Några vårtecken ändå

Efter några nätter med temperaturer kring nollan och dagar med plusgrader blev jag nyfiken och tittade på SMHIs ankomstkarta för våren 2023. Javisst, den visar att våren meteorologiskt faktiskt har kommit hit. Så det är bara att ignorera nysnön och minusgraderna utomhus och njuta av de vårtecken som finns, om än kanske under snön just nu. Här är i alla fall några vårbilder från de fina dagarna i veckan som gick.

I lunden blommar snödroppar och trollhassel sedan flera veckor och de ser ut att hänga med ett bra tag till. De börjar ju som regel sin blomning redan på senvintern och en vår som den här gör att blomningen varar lite extra länge. 

De flesta snödropparna är enkla Galanthus nivalis och turkisk snödroppe G. elwesii men även dubbla varianter finns. Ibland delar jag på tuvorna för att sprida dem till fler ställen och i de flesta fall blommar de redan året efter. Köper jag nya lökar på hösten lägger jag dem i vatten några timmar innan plantering och det brukar ge klart bättre utdelning än att plantera dem "torra". 

Snödroppar i lunden, allra bäst tycker jag om att titta på dem i skymning när de riktigt lyser bland löven. 

Hamamelis x intermedia 'Arnolds Promise' är en trogen blommare i lunden. Tyvärr upptäckte rådjuren den förra året och en del av grenarna har skador från rådjurens fejningar.

Ett vårjobb man kan göra tidigt är att klippa bort (fula) julrosblad och det ägnade jag några timmar till medan vårsolen sken. Även om jag alltid känner det som att jag berövar julrosorna på deras energireserv när jag klipper bort bladen, kan jag inte neka till att jag ser fördelarna också. De vackra knopparna, och så småningom blommorna, syns ju så mycket bättre om bladen är borta.

Helleborus x hybridus 'Double Ellen Red' redo för vår.

När snödropparna redan blommat ett bra tag är snöklockorna, Leucojum vernum, på väg att starta. De är inte alltid lätta att hitta som lökar och jag minns att jag köpte mina första via Tradera för en dyr penning. Sedan dess har jag delat dem men också tagit fröer och sått (eller tagit vara på fröplantor som jag hittat) och nu finns små kolonier lite här och där. 

En yrvaken snöklocka som nog önskar att den väntat lite längre nu när kylan är tillbaka.

Ett lika säkert vårtecken hos mig som vårblommorna är ett starkt lysande, kallvitt sken inomhus. I år är det gästhuset som får husera alla fröer som precis kommit i jorden och resultatet av ett lyckat experiment som jag startade för sex veckor sedan: ett helt brätte med ranunkler.

Förra året funderade jag på om det verkligen var värt allt arbete med att fördriva ranunkler i förhållande till den ganska korta blomningstiden. Så när de blommat över tog jag upp dem ur jorden och la dem i en hög i växthuset med jord och allt. När hösten kom veknade jag och de flyttades till källaren för vintervila på frostfri plats. 

Så kom februari med en längtan efter vackra blommor. Jorden pillades bort från ranunkelknölarna som fick svälla i rumsvarmt vatten några timmar innan de planterades i krukor. Under och runt knölarna hade jag ett tunt skikt med vermiculit för att de inte skulle ruttna så lätt. Krukorna ställdes på en kapillärmatta (med tillgång till vatten) i ett svalt utrymme nära ett fönster. 

Fem veckor senare hade de utvecklat fina plantor som nu väntar på att temperaturen utomhus ska bli lite stabilare över nollan innan de planteras ut. Mindre komplicerat kan det nog inte bli så blommar de fint så småningom får de hänga med flera år.

Ranunkler i mitten av februari och mitten av mars

Frösådderna tittas till varje dag och efter en vecka har det börja spira lite här och var. Som alltid är glädjen över nya sorter som tittar upp stor, särskilt om jag inte sått den sortens fröer tidigare. Så länge de kan vara kvar i såbrättena räcker platsen under lamporna till, sen hoppas jag att värmen kommit tillbaka lagom till att de ska planteras isär i större krukor.

Julrosor efter ett första snöfall som sedan följts av fler...

Allt gott!