Projektet som aldrig verkar bli av

För mig innebär vintermånaderna ofta en hel del tittande på egna kort och i några av alla de trädgårdsböcker som fyller bokhyllan. Resultatet brukar bli nya, eller nygamla, visioner av hur jag skulle vilja att olika delar i min trädgård såg ut. Visioner som visar sig mer eller mindre genomförbara när värmen kommer tillbaka och den eventuella snön smält bort.

Gemensamt för alla visioner är en insikt om att jag måste göra mig av med växter, eller i alla fall skapa större partier för att lugna ner trädgården. Har hört eller läst tipset om att försöka plantera en och samma växt så att den fyller åtminstone en halv kvadratmeter. Låter kanske lätt men är så svårt när man, som jag, startar med delade eller frösådda unga plantor. Det ser liksom ingenting ut och så klämmer jag ner något som ska fylla ut, så länge.

I samband med mitt tittande så försöker jag ta beslut om vilka växter som ska grävas upp för att gå ett annat öde till mötes, så att mina visioner kan förverkligas. Men när våren så kommer och det börjar spira, tänker jag att "- men det är ju synd att gräva bort dem nu, de kan ju lika gärna få blomma så gräver jag bort dem sen". Blicken vänds åt annat håll och sommaren är kort. Åren går och listan på växter som borde grävas upp och antingen slängas eller flyttas blir allt längre.

Ska projekt UPPSTRAMNING kunna förverkligas måste jag nog bli mer hårdhjärtad och sätta spaden i jorden i vår. Samtidigt sägs det ju att en trädgård speglar trädgårderarens personlighet så jag kanske får leva med att det är lite rörigt här och där,

Allt gott!