 'Beth Chatto'

Bergklematis 'Elizabeth'

Småblommig hästkastanj

Det här var några av alla de växter i min trädgård som "Får mig att tänka på..." vilket är temat hos TrädgårdsFägring den här veckan.

Allt gott!