Träd i trädgården - Magnolior

Under maj och en bit in i juni är det magnoliatid i min trädgård (och säkerligen i många andras). 

Från det att jag lyckades ta död på den första magnolian jag planterade har jag haft något större framgång med de jag skaffat därefter. Ingen av dem är fullvuxen men de (flesta) växer och blommar med allt fler blommor. Riktigt fin blomning var det efter sommaren 2018 som var varmare än vanligt vilket verkade ha en positiv effekt på knoppbildningen. Men även i år har blomningen varit riklig.

De första att blomma är stjärnmagnolian (Magnolia stellata) och två hybrider med stjärnmagnolia "i-sig". De börjar i regel blomma i slutet av april till början av maj och står alla i området runt dammen, vilket är lite synd för de "tar ut varandra" i viss mån. 

Hybridmagnolian 'Merrill', som blommar med vita enkla blommor, står något soligare än de andra och inleder blomningen. Till en början hamnade den på fel plats och fick efter flytt utstå ett antal år med sparsam vattning. Nu är den närmare tre meter hög efter några års bra tillväxt. 

Magnolia x loebneri 'Merrill'

Blommorna hos  'Merrill' som tyvärr ibland skadas av sen vårfrost

Alldeles efter 'Merrill' börjar stjärnmagnolian blomma. Den växer nära dammkanten, längs bäcken som går ned i dammen men står ganska magert och växer sakta men jag förväntar mig inte att den ska bli så stor heller.  Efter sex-sju år är den knappt meterhög och blommar pålitligt varje år. 

Stjärnmagnolia, Magnolia stellata

 

Snabbare i tillväxt men lika pålitlig beträffande blomningen är hybridmagnolian 'Wildcat' som blommar med fint formade vita, dubbla blommor. Den köptes som ett meterhögt "spö" och har efter sju år hunnit bilda en väl förgrenad buske som är över två meter och nästan lika bred. Precis som 'Merrill' har det hänt att den drabbas av sen vårfrost men eftersom den står lite mer skyddat och blommar någon vecka senare är det tack och lov ovanligt.

Magnolia x loebneri 'Wildcat'

De vackra, dubbla blommorna hos 'Wildcat'. Bladen är lätt skadade av frosten men oftast klarar den sig.

På den tiden Allt om Trädgård hade ett trädgårdsforum hände det att trådarna där väckte habegär och precis det hände när rosenmagnolian 'Genie' kom på tal. Jag är övertygad om att jag var långt ifrån ensam om att skaffa ett exemplar så snart jag kunde. Hem kom ett "spö" på en meter och idag, kanske fem år senare är det möjligen några decimeter högre. 

 

Förra året fick den lite extra omvårdnad och belönade mig med en handfull blommor i år, även om tillväxten inte ökade märkbart. Bara ett år tidigare, 2019, har den blommat mer och hade fler än tio blommor. Förhoppningsvis kommer både tillväxt och blomning öka kommande år, men då krävs det nog att jag fortsätter att vattna och jordförbättra lite extra. 

Den mörkt purpurröda blomman hos Magnolia (Liliiflora-gr.) 'Genie' 

För den blygsamma summan av femtio kronor blev jag ägare av rosenmagnolian 'George Henry Kern'. Ingen annan av mina magnolior blommar lika rikligt och länge som den. Dessutom får den ströblommor under sommaren och ofta ett lättare flor under hösten. Är kanske två meter hög och växer numera mer på bredden än höjden. Förstår varför jag vid något tillfälle läst att den går att använda som häck.

Magnolia (Liliiflora-gr.) 'George Henry Kern' i en släntplantering.

 

 

Lite av en besvikelse blev det när den praktmagnolia jag omsorgsfullt valt plats till fick sina första blommor och de inte riktigt såg ut som jag väntat mig. Första misstanken var att det var en felleverans och att jag fått ännu en rosenmagnolia, kanske en 'Susan' (?). Men ju längre tiden gick och ju mer den växte så började jag fundera på om man ympat in två olika sorter på ett underlag. Vissa grenar, som då ännu inte blommat, hade lena, lite ludna blad medan de grenar som blommat hade blankare blad. 

I år visade det sig att min misstanke att två olika magnolior ympats in stämde och den blommade med flertalet rosa blommor och ett fåtal praktmagnoliablommor. 

Trots den från början så omsorgsfullt valda platsen, har även den här magnolian fått byta plats eftersom den höll på att trängas ut av ett snabbväxande koreatry. Sommaren 2018 fick den dessutom ta mycket stryk pga torka och jag trodde att den kanske var död. Efter flytten för tre år sedan har den satt fart men jag är lite osäker på hur jag ska göra med de olika inympade sorterna. Möjligen måste jag bestämma mig för vilken sort jag vill behålla och ta bort den andra. Vi får se. 

Plantan köpt som praktmagnolia, Magnolia x soulangeana

Lika fundersam blev jag förra våren då blommorna på den planta jag köpt förra året som 'Wada's Memory' inte alls såg ut som förväntat och inte heller fick det där fladdriga utseendet som utslagna. Någonting säger mig att det istället är en praktmagnolia och är det så får väl den ersätta den praktmagnolia jag verkar blivit (delvis) snuvad på tidigare. Men jag är långt ifrån säker och i år blommade den inte.

Praktmagnolia, Magnolia x soulangeana (?), inburad så inte rådjuren ska feja.

  

Samma form av habegär som 'Genie' en gång orsakade, drabbade mig när gula magnolior kom på tal på Allt om Trädgårds forum. Annars var väl inte gula blommor det första jag fallit för, men nu! Visserligen lite försiktigt gult till en början. 'Sunsation' har vackert formade, milt gula blommor med lite aprikosrosa inslag och har visat sig blomvillig som få. 

 

Magnolia 'Sunsation'

En av föräldrarna till 'Sunsation' är brooklynmagnolian 'Woodsman' och den finns numera också här men är ännu bara ett litet "spö" som trots det lyckats blomma med några få blommor varje år. Den har mindre av det gula i sig och istället lite rosa-aprikos ton med gröna inslag, även om utsidan på knoppen är rosa.

Den ska bli ordentligt stor och platsen den står på är vald utifrån det. Men den dåliga tillväxten beror nog på att den står magert och förhoppningsvis sätter den snart fart och växer på höjden om den får lie extra kärlek. 

Magnolia x brooklynensis 'Woodsman'

Blomknopp på 'Woodsman'

En av de senaste magnolior som fått en plats i min trädgård är den klart gula brooklynmagnolian 'Yellow Bird'. Redan första året grenade den ut sig rikligt och växte nära en meter i höjd och följde upp med ytterligare en halvmeter året efter och tillväxten i år ser ut att bli lika fin. För första gången verkar jag ha valt en plats som passar redan från början. Frågan är hur stor den blir till slut, förhoppningsvis håller den sig under fem meter annars kommer den stjäla vår kvällssol. Men det känns som angenäma problem.

Förra året var blomningen mager men i år har den verkligen levererat och blommar fantastiskt fint just nu med flertalet blommor. 

Magnolia x brooklynensis

Alldeles i närheten av 'Yellow Bird' står en magnolia med det fina namnet 'Rose Marie'. Hon har bott fyra år i trädgården men inte förrän förra året, efter en flytt (!), började hon sätta fart. Blomningen i år har varit imponerande, med välformade rosa blommor där insidan är ljusare än utsidan. En riktigt fin magnolia, som ska bli några meter hög. 

Kanske lite för mycket "showstopper" där den står i trädgårdens utkant? Kanske blir det en flytt till en plats lite längre in i trädgården. Men det tar emot eftersom den precis satt fart att växa.

Magnolia 'Rose Marie'

En fullt utslagen blomma på 'Rose Marie'

Till sist. Under ett antal år tyckte jag att det var kul att så egna frön till buskar och träd. Ett antal olika rönnar, lönnar och lite andra träd och buskar i min trädgård kommer från den perioden. Så också en buskmagnolia. Problemet är bara att det tar så lång tid innan de buskar och träd man sår blir stora och innan min frösådda buskmagnolia ens hann bli utplanterad i trädgården så hade jag varit på rea och köpt ett färdigt exemplar. 

Än idag har den frösådda inte blommat, vilket nog beror på att den planterades ut i ung ålder på en plats där den utan hjälp fick konkurrera med naturen runt omkring. Men nu börjar den bli en halvstor buske och förhoppningsvis kan den också orka blomma snart.

Blommor på mina köpta buskmagnolia, Magnolia sieboldii.

Man hör ofta att man inte ska flytta magnolior men alla de försök jag gjort har alla gått bra. I samtliga fall har den stått ett par år på sin ursprungliga plats innan jag insett att det vore bäst att hitta ett bättre läge. Möjligen är det så att jag lyckats flytta dem i tid och utan att rötterna skadats och att de därför inte påverkats så mycket.

Är noga med att inte trampa runt i jorden kring deras rötter och har de senaste åren börjat både gödsla och vattna dem mer vilket resulterat i betydligt bättre tillväxt. Förhoppningvis har jag om några år många välväxta magnolior som blommar så där alldeles fantastiskt på våren. 

Allt gott!

 

 

Lite som "islossning" i trädgården

Början av juni och det formligen exploderar i trädgården. Nästan svårt att hinna med och kameran åker jo-jo upp och ner i fickan. Nu gäller det att ta sig tid att njuta av allt det vackra.

Buskpionen har slagit ut ordentligt och doften från den är underbar. Fick den som en fröplanta från trädgårdsmästaren vid Botaniska institutionen på Stockholms universitet för drygt tio år sedan och varje år skickar jag en tanke till honom när den blommar. 

Den står högt upp i en sluttningsplantering där kirgislök valt att fröså sig mellan plantor av jättedaggkåpa. Slår mig att det är den perfekta kombinationen, daggkåpornas blad växer till och döljer bladen på kirgislöken som alltid blir fula innan blomning. 

'

Rododendronblomningen pågår för fullt. Vissa har redan blommat över men just nu blommar den så vanliga 'Cunninghams White' fint nere i lunden. En gren från 'Nova Zembla' har letat sig in och en knopp som börjar spricka upp lyser som ett stoppljus i allt det vitrosa. I förgrunden ser man att häxalen precis börjar blomma.

Magnolian 'George Henry Kern' bildar en nätt buske och blommar lika troget varje år. Oftast kommer ett antal ströblommor senare på säsongen och det är inte ovanligt att den blommar under senhösten. Under den syns rododendron 'Silbervelours' som är på väg att blomma över och några våningsvivor.

Två andra rododendron som gör mig glad när jag går ner till tomtens nedre del är 'Scintillation' och 'Lanzette'. De ger en riktig färgkick tillsammans med lönnen 'Bloodgood' längs gången bakom bastun.

Det gula som skymtar bakom 'Scintillation' är ett gullprakttry, Weigela middendorffiana som visar sig blomma samtidigt. Vad som från början bara var en undanskymd gång har blivit ett riktigt fint blickfång så här på försommaren.

Och häromdagen fick jag se solen lysa upp bladen på den röda flikrabarbern, Rheum palmatum var. tanguticum, som står planterad i ett hav av myskmadra. Efter flera försök att få flikrabarbern att trivas har den äntligen hittat hem. 

Allt gott!

Vacker blomning på Mors Dag

Efter flera veckor med lite halvdant försommarväder ser maj ut att sluta med flaggan i topp. De senaste dagarna har varit härliga och prognosen för imorgon är lovande. De soliga dagarna efter det häftiga regnet tidigare i veckan har haft effekt och trädgården fortsätter att fyllas på med grönt och vackra blommor. 

Mors Dag bjuder på fin blomning och medan de tidiga lökväxterna börjar dra sig tillbaka har många andra lundväxter precis börjat.

Fänrikshjärta, Dicentra formosa, under ett prydnadsäpple i lunden. I bakgrunden syns bl a träjon, Rhododendron 'Silbervelours' och Magnolia 'George Henry Kern'. 

Lunddocka, Glaucidium palmatum, blommar som bäst nu. Av någon anledning har sniglarna (?) gått hårt åt de vita men lämnat de lila mer eller mindre ifred.

Korallpion, Paeonia mascula ssp. russoi, är den första pionen som blommar i trädgården. 

Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, kämpar på och levererar en blomma om året. Har flera fröplantor som står på tillväxt i ett något fuktigare läge kanske kommer de komma ikapp och gå om.

Blå vitsippa, Anemone nemorosa 'Caerulea' som på något år förökat sig från några få plantor till ett mindre bestånd. Är mer intensiv i färgen och har något större blommor än 'Robinsoniana' .

Dammen är full av grodyngel och fåglarna tar sig gärna ett dopp antingen i bäcken eller längs strandkanten. Precis som i lunderna är blomningen kring dammen som vackrast i början av säsongen.

Japansk viva, Primula japonica 'Postford White' har frösått sig i kanten av bäcken ner i dammen.

Tolvgudablomma, Dodecaheon meadia, på andra sidan bäcken. Det rödbladiga i bakgrunden är en flikbladig japansk lönn.

Dagen till ära började buskpionen uppe vid huset blomma under eftermiddagen. Blomningen är magnifik och intensiv men alldeles för kort särskilt om dagarna är soliga. Även pärlbusken tyckte att det var dags, i alla fall de grenar som värms av berget intill. 

Buskpion, Paeonia (Gansu-gr.) med sällskap av en atragene-klematis som jag tror är 'Columella'.

Pärlbuske, Exochorda 'The Bride' med vackra, rent vita blommor.

Allt gott!

Sköna maj

när trädgården verkligen vaknar till liv och exploderar. Överallt ser man något nytt och blir förälskad.

Omständigheter gjorde att jag inte kunde vara i trädgården under lite drygt en vecka. Under den tiden hann trädgården få både regn och sol på sig och den "första" promenaden var nästan magisk. Nu har jag hunnit ta några fler promenader och även om det är svårt att fånga stämningar på bild kommer ett litet axplock från de senaste dagarna.  

Nyvaknat med fina skiftningar.

Entrén till lunden bakom berget.

Den japanska buskroslingens nytillväxt är väldigt vacker.

Sittplatsen i den mer vilda delen av trädgården.

Rosenrips 'Koja' skymtar en bit bort i lunden på tomten nedre del.

Stigen mellan slänten och lunden, med en stenmur som sakta växer fram beroende av tillgång på sten.

En blick bakåt visar lite av lundens skiftningar.

Vy från lundens framkant, bort mot dammen och pergolan.

Skir grönska vid dammen.

Krukor med dahlior som ska sättas ner i jorden framför den inhägnade köksträdgården. Lovar gott inför sensommarens blomning.

Ett litet bestånd av tulpaner bredvid en av katsurorna. Grannens tomt skymtar genom häcken.

Vackra färger längs gången bakom bastun.

En blick tillbaka på väg upp mot huset.

Det var ett litet smakprov från trädgården så här i senare delen av maj. Nu väntar en fantastisk månad när mycket kommer sätta igång och blomma i trädgården. Fler bilder kommer.

Allt gott!

I en alldeles egen lya

Det tog ett tag men i år har den blivit stor nog att vilja blomma, skogsalpklockan Soldanella montana. 

Den såddes vintern 2016 och grodde fint samma vår. Att den inte blommar förrän nu beror nog mest på att min trädgård inte är gjord för små skönheter med speciella krav. I väntan på beslut om var jag skulle sätta den fick den leva undanskymd i en liten kruka. Förmodligen var risken större att den dött i sin kruka än att den hamnat fel i trädgården, men lyckligtvis var den segare än så.

För två år sedan, när jag gjorde iordning en ny del av trädgården (Bakom berget) hittade jag platsen jag letat efter och skogsalpklockan fick sitt egna krypin. Skyddad från sol i princip hela dagen, möjligen nås den av dagens sista strålar, och med regnvatten som rinner ner längs berget men utan att stå kvar. Här verkar den trivas riktigt bra och i år så var det då dags. 

 

En liten skönhet som förhoppningsvis sätter frö och sprider sig på platsen. 

Allt gott!

Liten men naggande god?

Har tillbringat helgen med att rensa lunden från harsyra. Småler lite när jag sätter mig framför datorn och läser om den. Ogräs, javisst men tydligen också ansedd som söt och delikat (att äta) och någon funderar t o m på plantera in den i trädgården. Nja, inte om man frågar mig som har sur skogsjord som den sprider sig mer än framgångsrikt i.

Osäker på om jag minskat beståndet inte för harsyrans rötter bildar en matta som man måste kämpa lite för att få upp. Bitvis fick jag använda en liten trädgårdsspade för att mer eller mindre hyvla bort det översta jordlagret. När den har lyckats nästla sig in i andra växter, som olika hostor, fänrikshjärta och nunneört, är det en riktig utmaning att få bort allt utan att skada det man vill ha kvar.

Harsyra, Oxalis acetosella

Men nu är den i alla fall decimerad och förhoppningsvis tar det några år innan det är dags för nästa stora utrensning. Har inga illusioner om att den är borta för alltid men känner mig extra nöjd med helgens insats eftersom vädret varit sisådär, mestadels mulet och en nordlig vind som blåst rakt in mot lunden. Vinterjacka och ylleunderställ har varit ett måste.

Medan jag muttrat över kylan verkar låga vårtemperaturer inte bekymra växterna och för varje dag öppnar sig hybridmagnolian 'Merrill' lite mer. Jag är glad för varje natt frosten håller sig borta för just den här magnolian står lite utsatt brukar kunna skadas av hård vårfrost.

Hybridmagnolia, Magnolia x loebneri 'Merrill'

Kalla nätter är ingen match för hybridjulrosorna som visserligen kom igång sent i år men blommar som bäst just nu. De kan sloka lite om natten varit kall men reser sig snabbt upp igen. De allra flesta julrosor i trädgården är fröplantor som flyttats till nya platser och som efter några år blommar fint. 

En av trädgårdens många grupper av frösådda hybridjulrosor.

Och några i närbild.

Verkar som om hjortarna hittat till min trädgård och jag fasar för att de gör det till en daglig rutin. De äter så mycket fler växter än rådjuren och jag kan ju inte dränka hela trädgården i Trico-garden. Eller?

Allt gott!