När allt blir som vanligt igen

är veckans tema på Trädgårdsfägring 

Så... vad är då vanligt? Att resa? Besöka trädgårdar? Ja kanske.

Under ett antal år har min man och jag åkt till England någon vecka under våren. Jag främst för att titta på trädgårdar och han främst för att spela golf. Han går tålmodigt vid min sida i trädgårdarna och jag gör mitt bästa för att träffa bollen när vi är på golfbanan. En perfekt kombination och framför allt har vi en fin tid tillsammans.

Förra årets planerade resa fick, av förklarliga skäl, ställas in och än är det lite tidigt att boka en resa men så småningom kanske allt blir som vanligt igen. Till dess kan man drömma lite om vilka trädgårdar man vill se i då men också minnas tillbaka. Så här kommer ett smakprov från några av de trädgårdar vi besökt. 

Nummer ett på min lista när vi skulle iväg för första gången var trädgården som Beth Chatto skapade tillsammans med sin man. Hennes bok 'The Shade Garden' var en stor källa till inspiration när jag planerade min första lund i trädgården och nu ville jag se hennes trädgård. 

Beth Chattos Gardens är verkligen fantastisk med en härlig, rofylld karaktär. Trots att den kanske mest är känd för 'the Dry Garden' och lundplanteringarna så väljer jag att visa en bild från den del som har flera dammar med vackra planteringar runt omkring. Just den här delen är mer strikt eftersom gräsmattan är perfekt klippt och efterhållen, medan trädgården i övrigt har mer naturligt uttryck.

Om det var trädgården i sig eller om min man inte vetat riktigt vad som väntade vet jag inte, men han återkommer ofta till vilket intryck just den här trädgården gjorde på honom.

The Beth Chatto Gardens

Vyn över den formella trädgården mot pergolan och den runda stentrappan vid Hestercombe är säkert bekant för de flesta. Den här delen av trädgården skapades genom ett samarbete mellan Sir Edwin Lutyens och Gertrude Jekyll. Men Hestercombe är förstås mycket mer än "bara" det här och vill man kan man ta promenader längs stigar och se både vattenfall, dammar, "follies" och massor av vackra träd och buskar.

Hestercombe Gardens

En annan del av den formella trädgården på Hestercombe.

Jag tror att jag hade väldigt höga förväntningar på Great Dixter och minns att jag var lite besviken när vi var där, men när jag tittar tillbaka på bilderna så kan jag inte riktigt förstå varför. Det fanns vackra, livfulla planteringar överallt, idegransfigurerna var välklippta och egentligen saknades ingenting. Kanske var jag bara hungrig?

Även den här trädgården var designad av Sir Edwin Lutyens, men Christopher Lloyd var den som gav planteringarna sin speciella, uppfriskande stil. Här finns inga betänkligheter om att blanda olika färger eller typer av växter. 

The Great Dixter

Hidcote var vårt sista stopp innan hemfärd ett år och som tur var kom vi dit tidigt på morgonen. Redan då fick vi köa en stund in till parkeringen och när vi åkte därifrån ringlade kön lång längs vägarna. 

Trädgården designades av Major Lawrence Johnston tidigt 1900-tal och har en mängd olika rum som avgränsas med häckar. Varje rum har sin egna stil och innehåll och överallt finns det något att se och inspireras av. 

Hidcote

Precis bredvid Hidcote ligger Kiftsgate Court Gardens. Jämfört med Hidcote var allt lugnare och besökarna färre (men långt ifrån få) när vi var där. Den nuvarande ägarinnan, Anne Chambers, satt på en stol vid entrén och tog betalt och hennes man gick och pysslade i bland växterna som fanns till försäljning. 

Trädgården är jämngammal med Hidcote och Johnston (från Hidcote) och Heaterh Muir, som en gång skapade Kiftsgate, inspirerade varandra även om de två trädgårdarnas uttryck är olika. Kiftsgate har en mjukare, mer familjär känsla. 

Anne Chambers är barnbarn till Heather Muir och delaktig i trädgårdens fortsatta utveckling. Ett av hennes bidrag är att ersätta den tidigare tennisbanan med dammen på den nedre bilden. 

Kiftsgate Court Gardens

Förförra våren åkte vi lite tidigare (i april) och till södra Cornwall. Vädret var regnigt och ganska kallt men kamelia- och rododendronblomningen höll på för fullt. Klimatet här ger trädgårdarna en lummighet och ett växtval som till viss del skiljer dem från andra delar av England. 

Trebah Garden har nära 200 år på nacken och användes för dåtidens nöje och rekreation och ligger i en sluttning ner mot havet. Familjen Fox, som anlade trädgården, var bl a aktiv inom sjöfart och trädgården är fylld av exotiska växter. 

Trebah Garden

Bredvid ligger Glendurgan Gardens som sträcker sig ända ner till en liten by vid havet. Trädgården är lika gammal som Trebah och skapad av samma familj och i samma syfte. Trebah och Glendurgan är två av sex trädgårdar som familjen anlade.

Glendurgan Gardens

Trewidden Garden är också den från 1800-talet och anlagd vid ett gammalt dagbrott av familjen Bolitho.  

Här finns många växter från Asien och södra halvklotet, bl a ett stort bestånd trädormbunkar planterade i en svacka efter dagbrottet. 

Trewidden Garden

En stilla promenad under kamelior i Trewidden Garden

Men det huvudsakliga målet när vi bestämde oss för Cornwall, var The Lost Gardens of Heligan. Täckt av ormbunkar och murgröna låg hon så där, i en trädgård som varit "borta" sedan början av första världskriget men återupptäckt på 1990-talet och renoverad sedan dess.

Branta stigar leder ner till en alltmer lummig trädgård fylld av exotiska växter och dammar. Man kan lätt tillbringa en dag här, delvis för att besökstrycket är hårt och man får vänta på sin tur, men också för att trädgården är stor med mycket att se.

The Lost Gardens of Heligan

Till slut en tidigare publik trädgård i närheten av Bristol som numera drivs som hotell, Barnsley House Gardens. Vill man inte övernatta kan man åka dit för att fika eller äta lunch och samtidigt ta sig en tur i trädgården. Trädgården som designats av Rosemary Verey, är mer än väl värd ett stopp. 

En fika på Barnsley House (Gardens) 

Under våra resor har vi också sett en hel del mindre trädgårdar, många av dem små villaträdgårdar och jag kan rekommendera att blanda lite. Vid de mest kända trädgårdarna är det fullt av folk och turistbussar står på kö, medan man i de lite mindre kända ställena kan strosa mer fritt och känna av trädgårdarnas atmosfär. Vid besöken i de små, privata trädgårdarna finns ofta tillfälle att prata med ägaren och man är oftast de enda besökarna. 

Nu är det bara att vänta på att allt blir som vanligt igen. Allt gott!