Lite vårtecken i trädgården

Så kom den då, helt plötsligt och efter viss tvekan - VÅREN! - nästan en hel vecka med plusgrader både dag och natt även om det just idag är lite svalare. Trädgården har äntligen vaknat till liv. Det händer så mycket från en dag till en annan och varje lite knopp som sticker upp gör en glad och får en välkomsthälsning. 

Mot slutet av veckan som gick satte krokusblomningen under äppelträdet ordentlig fart och jag är lika lycklig varje år rådjuren/hararna inte hinner äta upp knopparna innan så sker. Är ju van vid att de gör besök i trädgården men så här på vårarna, när trädgården fortfarande är bar, svider det extra mycket om oturen är framme och de får tillfälle att ta för sig.

Crocus minimus 'Spring Beauty', en av krokussorterna under trädet.

Under den senaste veckan har också flera våririsar börjat blomma. Är en lite nyare bekantskap för mig än krokus och det tog ett tag innan jag hittade platser där de trivs. Tror att jag skämde bort dem för mycket tidigare för nu både växer de och förökar sig i två planteringar där jorden är väldränerad och ibland väldigt torr på somrarna.

Iris (Reticulata-gr.) 'George'

'Harmony'

'Blue Note'

Lundpartierna har börjat vakna till liv och här och där kan man se lite färg. Dvärgcyklamen har varit igång länge men nu är blomningen nog som allra bäst. Solen i veckan fick blåsipporna att öppna sig och även nunneörten är på gång liksom körsbärskornellen. De olika vivorna och lungörterna börjar visa färg och narcisserna sträcker på sig ordentligt. Snart kommer vårshowen vara igång på riktigt.

Dvärgcyklamen, Cyclamen coum

Blåsippa, Hepatica nobilis

Malkanunneört, Corydalis malkensis

Körsbärskornell, Cornus mas

Ett annat vårtecken är att jag har börjat klippa ner gamla växtrester som fått stå kvar över vintern. I regel låter jag klippet ligga kvar i planteringarna även om det resulterar i att det nästan ser stökigare ut när jag är klar än innan jag började. I planteringarna närmast huset brukar jag lägga lite kogödsel och barkmull som döljer det värsta, men i lunden räknar jag med att växtligheten kommer igång och täcker marken ganska snart.

För att låta julrosorna komma bättre till sin rätt har jag också klippt bort merparten av deras blad även om jag är lite tveksam till att det kan vara helt bra. Fula och skadade blad känns självklart att ta bort för att förhindra att eventuell sjukdom sprids ner till fler blad och blomknoppar, men friska blad? Vet att det brukar rekommenderas, men om man tar bort bladen får ju plantan kämpa mer för att växa till. Ja ja.

Årets först blommande hybridjulros. Vänder sina blommor lite mer uppåt än de flesta andra julrosor jag har.

En del av de bortklippta julrosbladen i väntan på sin tur i eldtunnan.

Men nu verkar våren behöva någon dags vila och istället för att frysa ute i trädgården har jag stannat inne och planterat fröer. Sista omgången fröer som ska förodlas inomhus har fått komma i jorden. 

Allt gott!

Leverans - och ett mirakel

Så var de då här - dahliaknölarna. I alla fall merparten av de jag beställt, resten kommer om någon vecka. Egentligen är det ju inte bråttom, först om ett par veckor tänkte jag plantera men det känns alltid kul att få hem något man beställt. Plocka upp, kolla att det ser bra ut och känna sig förväntansfull. 

En hel kartong med sensommarblomning.

Välmående stora knölar och med fina etiketter att sätta i krukorna (eller ner i jorden om man inte vill starta dem i förtid). Bild, namn, höjd och storlek på blomman. Vad kan gå fel med de förutsättningarna? Vad fint det kommer bli!

Förberedelserna för att de ska få plats har redan börjat. En humleplanta, med stör, har fått flytta på sig någon meter åt sidan och står numera fritt i gräsmattan. Det var så den stod innan planteringen runt omkring växte fram. Men nu fick den alltså en ny plats och dahliorna kan få växa ifred utan att humlen slingrar sig upp i dem.

Flyttad humle, ska få en finare inramning så småningom.

Sen får vi se hur länge det dröjer innan planteringen utökats mer och humlestören återigen står i vägen. För närvarande finns inga såna planer, förutom att planteringen kanske ska rundas av annorlunda men det är en annan historia.

En annan historia är också den överraskning jag fick när jag rensade bort gammalt ur en plantering uppe vid huset tidigare i veckan. Eftersom krokusar blommar där ville jag ta bort de gamla växtrester som lämnats kvar inför vintern och insåg då att jag missat att gräva upp en dahlia i höstas. Döm om min förvåning när jag tog tag i den och fick upp en kraftig, välmående samling dahliaknölar. 

Dahliaknölar som tillbringat vintern utomhus.

Första tanken var att de frusit till isbitar och skulle kollapsa när de tinade igen. Men inte då, de ser precis lika välmående ut efter några dygn i källarvärmen. Enda förklaringen som verkar möjlig är att kylan och snön kom så pass samtidigt att tjälen inte ens gick ner i jorden i den här delen av trädgården. Och att den förmodligen stod väldränerat. 

Jag har tagit bort lite småbitar som kändes mjuka och klippt bort några av de knölar som eventuellt var skadade. Nu ska den planteras på nytt och så håller jag tummarna för att den kommer igång och faktiskt är så oskadd som den verkar.

Allt gott!

Mormorsväxter i min trädgård

När vi flyttade till vårt hus, som då var ett sommarhus från tidigt 60-tal, var trädgården obefintlig så när som på en schersmin och en plantering med vårvivor, en berberisbuske, en vit pion, praktlysing och om jag minns rätt en ros.

Jordvivan som växte i trädgårdens enda plantering.

Trädgården var lättskött men hade kanske inte riktigt den blomsterprakt som jag tänkt mig och planteringen utökades ganska snart för att ge plats till olika perenner. Löjtnantshjärta, toppklocka, borstnejlikor, stjärnflocka, riddarsporrar och stormhatt. Olika nävor och tulpaner, som faktiskt fick blomma ifred för rådjuren det första året.

Under de dryga tjugofem år som gått har trädgården genomgått stora förändringar men alla växterna, utom rosen och tulpanerna, finns fortfarande kvar om än inte alltid på sina ursprungliga platser. Lättskötta, långlivade, trofasta och lantromantiska - mormorsväxter helt enkelt även om jag nog tänkt på dem som torparväxter.

I takt med att trädgården växte hittade också fler mormorsväxter dit: jättevallmo, prästkrage, iris, flox, malva m fl och tillsammans utgör de idag stommen i planteringarna närmast huset. Ibland blir de väl omfångsrika eller mer framgångsrika än vad jag vill och då delas, flyttas eller skänks överskottet bort. Men det är inget som gör dem mindre välkomna i min trädgård, för vem säger nej till något som är både lättskött och vackert?

Det här är mitt bidrag till veckans tema "Det här är mormorsväxter för mig" hos Trädgårdsfägring

Vintern försöker hänga sig kvar men gårdagens snö håller redan på att töa bort. Skönt, vill ha vår!

 

Allt gott!

Det här med dahlior

Fram till 2017 var mitt förhållande till dahlior okomplicerat. Jag hade två olika, en cerise kaktusdahlia som mina föräldrar haft i sin trädgård sedan länge och en mörkröd dekorativdahlia som jag fått av en väninna. De frodades och övervintrades i källaren utan några större problem, möjligen med undantaget att jag hade lite väl många av varje till slut.

En gammal dahlia från mina föräldrars trädgård, kanske 'Purple Gem'?

En mörkröd dahlia som är hopplöst svår att få fram rätt färg på när man fotograferar, kanske 'Arabian Night'?

Sen hände något, tror att dahlior blev "på modet" igen och de dök upp i tidningar och nätet. Massor av fina namnsorter och samtidigt tips på hur man skulle ta hand om dem. Jag blev förförd och köpte några nya sorter och sådde också egna som växte och blommade redan första året. 

Jag fick blodad tand och nästa år utökades samlingen och knölarna planterades huller om buller i en ny plantering där det fanns plats. Den sommarens väder gjorde att blomningen var magnifik och när hösten kom var jag angelägen om att mina knölar skulle få bästa möjliga vinterförvaring. 

Några av dahliorna i den nya planteringen. 'Otto's thrill' vakade över sina mindre kompisar.

Tidigare hade knölarna lagts i vinterförvaring utan att jorden tagits bort och eftersom jag räknade med att kunna skilja dem åt när de började växa (tack vare olika bladfärg), var det inte så noga utan alla lades i samma plastback. Nu hade jag läst att knölarna skulle sköljas rena från jord och förvaras i kutterspån eller torv, man skulle titta till dem några gånger under vintern och de fick inte ligga nära varandra. 

Sagt och gjort, knölarna märktes med namn och placerades luftigt i kutterspån i nya plastbackar. När våren kom hade en hel del skrumpnat så pass mycket att de verkade döda. Trots goda intentioner hade jag bara tittat till dem en gång och det var helt klart för lite. De som klarat vintern, plus ett antal nyinköpta, planterades i krukor och för första gången valde jag att också vattna knölarna lite mer än tidigare efter planteringen (det hade jag också läst att man skulle göra).

Eftersom mitt växthus, där jag normalt startade mina dahlior, monterats ned byggde jag ett tillfälligt litet växthus och pysslade om dahliorna efter bästa förmåga. Men ett litet växthus påverkas mer av temperaturen utomhus och ute var det ganska kallt. I kombination mer lite mer vattning än normalt innebar de låga temperaturerna att en del knölar ruttnade istället för att börja växa. Det var en decimerad skara dahlior som så småningom planterades ut i juni.

Juli blev kall, blomningen dröjde och tvestjärtarna hittade mina dahlior, till och med så att de åt sig in i stjälkarna och verkade bo där. Först en bra bit in i augusti var det någon blomning att tala om men hösten var mild och inte förrän i november grävdes dahliaknölarna upp igen. En del sorter hade hunnit blomma ordentligt fram till dess, andra hade inte lyckats blomma alls. Men det blev trots att en ganska bra avslutning på ett utmanande dahliaår.

Blomning bland ett alltmer utökat antal dahlior, september 2020

Den här vintern har knölarna skötts om efter konstens alla regler och än så länge ser det bra ut. Hittills är det någon enstaka knöl som är lite skrumpen men jag hoppas att en lätt dusch med blomsprutan ska ha positiv effekt. Men ibland undrar jag om det inte hade gått precis lika bra om jag gjort som jag brukade förut, dvs låtit en del jord vara kvar runt knölarna och lämnat dem åt sitt öde tills det var dags för plantering i april. Okomplicerat liksom.

Precis som de senaste åren är jag som ett läskpapper när jag ser fina dahlior i tidningar och på nätet. Listan över de jag förbokat/beställt i år är längre än vad den borde men varje gång jag tittar över den för att ta bort någon, ser jag istället någon ny som jag på något outgrundligt sätt hittar en anledning till att lägga till på listan. När man sen nästan uppnått "fri frakt" då kan man ju lika gärna ta några till.... Jakten på nya platser i trädgården där jag (kanske) kan plantera en dahlia pågår för fullt.

Snart är dock kampen över eftersom dahliaknölarna börjar levereras i mitten av mars och det därför inte går att lägga till fler. I början av april planerar jag att börja väcka mina knölar och i år ska jag vara försiktig med vattningen till dess att de börjar skjuta gröna skott och de kommer få starta säsongen i mitt numera återuppbyggda växthus. Sen ser jag fram emot en sommar/höst med mängder av överdådigt blommande dahlior.

'Nicholas'

Allt gott!