Dags att ge upp

 

Nu är det beställt, viltstängslet som förhoppningsvis håller framför allt hjortarna borta. Kruxet blir att få det att inte synas mer än nödvändigt så att trädgården fortfarande upplevs som en del av den omgivande naturen. 

Rododendronblomning längs vägen i början av juni. 

Rådjuren har varit en del av vardagen sedan länge och Trico Garden fick mig att tro att det går att ha en fin trädgård trots dem, så länge man är alert och sprejar regelbundet. Så pass mycket att jag planterat flera nya rosor i år, remonterande rosor som tål att någon knopp eller så kanske hamnar i rådjurens magar och ändå lyckas glädja mig med vacker blomning.

Fejningen har egentligen varit ett större problem än att de ätit. Inga listor över "rådjurssäkra" växter lyckas förutsäga vilken buske eller vilket träd ett rådjur kan tänka sig feja mot och det är svårt att spreja allt, eller skydda på annat sätt, om man har en stor trädgård. Genom åren är det många buskar eller unga träd som blivit fejade och som fått börja om på nytt eller helt enkel tagits bort.

Om hjortar fejar eller inte vet jag inte, men jag vet att hjortar har en mycket vid diet och att de inte bryr sig om Trico Garden. De äter vad som helst, sprejat eller osprejat och dessutom gillar de att festa i grupp och att trampa på det de inte äter. Så efter flera besök de senaste veckorna inser jag att de inte kommer bli färre med tiden eller flytta någon annanstans och om jag vill ha kvar glädjen med trädgården finns det inte något annat sätt än att hägna in den. 

Bakom gruppen med stora parkrododendron går vägen och jag hoppas de hjälper till att hindra hjortarna.

Sett från utsidan

Eftersom trädgården har en oregelbunden form och stora nivåskillnader är det inte helt lätt att hitta en bra sträckning för stängslet. Det blir en utmaning men jag tänker att det kanske går att att trolla bort nätet bitvis med hjälp av klätterväxter och som tur är finns det en hel del stora buskar i trädgårdens utkant som förvillar lite. Förhoppningsvis kommer jag också hitta en passande typ av portaler och grindar för alla öppningar som behövs. 

Här kommer det behövas stängslas men också ordnas med en öppning av något slag eftersom reningsverket ligger en bit in i lunden.

Gränsen mellan oss och grannen går nedanför bergknallen och vare sig rådjur eller hjortar har några problem att ta sig upp dit så det gäller att placera nätet så de inte bara kan hoppa över det.

Att acceptera idén om att sätta upp ett stängsel har tagit tid. Samtidigt som jag inte alls vill hägna in så känner jag en lättnad över att ha tagit beslutet. Tänk att kunna välja växter utan att fundera över om rådjur eller hjortar tycker om dem eller inte och tänk så härligt att kunna ta bort alla nätburar kring buskar och trädstammar och slippa fundera på om det är dags att spreja igen. 

Klematis är ju ett sätt att dölja. Den här klarade sig hyfsat vid senaste hjortbesöket, allt utom de nedersta blommorna fick vara kvar.

Framför allt hoppas jag på att kunna ta turer i trädgården utan att behöva upptäcka att det jag lagt ner timmar av jobb och kärlek på att vårda, förstörts över natten. Det räcker med de utmaningar väder och vind ger, för att inte tala om sniglar, liljebaggar och annat. Vem vet, kanske visar det sig att beslutet om att hägna in är något av det bästa jag tagit för att kunna njuta mer av min trädgård. Man kan ju alltid hoppas och som maken säger: "Du vänjer dig" och visst är det så!

Jungfrunäva vid ett blivande stängselhörn.

Allt gott!