Lite som "islossning" i trädgården

Början av juni och det formligen exploderar i trädgården. Nästan svårt att hinna med och kameran åker jo-jo upp och ner i fickan. Nu gäller det att ta sig tid att njuta av allt det vackra.

Buskpionen har slagit ut ordentligt och doften från den är underbar. Fick den som en fröplanta från trädgårdsmästaren vid Botaniska institutionen på Stockholms universitet för drygt tio år sedan och varje år skickar jag en tanke till honom när den blommar. 

Den står högt upp i en sluttningsplantering där kirgislök valt att fröså sig mellan plantor av jättedaggkåpa. Slår mig att det är den perfekta kombinationen, daggkåpornas blad växer till och döljer bladen på kirgislöken som alltid blir fula innan blomning. 

'

Rododendronblomningen pågår för fullt. Vissa har redan blommat över men just nu blommar den så vanliga 'Cunninghams White' fint nere i lunden. En gren från 'Nova Zembla' har letat sig in och en knopp som börjar spricka upp lyser som ett stoppljus i allt det vitrosa. I förgrunden ser man att häxalen precis börjar blomma.

Magnolian 'George Henry Kern' bildar en nätt buske och blommar lika troget varje år. Oftast kommer ett antal ströblommor senare på säsongen och det är inte ovanligt att den blommar under senhösten. Under den syns rododendron 'Silbervelours' som är på väg att blomma över och några våningsvivor.

Två andra rododendron som gör mig glad när jag går ner till tomtens nedre del är 'Scintillation' och 'Lanzette'. De ger en riktig färgkick tillsammans med lönnen 'Bloodgood' längs gången bakom bastun.

Det gula som skymtar bakom 'Scintillation' är ett gullprakttry, Weigela middendorffiana som visar sig blomma samtidigt. Vad som från början bara var en undanskymd gång har blivit ett riktigt fint blickfång så här på försommaren.

Och häromdagen fick jag se solen lysa upp bladen på den röda flikrabarbern, Rheum palmatum var. tanguticum, som står planterad i ett hav av myskmadra. Efter flera försök att få flikrabarbern att trivas har den äntligen hittat hem. 

Allt gott!

Vacker blomning på Mors Dag

Efter flera veckor med lite halvdant försommarväder ser maj ut att sluta med flaggan i topp. De senaste dagarna har varit härliga och prognosen för imorgon är lovande. De soliga dagarna efter det häftiga regnet tidigare i veckan har haft effekt och trädgården fortsätter att fyllas på med grönt och vackra blommor. 

Mors Dag bjuder på fin blomning och medan de tidiga lökväxterna börjar dra sig tillbaka har många andra lundväxter precis börjat.

Fänrikshjärta, Dicentra formosa, under ett prydnadsäpple i lunden. I bakgrunden syns bl a träjon, Rhododendron 'Silbervelours' och Magnolia 'George Henry Kern'. 

Lunddocka, Glaucidium palmatum, blommar som bäst nu. Av någon anledning har sniglarna (?) gått hårt åt de vita men lämnat de lila mer eller mindre ifred.

Korallpion, Paeonia mascula ssp. russoi, är den första pionen som blommar i trädgården. 

Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, kämpar på och levererar en blomma om året. Har flera fröplantor som står på tillväxt i ett något fuktigare läge kanske kommer de komma ikapp och gå om.

Blå vitsippa, Anemone nemorosa 'Caerulea' som på något år förökat sig från några få plantor till ett mindre bestånd. Är mer intensiv i färgen och har något större blommor än 'Robinsoniana' .

Dammen är full av grodyngel och fåglarna tar sig gärna ett dopp antingen i bäcken eller längs strandkanten. Precis som i lunderna är blomningen kring dammen som vackrast i början av säsongen.

Japansk viva, Primula japonica 'Postford White' har frösått sig i kanten av bäcken ner i dammen.

Tolvgudablomma, Dodecaheon meadia, på andra sidan bäcken. Det rödbladiga i bakgrunden är en flikbladig japansk lönn.

Dagen till ära började buskpionen uppe vid huset blomma under eftermiddagen. Blomningen är magnifik och intensiv men alldeles för kort särskilt om dagarna är soliga. Även pärlbusken tyckte att det var dags, i alla fall de grenar som värms av berget intill. 

Buskpion, Paeonia (Gansu-gr.) med sällskap av en atragene-klematis som jag tror är 'Columella'.

Pärlbuske, Exochorda 'The Bride' med vackra, rent vita blommor.

Allt gott!

Sköna maj

när trädgården verkligen vaknar till liv och exploderar. Överallt ser man något nytt och blir förälskad.

Omständigheter gjorde att jag inte kunde vara i trädgården under lite drygt en vecka. Under den tiden hann trädgården få både regn och sol på sig och den "första" promenaden var nästan magisk. Nu har jag hunnit ta några fler promenader och även om det är svårt att fånga stämningar på bild kommer ett litet axplock från de senaste dagarna.  

Nyvaknat med fina skiftningar.

Entrén till lunden bakom berget.

Den japanska buskroslingens nytillväxt är väldigt vacker.

Sittplatsen i den mer vilda delen av trädgården.

Rosenrips 'Koja' skymtar en bit bort i lunden på tomten nedre del.

Stigen mellan slänten och lunden, med en stenmur som sakta växer fram beroende av tillgång på sten.

En blick bakåt visar lite av lundens skiftningar.

Vy från lundens framkant, bort mot dammen och pergolan.

Skir grönska vid dammen.

Krukor med dahlior som ska sättas ner i jorden framför den inhägnade köksträdgården. Lovar gott inför sensommarens blomning.

Ett litet bestånd av tulpaner bredvid en av katsurorna. Grannens tomt skymtar genom häcken.

Vackra färger längs gången bakom bastun.

En blick tillbaka på väg upp mot huset.

Det var ett litet smakprov från trädgården så här i senare delen av maj. Nu väntar en fantastisk månad när mycket kommer sätta igång och blomma i trädgården. Fler bilder kommer.

Allt gott!

I en alldeles egen lya

Det tog ett tag men i år har den blivit stor nog att vilja blomma, skogsalpklockan Soldanella montana. 

Den såddes vintern 2016 och grodde fint samma vår. Att den inte blommar förrän nu beror nog mest på att min trädgård inte är gjord för små skönheter med speciella krav. I väntan på beslut om var jag skulle sätta den fick den leva undanskymd i en liten kruka. Förmodligen var risken större att den dött i sin kruka än att den hamnat fel i trädgården, men lyckligtvis var den segare än så.

För två år sedan, när jag gjorde iordning en ny del av trädgården (Bakom berget) hittade jag platsen jag letat efter och skogsalpklockan fick sitt egna krypin. Skyddad från sol i princip hela dagen, möjligen nås den av dagens sista strålar, och med regnvatten som rinner ner längs berget men utan att stå kvar. Här verkar den trivas riktigt bra och i år så var det då dags. 

 

En liten skönhet som förhoppningsvis sätter frö och sprider sig på platsen. 

Allt gott!

Liten men naggande god?

Har tillbringat helgen med att rensa lunden från harsyra. Småler lite när jag sätter mig framför datorn och läser om den. Ogräs, javisst men tydligen också ansedd som söt och delikat (att äta) och någon funderar t o m på plantera in den i trädgården. Nja, inte om man frågar mig som har sur skogsjord som den sprider sig mer än framgångsrikt i.

Osäker på om jag minskat beståndet inte för harsyrans rötter bildar en matta som man måste kämpa lite för att få upp. Bitvis fick jag använda en liten trädgårdsspade för att mer eller mindre hyvla bort det översta jordlagret. När den har lyckats nästla sig in i andra växter, som olika hostor, fänrikshjärta och nunneört, är det en riktig utmaning att få bort allt utan att skada det man vill ha kvar.

Harsyra, Oxalis acetosella

Men nu är den i alla fall decimerad och förhoppningsvis tar det några år innan det är dags för nästa stora utrensning. Har inga illusioner om att den är borta för alltid men känner mig extra nöjd med helgens insats eftersom vädret varit sisådär, mestadels mulet och en nordlig vind som blåst rakt in mot lunden. Vinterjacka och ylleunderställ har varit ett måste.

Medan jag muttrat över kylan verkar låga vårtemperaturer inte bekymra växterna och för varje dag öppnar sig hybridmagnolian 'Merrill' lite mer. Jag är glad för varje natt frosten håller sig borta för just den här magnolian står lite utsatt brukar kunna skadas av hård vårfrost.

Hybridmagnolia, Magnolia x loebneri 'Merrill'

Kalla nätter är ingen match för hybridjulrosorna som visserligen kom igång sent i år men blommar som bäst just nu. De kan sloka lite om natten varit kall men reser sig snabbt upp igen. De allra flesta julrosor i trädgården är fröplantor som flyttats till nya platser och som efter några år blommar fint. 

En av trädgårdens många grupper av frösådda hybridjulrosor.

Och några i närbild.

Verkar som om hjortarna hittat till min trädgård och jag fasar för att de gör det till en daglig rutin. De äter så mycket fler växter än rådjuren och jag kan ju inte dränka hela trädgården i Trico-garden. Eller?

Allt gott!

Några små blå

Tog en tur i trädgården igår och såg att det fanns en hel del blå blommor just nu. Den blå färgen lyser ju inte få samma sätt som t ex gult men de flesta av mina blå blommor står i större grupper som gör att de syns bra även på lite håll.

Rent blå blommor kan vara svårt att hitta, men av de som i alla fall är väldigt nära är ormögat. Söta små blommor tidigt på säsongen och bildar stora mattor där den trivs, men en liten varning för att sätta den i en vanlig plantering. Den är väldigt bra på att ta för sig och växer in i andra växer snabbare än man anar. 

Ormöga, Omphalodes verna, som hukar under en sten i lunden där den växer bland buskar och ormbunkar. 

Att kaukasisk förgätmigej och ormöga tillhör samma växtfamilj, Boraginaceae, kan man se på blommorna men de har väldigt olika växtsätt (och storlek). Kaukasisk förgätmigej växer i en allt större klump som är lätt att dela men sprider sig inte själv på annat vis än via frön. I min trädgård hittar jag småplantor lite här och där.

Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla, fröplanta efter 'Jack Frost'.

Lungörten 'Blue Ensign' har nästan rent blå blommor och älskas av humlorna. Lungörten bildar med tiden mattor och plantorna är också lätta att dela om man vill ha flera, så det går fort att bilda ett stort parti. Vill inte växa i het sommarsol utan trivs bäst med lite skugga. 

Lungört, Pulmonaria 'Blue Ensign' efter ett år i den nya lunden. Nästa år kommer den ha växt ihop till en matta.

Berglungört, Pulmonaria montana 'Azurea' är väldigt snarlik 'Blue Ensign' men har mer inslag av rosarött i sina blommor. 

Fläcklungört, Pulmonaria officinalis med ljusare blå blommor och mer inslag av rosa. 

Bland vårlökarna finns det också en hel del blått och även om det är långt till stora fält så känns det som om både pärlhyacinter och de ryska blåstjärnorna siktar mot det. De blir alltfler för varje år och pärlhyacinten känns till och med som om den nästan har ogräspotential. Men förmodligen är det jag som är största boven, eftersom lökarna följer med när jag flyttar växter i och mellan planteringarna. 

Pärlhyacint, Muscari botryoides, som sällskap till (nedklippt) lavendel.

Bredbladig pärlhyacint, Muscari latifolium, och rysk blåstjärna, Scilla siberica.

Några som inte är riktigt lika bra på att sprida sig men som jag gärna hade fler av är vårstjärnor och porslinshyacint. Kanske bildar de inte lika många smålökar eller så har de inte hittat rätt plats än men de ökar trots allt så sakteliga och jag hittar dem lite här och där så hoppet finns.

Blåstjärna, Chionodoxa forbesii.

Stor vårstjärna, Chionodoxa luciliae, med en mildare blå färg.

Porslinshyacint, Puschkinia scilloides, med ljusblå blommor. 

Det kommer knappast bli något fält med balkansippa i trädgården men jag glädjer mig åt de blommor som kommer. Stora, vackra blommor som skiner i solen och slår ihop sig till natten.

Balkansippa, Anemone blanda.

Var beredd på att vakna upp till en vit trädgård eftersom det pratats om snö men blev glatt överraskad. Ingen snö och en sol som tittar fram mellan molen. Skönt och även om det ska bli kyligare hoppas jag slippa frost. Den första magnolian är precis på väg att slå ut.

Allt gott!

Lite öm men det är det värt

I väntan på vårvärmen ser jag till att hålla igång i trädgården. Rycker ogräs, flyttar perenner, klarar av småprojekt och lägger på ett lager med kogödsel och barkmull i planteringarna. Borde kanske myllas ner lite men jag räknar med att veckans då-och-då-strilregn hjälper till att få ner näringen och att maskarna så småningom ser till att jorden blandas med min cocktail.

Gillar att känna mig lite mörbultad efter en heldag i trädgården och vaknar tidigt på mornarna om trädgårdsarbete står på dagens agenda. Lite tokigt när det ändå tar flera timmar innan temperaturen blir hög nog för att det ska vara lockande att gå ut. Men man kan ju alltid starta dagen med någon timme i växthuset.

Planteringarna uppe vid huset är fixade och det är de som är mest arbetskrävande i trädgården. Dels för att det är dem som vi själva och (numera ganska sällsynta) besökare ser mest av och dels för att de, trots sin "cottage garden"-stil, är striktare än trädgårdens övriga planteringar. Än så länge är blomningen sparsam och planteringarna ser ganska kala ut, men det kommer snart ändra sig.

Entréplantering. Om bara någon vecka kommer körsbärsträdet och narcisser blomma här,

Har under flera år försökt få till en fin inramning med lingontry runt "rundeln" men gav upp eftersom den växte så spretigt. För att hålla jorden borta från gruset bestämde vi att sätta dit metallkanter istället. Ett och ett halvt år efter leverans har metallkanterna äntligen kommit på plats. 

Rundeln med sin nya metallkant

Den smala planteringen längs huset har också fått en ny kant men av stenar. Nivåskillnaden mellan gräs och grus är några decimeter och stenkanten gör att lutningen på planteringen blir mindre så att jorden ligger kvar. De daggkåpor som tidigare växte nere vid gruset har fått flytta upp längs kanten och de kommer snart växa ut över den.

I planteringen längs söderväggen råder fullt krig. Småplantor av julrosor dyker upp överallt och kirgislöken är lika bra på att sprida sig och bildar stora ruggar. Julrosor-barnen har jag under flera år flyttat till andra platser i trädgården och det börjar bli dags att göra detsamma med kirgislöken. Gäller bara att välja rätt ställe att sätta dem på, där det inte gör något om de blir många.

Någon planterade orange dagliljor på de här bergshyllorna långt innan vi flyttade hit och det var minst sagt hög tid att rensa bort ogräs och vintergröna från dem. Eftersom dagliljorna "hör till" platsen återplanterades en del av dem men de fick också sällskap av en rödbladig smällspirea och blå trädgårdsiris. Så under en kort period i juni kommer det vara riktigt färgglatt här. Vintergrönan kommer säkert ta sig tillbaka in i planteringarna men så länge ogräs i övrigt håller sig borta så gör det inte så mycket. 

Krokusarna under äppelträdet har ersatts av andra lökväxter och från att ha varit en enda planta tar den stora nunneörten för sig alltmer. När lökväxterna gjort sitt kommer liten flocknäva ta över. Som tur är var det här den planteringen jag vårstädade först av alla, hade varit tidsödande att försöka få ner kogödsel och barkmull utan att förstöra.

Stor nunneört, Corydalis solida ssp. solida.

Nu får jag hoppas att den utlovade vårvärmen kommer och sätter riktig fart på växandet så att all bar jord täcks av grönt istället. 

Allt gott!