Lunden

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Ett tandläkarbesök kan få omfattande konsekvenser. Det var i alla fall så det kändes när jag kom hem efter att ha varit hos tandläkaren samma förmiddag som vårt reningsverk började grävas ned. En grävmaskin hinner långt på bara några få timmar.

Planen var att reningsverket skulle placeras i nedre delen av en bergssluttning mellan trädgårdens två nivåer och täckas över med jord. Vad vi inte insett var hur höga cisternerna till reningsverket var och att det förmodligen hade sett väldigt udda ut med en flera meter hög "limpa" i slänten. Det insåg de som skulle utföra jobbet och, i samråd med min man, bestämdes att verket istället skulle placeras en bit nedanför sluttningen.

Jag vet inte vad jag föreställt mig, men bilden som mötte mig var lite....överraskande.

Det var nog ett riktigt och klokt beslut men påverkan på trädgården skulle helt klart bli mycket större än jag tänkt mig. Inte för att trädgården egentligen var någon trädgård just där utan naturmark med massor av örnbräken. Men nu skulle reningsverket ta upp en väldigt stor yta och dessutom synas. Sakta men säkert började tankarna på en lund ta form.

Innan allt var klart hade nästan hela den nedre delen av trädgården påverkats.

Beth Chatto´s "The Shade Garden" luslästes. Så snart det gick återplanterades de ormbunkar som grävts upp i all hast under projektets gång och olika marktäckare delades i småbitar för att räcka till så stora ytor som möjligt. Ett par träd och buskar planterades och kutterspån från tidigare husrenovering fick markera gångarna. Till hösten planterades mängder med vårlökar, främst vita narcisser. 

Kutterspån från tidigare husrenovering fick markera gångarna och träd och buskar började planteras. 

Tidig sommar ett år senare blommar narcisserna och marken börjar täckas med grönt.

Tidig sommar tre år senare och betydligt grönare.

Marktäckare runt delar av reningsverket

Även om marktäckarna ganska snart satte fart dröjde det innan den rätta lundkänslan infann sig. Buskarna växte snabbare än träden och under ganska lång tid konkurrerade de om utrymmet i ögonhöjd så att allt kändes kompakt. Men med tiden har häggmispeln, prydnadsapeln och körsbärskornellen sträckt på sig och lundens olika nivåer börjar så sakta ta form.

Det har nu gått nio år sedan lundens start. Mycket har flyttats, lagts till eller tagits bort under åren i takt med att växterna visat om de trivs eller inte. Lunden har numera också växt samman med torvpartiet (som utökats med en damm under tiden). Målbilden som växte fram när jag lusläste "The Shade Garden" kanske inte riktigt uppnåddes men tidig vår i lunden är en härlig upplevelse och på sommaren kan jag numera faktiskt gå in i den och få lite svalka.

Tidig sommar nio år senare

Lunden i oktober i år

Länkar inlägget till TrädgårdsFägring där veckans tema är "Blev det som jag tänkt?"

Allt gott!