Finns det liv därute tro?

Det är ju inte så att jag tror att allt i trädgården helt plötsligt givit upp, men eftersom solen varit en sällsynt gäst den senaste tiden och mycket i trädgården är mest grått och brunt så känns det allt lite livlöst. Korta dagar gör också att trädgårdsrundorna blir färre och även om kameran varit framme ibland har antalet bilder blivit litet. 

Har väntat i evigheter (känns det som) på att fånga när solen skiner på de fina lärkbarren som lagt sig som ett täcke kring julrosorna. Lärkbarren får en så härlig färg i solen, alldeles guldgul. Men stammen på en kraftig björk alldeles i närheten skuggar platsen den korta tid som solen når dit så nu har jag givit upp.  

Nyplanterad del i utkanten av lunden

Sol eller inte så gillar jag hur barren lyfter fram de vintergröna perennerna. Och de röda grenarna på kornellen till vänster. Får väl se om det kommer någon snö vad det lider och om den har samma fina effekt.

Julrosor kan ju ibland få för sig att skicka upp blomstänglar så här års men i år kan jag inte se mer än uppstickande knoppar precis i jordytan. Däremot har kejsarolvonet vaknat till liv ordentligt och blommar så att man ser det på långt håll och doften känns lång väg. Senast den såg ut så här var i mars tidigare i år.

Kejsarolvon, Viburnum farreri

En annan som också visar på otålighet är trollhasseln 'Barmstedt Gold' som stod i full blom i januari i år och nu redan visar tecken på att vilja blomma igen. Av mina trollhasslar är det här den tidigaste, troligen för att den står väldigt skyddat. Att knopparna öppnat sig lite är säkert inget problem så länge vintern inte blir alltför kall. Trollhassel blommar ju som regel i slutet av vintern och början av våren och det är ju en bit kvar till blommorna är fullt utslagna, som på bilden från tidigare i år. 

Trollhassel, Hamamelis x intermedia 'Barmstedt Gold' nu.

'Barmstedt gold' i januari 2020.

Under några julrosblad på ett annat ställe i trädgården, har dvärgcyklamen blommat en tid. Det händer ganska ofta, och krafsar man lite bland löven runt många dvärgcyklamenplantor ser man hur knopparna ligger redo att sträcka upp sig så fort de får tillfälle i vår.

Ljusrosa dvärgcyklamen, Cyclamen coum.

Men det är ju inte de årstidsförvirrade växterna som borde vara i fokus just nu. Under vintermånaderna glädjer jag mig åt att trädgården sakta men säkert börjar få en vintergrön bas. Främst bestående av olika rododendron med varierande former och bladfärger och, förstås, buxbomplantor av olika storlekar. Men också andra blad- och barrväxter. Här kommer ett urval.

Några av trädgårdens sticklingsförökade buxbomsplantor.

Rhododendron 'Teddy Bear', som min mor trodde mådde dåligt pga av det bruna indumentet på bladen.

Rhododendron 'Silbervelours', med vackert silvergrått indument.

Vackra röda knoppar på Rhododendron 'Tibet', som är bland de tidigaste att blomma på våren. 

Delar av torvpartiet bakom dammen.

Slänten mellan huset och trädgårdens nedre del.

Dvärghemlock, Tsuga canadensis 'Jeddeloh' och trift, Armeria maritima bland löv.

Rödbladig mandeltörel, Euphorbia amygdaloides 'Purpurea' som på vintern får gröna blad. I topparna syns nästa års blomknoppar.

Klockjulros, Helleborus foetidus förblir grön hela vintern och är redo att börja blomma tidig vår. 

I mitt lilla kryp-in, som på engelska kanske kunnat kallas "potting-shed", har fler än jag satsat på att göra sig hemmastadda. Fågelfrö för en hel vinter och lite löv och plast har kånkats upp till den nya bostaden och jag tänkte för en stund att det kan väl gå an.

Tills jag dagen efter kom ner och upptäckte att min hyresgäst roat sig med att rota runt i några krukor med vårlökar som väntar på våren. Tog inte lång stund förrän krukorna fått hönsnät över sig som skydd och råttfällan betats. Varje morgon är jag lika kluven till om jag ska vara glad eller ledsen över att ingen fastnat i fällan.

Visst finns det liv därute. Allt gott!