söndag 7 mars 2021

Det här med dahlior

Fram till 2017 var mitt förhållande till dahlior okomplicerat. Jag hade två olika, en cerise kaktusdahlia som mina föräldrar haft i sin trädgård sedan länge och en mörkröd dekorativdahlia som jag fått av en väninna. De frodades och övervintrades i källaren utan några större problem, möjligen med undantaget att jag hade lite väl många av varje till slut.

En gammal dahlia från mina föräldrars trädgård, kanske 'Purple Gem'?

En mörkröd dahlia som är hopplöst svår att få fram rätt färg på när man fotograferar, kanske 'Arabian Night'?

Sen hände något, tror att dahlior blev "på modet" igen och de dök upp i tidningar och nätet. Massor av fina namnsorter och samtidigt tips på hur man skulle ta hand om dem. Jag blev förförd och köpte några nya sorter och sådde också egna som växte och blommade redan första året. 

Jag fick blodad tand och nästa år utökades samlingen och knölarna planterades huller om buller i en ny plantering där det fanns plats. Den sommarens väder gjorde att blomningen var magnifik och när hösten kom var jag angelägen om att mina knölar skulle få bästa möjliga vinterförvaring. 

Några av dahliorna i den nya planteringen. 'Otto's thrill' vakade över sina mindre kompisar.

Tidigare hade knölarna lagts i vinterförvaring utan att jorden tagits bort och eftersom jag räknade med att kunna skilja dem åt när de började växa (tack vare olika bladfärg), var det inte så noga utan alla lades i samma plastback. Nu hade jag läst att knölarna skulle sköljas rena från jord och förvaras i kutterspån eller torv, man skulle titta till dem några gånger under vintern och de fick inte ligga nära varandra. 

Sagt och gjort, knölarna märktes med namn och placerades luftigt i kutterspån i nya plastbackar. När våren kom hade en hel del skrumpnat så pass mycket att de verkade döda. Trots goda intentioner hade jag bara tittat till dem en gång och det var helt klart för lite. De som klarat vintern, plus ett antal nyinköpta, planterades i krukor och för första gången valde jag att också vattna knölarna lite mer än tidigare efter planteringen (det hade jag också läst att man skulle göra).

Eftersom mitt växthus, där jag normalt startade mina dahlior, monterats ned byggde jag ett tillfälligt litet växthus och pysslade om dahliorna efter bästa förmåga. Men ett litet växthus påverkas mer av temperaturen utomhus och ute var det ganska kallt. I kombination mer lite mer vattning än normalt innebar de låga temperaturerna att en del knölar ruttnade istället för att börja växa. Det var en decimerad skara dahlior som så småningom planterades ut i juni.

Juli blev kall, blomningen dröjde och tvestjärtarna hittade mina dahlior, till och med så att de åt sig in i stjälkarna och verkade bo där. Först en bra bit in i augusti var det någon blomning att tala om men hösten var mild och inte förrän i november grävdes dahliaknölarna upp igen. En del sorter hade hunnit blomma ordentligt fram till dess, andra hade inte lyckats blomma alls. Men det blev trots att en ganska bra avslutning på ett utmanande dahliaår.

Blomning bland ett alltmer utökat antal dahlior, september 2020

Den här vintern har knölarna skötts om efter konstens alla regler och än så länge ser det bra ut. Hittills är det någon enstaka knöl som är lite skrumpen men jag hoppas att en lätt dusch med blomsprutan ska ha positiv effekt. Men ibland undrar jag om det inte hade gått precis lika bra om jag gjort som jag brukade förut, dvs låtit en del jord vara kvar runt knölarna och lämnat dem åt sitt öde tills det var dags för plantering i april. Okomplicerat liksom.

Precis som de senaste åren är jag som ett läskpapper när jag ser fina dahlior i tidningar och på nätet. Listan över de jag förbokat/beställt i år är längre än vad den borde men varje gång jag tittar över den för att ta bort någon, ser jag istället någon ny som jag på något outgrundligt sätt hittar en anledning till att lägga till på listan. När man sen nästan uppnått "fri frakt" då kan man ju lika gärna ta några till.... Jakten på nya platser i trädgården där jag (kanske) kan plantera en dahlia pågår för fullt.

Snart är dock kampen över eftersom dahliaknölarna börjar levereras i mitten av mars och det därför inte går att lägga till fler. I början av april planerar jag att börja väcka mina knölar och i år ska jag vara försiktig med vattningen till dess att de börjar skjuta gröna skott och de kommer få starta säsongen i mitt numera återuppbyggda växthus. Sen ser jag fram emot en sommar/höst med mängder av överdådigt blommande dahlior.

'Nicholas'

Allt gott!


10 kommentarer:

  1. Hej Ulrika

    Jeg kjenner dessverre til alle problemene med dahlia med overvintring, og jeg kjenner veldig godt til "problemene" med for mange å velge i :)
    Jeg tenker hver vår at i år skal jeg ikke ha noen, men det blir alltid noen likevel. Det er som du sier så er det så mange fine å velge i, og listen blir alt for lang innen en får tenkt seg nøye om.
    Vakker farge på 'Nicholas'!

    Ha det godt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marit,

      Ja det är ju så svårt att låta bli. Efter förra årets "misslyckande" så tänker jag att det kanske inte gör så mycket om jag beställer fler än jag har plats för, för tänk om jag misslyckas med att få dem att börja växa då är det ju bara bra om jag har många... Det går att hitta ursäkter för det mesta när det gäller växter.

      Ha det fint du med! Ulrika

      Radera
  2. Hej Ulrika!
    Tror inte det var något fel på ditt sätt att förvara dina dahliaknölar. Jag gräver upp dem, tar bort så mycket jord som möjligt, torkar dem i solen. Sedan paketerar jag in dem i tidningspapper och lägger i pappkassar. De skall nämligen fraktas till dotterns källare. Där står de kvar i sina påsar. Det blir ingen tillsyn eller vattning under vintern, de får klara sig själva. På våren hämtar jag dem och planterar i krukor. Krukorna får stå i växthuset och planteras sedan ut i stora blomlådor.
    Det är väldigt svårt att låta bli att beställa fler, förstår dig, det blev nya här också, trots att jag inte skulle ha fler.
    Ha det gott /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika,

      Nej, det går säkert bra att göra på olika sätt och mycket beror ju på vilka förutsättningar man har till förvaring. Det sätt du beskriver låter väldigt mycket som det sätt jag gjort förut och det fungerade ju bra.
      Många knölar blir det, men det känns också som ett härligt "problem".

      Ha det gott! Ulrika

      Radera
  3. Oj, vad mycket jobb... Men de är fantastiskt vackra!!
    Hos oss är det mannen som är "trädgårdsmästaren" och jag har inte föreslagit att vi ska ha dahlior i vår trädgård. Tänker att det räcker med det jobba han/vi har ändå med de perenner vi har i rabatterna. Men jag arrangerar gärna sommarblommor i krukor och ibland händer det att det blir några dahlior i dem. För de är ju som sagt fantastiskt vackra.

    Ha det gott! /Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Birgitta,

      Vill absolut inte avskräcka någon. Som sagt, att ha dahlior kan vara helt okomplicerat. Bara gräva upp, skaka bort det mesta av jorden och lägga i papperskassar på ett torrt, svalt ställe. Går det så går det....Eller så kan man ju låta dem vara kvar i jorden och köpa nya nästa år :)

      Ha det gott! Ulrika

      Radera
  4. Jeg tror også din gamle metode til opbevaring af knolde er udmærket - det er da sådan vi også gør her, og det virker hvert år. Men hvis man går og keder sig om vinteren... Måske ser man lidt for mange gode råd i haveprogrammer og det gør tilværelsen så indviklet.
    Problemet med at forelske sig i en bestemt plante-art og dernæst begynde at samle på forskellige sorter har man jo hørt om før:) Nu hvor Georginer er moderne, kommer der flere og flere fantastiske sorter frem, og måske ender det alligevel med du har de to gode gamle robuste sorter tilbage om nogle år, men så har du prøvet noget nyt i mellemtiden.

    God fornøjelse med alle dine blomster!
    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulla,

      Ja det enklaste är nog att återgå till det tidigare sättet, som ju fungerade bra. Det är väl så att alla har olika förutsättningar och då passar olika metoder.
      Inte trodde jag att jag skulle bli så förtjust i dahlior, men jag vet att när sensommaren kommer så finns det få växter som är så fina som de. Och skulle alla mot förmodan trivas och växa till fler än jag kan hantera så får jag väl låta bli att gräva upp dem.

      Tack, jag hoppas att sensommarblomningen blir fin.
      Allt gott. Ulrika

      Radera
  5. Jag tänker när jag läser att om du tidigare kunde förvara knölarna med jord kvar så hade du rätt förutsättningar för det. Jag har aldrig sköljt rent knölarna utan bara pillat bort en hel del. Sen packat dem i tidningspapper och tätt, tätt i lådor. Det finns en myt att om de ligger nära varandra byter de färg - genetiskt omöjligt. I år packade jag i kutterspån - vi får se hur det blev. För första gången har jag inte orkat titta till dem. Min förbokade lista innehåller 27 och det MÅSTE reduceras. Det är för mycket att tillsammans med de gamla fördriva. Vattnar gör jag först när de är i tex växthuset där sol och temperatur torkar ut jorden.

    Ha det gott! Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carina,

      Ja ibland undrar man varför man ska krångla till det i onödan. Ditt sätt liknar mitt gamla i väldigt hög grad. Tanken med att de inte ska ligga så tätt tror jag kommer av att man ska undvika att eventuella sjukdomar ska spridas eller att om någon börjar ruttna, så ska inte de andra också göra det.
      Då är du i samma sits som jag, och jag är förnuftig ända till dess att jag ska bestämma vilka som ska bort...

      Ha det gott. Kram Ulrika

      Radera

Vivor i väntan på våren

Sedan någon månad står de där i butikerna: de små vivorna. En del enkla andra dubbla och fluffiga och alla har lysande vackra färger. Små sk...