Sommarblommor som levererat

Det blev en paus, både för mig och trädgården. Efter en intensiv inledning och trädgårdsvisning i början av sommaren tog det stopp. Rosorna hade ett kort sommarflor medan dahliorna inte riktigt kom igång med blomningen förrän stora delar av augusti hade passerat. Eftersom det mesta jobbet var gjort inför visningen tog jag ledigt, om man bortser från en del vattning och passade på att göra en del annat.

Men nu har det blivit höst och efter en gråmulen inledning har de senaste dagarna varit fantastiska. Jag har ägnat mig åt att städa ur planteringarna inför vintern. Lite tidigt kanske men jag kommer inte ha så mycket tid för trädgården i november så det måste göras nu. Inte för att jag gör så mycket, förutom att gräva upp dahlior, rycka ogräs och eventuellt ta bort några gamla sommarblommor. Det mesta får stå kvar tills i vår.

Dahliorna ska ner i källaren för vinterförvaring efter en ganska medioker dahliasäsong där flera saker gjort att blomningen inte på långa vägar nådde upp till förra årets. Utöver att de var sena med att sätta knopp  bestämde sig rådjuren plötsligt och helt oväntat för att dahliaknoppar var en delikatess och jag snuvades på mängder av blommor.

Tack vare att jag har alldeles för många olika sorters dahlior räckte det ändå till en hel del buketter, både för det egna bordet och att ge bort till andra. Precis som förra året fascinerades jag över hur bra de går att kombinera både med varandra och andra. Få sommarblommor bjuder ju på en lika stor variation som dahlior och varje ny sort som slog ut blev utnämnd till "den finaste", åtminstone för stunden innan nästa slog ut. 

Två dahlior som lyckades blomma fint, 'Bonanza' och 'Waltzing Mathilda'

 

'Totally Tangerine'

'Café au Lait' men med en normal blomma och en starkt rosa, båda på samma stjälk. 

Baksidan av att ha för många olika sorter är att man till slut måste begränsa sig och till nästa år är det köpstopp på dahlior. De som klarar vinterförvaringen är de som kommer bli nästa års "den finaste".

Till skillnad från dahliorna får rosenskärorna står kvar till dess att frosten tar dem och de passar på att tacka genom att fortsätta blomma för fullt. En kort period i somras hade de ohyra men det svalare vädret i kombination med mer regn har gjort att ohyran försvunnit och de ser nu fräschare ut än någonsin. 

De tillhör de sommarblommor jag sår varje år och brukar dessutom dyka upp som självsådder lite här och där. I år valde jag att så lite färre varianter och den vackra 'Double Click Snow Puff' är den som blev årets bästa. Den är knappa metern hög och blommar med blommor som har lite olika utseenden, en del nästan enkla och andra tydligt dubbla. 

Rosenskära, Cosmos 'Double Click Snow Puff'

Det är ju också kul att prova nya sorter och i år var praktvädd, Scabiosa, en av dem jag sådde för första gången. De hamnade av misstag i framkanten av en plantering och blev nästan meterhöga vilket kanske var lite tokigt men de var lätta att så och blommade både rikligt och länge. Dessutom var de fina i buketter, både som blommande och som fröställningar och rådjuren lät dem vara ifred så de kommer sås igen nästa år men få en mer genomtänkt placering.

Praktvädd, Scabiosa atropurpurea 

Sommarblomman som blev årets favorit var en sommarrudbeckia. Den så populära 'Sahara' sådde jag förra årets och den visade sig komma igen efter vintern som för så många andra. Nu håller jag tummarna för att även 'Goldilocks, som jag sådde i våras, ska övervintra. Om jag varit lite ambivalent till 'Sahara' så har 'Goldilocks' tagit mig med storm med sin fina varmgula färg. Den är hållbar i buketter,  har blommat oavbrutet från juli och kommer säkert hålla på till frosten tar den. ´

Sommarrudbeckia, Rudbeckia hirta 'Goldilocks'

Fröer för nästa års sådder är redan införskaffade och bland dem fler av 'Goldilocks' för att vara på säkra sidan. Fröer till ytterligare en sommarrudbeckia, 'Amarillo Gold', klickades hem såväl som rosenskäran 'Apricotta' och dagögat 'Bleeding Hearts'. När mörkret tar över är det skönt att se fram emot nästa vår.

Allt gott!

Inte alltid som jag tänkt

Juli månad och perfekt trädgårdsväder med växelvis sol och regn. Regnet håller växterna fräscha och gröna, till och med gräsmattan är grön vilket är ovanligt för juli. I planteringarna uppe vid huset är det frodigt och blommorna avlöser varandra. Just nu blommar bl. a riddarsporrar, stormhatt, borstnejlika, daggkåpa och nävor. 

Gräver man lite djupare i jorden märker man att det ändå är väldigt torrt en bit ner. Kanske är det anledningen till att temyntan 'Beauty of Cobham' är full av mjöldagg? Har väntat på att den ska växa till sig och "ta plats" i planteringen och i år såg det så lovande ut. Men nu när den precis har börjat sin blomning tycker jag bara att den är alldeles för hög för att stå i framkant och på grund av mjöldaggen har jag fått plocka av alla blad så att stjälkarna är mer eller mindre kala.

Så idag kom spaden fram och jag grävde bort hälften för att istället plantera några av de dahlior som inte fått någon plats ännu. Även om de också kommer bli höga så behåller de förhoppningsvis bladen nedtill och blir en bra front framför resterna av temyntan, som jag alltid klipper ner efter blomning mjöldagg eller ej. Till nästa år får jag fundera ut någon perenn som kan bli fin i framkant, eller så blir det dahlior igen.

Blommorna fick bli en bukett till uteplatsen och de bortgrävda bitarna ska förhoppningsvis få plats någon annanstans i trädgården. Jag har en annan temynta som står i jord som sällan torkar ut och som inte aldrig har en tillstymmelse till mjöldagg, vilket ger en fingervisning om vad de gillar. Även om det är lite brist på såna platser så löser det sig säkert.

Monarda 'Beauty of Cobham'

Allt gott! 

Var det värt det?

De senaste dagarnas hetta har tagit på krafterna, inte bara för mig utan även för ranunklerna jag började förgro i mars. Ranunkler sägs trivas bäst i temperaturer mellan 15 och 20 grader så våren och försommaren, som för många växter kanske var lite svala, passade ranunklerna perfekt.  Redan i slutet av april planterades de ut men skyddades mot värsta kylan,

Sen dröjde det till mitten av juni innan den första blomman slog ut och en dryg vecka senare hade många fler börjat. 

Under trädgårdsvisningen jag hade för några veckor sedan fick jag frågan om hur jag gjort för att odla ranunkler. Det visade sig att fler än jag haft problem med att få dem att gro och därefter växa till bra plantor. Tyvärr kunde jag inte ge några säkra tips, eftersom jag i år gjorde precis likadant som förra året då jag endast fick tre plantor av 20 att blomma. Att det i år gick betydligt bättre känns mer som en slump.

Nu verkar det som om blomningen går mot sitt slut, lite dryga två veckor efter den började. Under den tiden har jag hunnit plocka flera buketter både till mig själv och till andra. Med regn i prognosen plockade jag idag av de flesta blommorna som var kvar för att njuta så mycket som möjligt av dem. Vi får se om de få knoppar jag lämnade kvar orkar slå ut.

Väsentligt knepigare än dahlior, även om själva hanteringen av knölar och plantor påminner en hel del, och med en mycket kortare blomningstid. Tycker jag att de var värda allt jobb? Nja. Kommer jag göra om det? Troligen. Jag har ju trots allt bättre lycka med ranunklerna än med de grönsaker jag försöker odla i pallkragarna och de gillas dessutom inte av sniglar.

Allt gott!

Midsommartid - midsommarblom

Midsommarhelg och i trädgården råder ett ovanligt lugn. Under några veckor har jag irrat runt i trädgården och jagat ogräs inför en visning för det lokala trädgårdssällskapet. Visningen gick av stapeln förra helgen och var en givande och kul upplevelse. 

Känslan nu är lite som efter en större fest, med den skillnaden att man slipper städa. Trädgården är mer i ordning än den varit någonsin tidigare och jag pausar lite, väl medveten om att den senaste tidens regnande gör att ogräsen frodas.

För ovanlighetens skull är det planteringarna uppe vid huset som har mest att bjuda på. I övergången från rododendron till rosor och dahlior ger trogna sommarblommor som iris, nepeta, prästkragar och nävor trädgården färger passande en midsommarhelg. 

Sommarvärmen ska fortsätta i veckan och jag ser fram emot några blomrika veckor. Hoppas ni har en fin midsommarhelg.

Allt gott!

 

Rododendronblomning vid dammen

Årets rododendronblomning går snart mot sitt slut. Vanligtvis hade den redan varit över men tack vare den sena starten så får jag njuta någon vecka till. Bland de sista att blomma är de så vanliga parkrododendron som stormtrivs nere längs vägen där de skärmar av trädgården utifrån. Flera av dem är långt högre än jag.

En bit av rododendronplanteringen som skärmar av vår trädgård från vägen utanför.

Sett inifrån trädgården bildar de en fin omgivning till dammen och där finns också några mer lågväxande sorter. Intrycket är lite som en påse godis, inte alltid så färgmatchat men uppiggande och alltför kortvarigt. 

Området blir alltmer skuggigt i och med att träd och buskar växer till och det börjar bli dags att fundera över att glesa ut. Förutom att blomningen hos vissa mindre rododendron minskat har också marktäckarna försvunnit där det är som mörkast. 

Men det får vänta till senare. För stunden är det bra som det är.

Allt gott!

Trädgårdsrunda - vårens sista dag

Trädgården blir alltmer lummig och grön i takt med att våren nu övergår i försommar. Vårsysslorna är avklarade och regnet som kommit i omgångar den senaste tiden ger trädgården lite extra fart även om det gärna får regna lite till. Jag borde vara van men fascineras varje år över att det går så fort från den tidiga vårens glesa planteringar till ett överflöd av grönska. 

Tiden har runnit iväg och inspirationen till inlägg varit knapp men för att inte helt komma av mig bjuder jag på lite bilder från trädgården så här på vårens allra sista kväll. Det vore ju synd att "vårstäda" trädgården och behålla resultatet för mig själv så välkommen med på en trädgårdstur.

De dagliga trädgårdsturerna börjar nästan alltid i en ganska ny del av trädgården, den del jag kallar skrevan. Namnet kommer av att det är en sänka i berget som skiljer vår tomt från vår granne. Tidigare växte jätteslide i hela skrevan men jag försöker istället skapa en varierad lundmiljö där. Jätteslidet håller inte riktigt med mig utan gör ideliga försök att återta platsen.

Vyn mot entrén och huset från skrevan.

Den vackra magnolian 'Sunsation' har precis börjat blomma nedanför berget på ena sidan av skrevan.

Jag försöker hålla marken i skrevan ganska bar för att lättare se när jätteslidet sticker upp nya skott.

Skrevan avslutas med en brant sluttning ner mot tomtens nedre del och i den sluttningen har jag placerat stora stenar i något man kanske kan kalla en naturtrappa. Här gäller det att titta var man sätter fötterna. Trappan leder ner till en undanskymd del av trädgården, bakom bastun. 

Spaljén bakom bastun täcks så småningom av klemaris 'Paul Farges'. Det gröna som klättrar i den bortre änden är ett blåregn. Häggmispelhäcken till höger gränsar mot grannens gräsmatta.

Så här färggrannt är det vid sidan av bastun just nu. Ett gullprakttry som precis börjat blomma, två rododendron (R. 'Scintillation' och R. makinoi) samt lönnen 'Bloodgood'.

Underligt nog brukar jag vända här och gå upp igen för att ta mig till lunden bakom berget, som ligger på andra sidan av entrén. Kanske för att stigen genom lunden bakom berget leder mig ner till andra sidan av trädgårdens nedre del och att jag då kan ta trappan upp till huset utan att missa någon del. 

En ganska osmickrande bild av lunden bakom berget men den enda jag tagit av rosenapeln som blommar så fint nu. 

Samma kombination av rododendron även här, R. 'Scintillation' längst bort och en R. makinoi närmast i bild. Lönnen heter 'Beni Kawa' och den ser ut att ha bestämt sig för att trivas efter viss tvekan.

Ett stort treblad som varje år ger mig tre blommor, varken fler eller färre.

De blyga blommorna på det egensådda fotbladet får man böja sig ner om man vill se.

En av mina favoritvyer i trädgården, just nu blommar en magnolia precis bredvid men eftersom den är skarpt rosa (M. 'Susan' troligen) fick den inte vara med på bild.

Sen verkar jag inte ha tyckt att det fanns så mycket att se just nu förrän man kommer in i lunden som ligger nere i trädgården. Här är miljöerna lite mer "mogna" och man är omsluten av växtlighet nästan överallt.

Förra året blommade inte fjärilsazalean, R. vaseyi, alls och jag trodde att den kanske stod för mörkt men i år har den riktigt många blommor så den verkar trivas trots allt.

Senblommande narcisser och lunddocka.

Slänten om man tittar på den inifrån lunden. I slänten blommar rododendron R. 'Silbervelours', magnolian 'George Henry Kern' och kaukasisk förgätmigej. I förgrunden rosa fänrikshjärta.

Marktäckare i den del av lunden som gränsar till gräsmattan.

Gräsmattan korsas snabbt med dammen och pergolan som mål. Dammen är full av grodyngel och jag väntar otåligt på att de ska utvecklas till grodor. Brukar missa sista fasen och istället upptäcka att alla yngel rätt vad det är bara är borta. I år hoppas jag hinna med lite bättre.

Dammen börjar bäddas in i växter, både i och runt omkring, men ännu så länge har näckrosorna inga blomknoppar. Tror det varit lite för kyligt.

Den rödbladiga fliklönnen breder ut sig mer och mer. För några år sedan var älgen på besök och bröt av toppen och efter det verkar den inte vilja bilda en ny topp.

Bakom dammen, längs pergolan är ytterligare en lundplantering.

I andra änden av pergolan finns inget kul att se för där är familjens båt, kompost och en massa skräp. Så jag vänder om och går upp till huset för en kopp kaffe. 

Alpklematis, Clematis alpina

Uppe vid huset blommar kirgislök och trädgårdsiris.

Allt gott!

 

En vild vildtulpan

Under de senaste åren har smala grågröna tulpanblad blivit allt fler och dessutom har de spridit sig över en allt större yta i en av mina planteringar. Ytterst sällan har jag sett några blomknoppar och än mer sällan har någon lyckats blomma eftersom rådjuren har hunnit före. Men jag hade ett svagt minne av gula blommor.

Eftersom tulpanblad i sig inte är särskilt upphetsande gjorde jag vid något tillfälle ett halvhjärtat försök till att minska antalet plantor och upptäckte då anledningen till att den utökar sitt territorium varje år. Olikt de "vanliga" tulpanerna som bildar sidolökar så sprider vildtulpanen, Tulipa sylvestris, sig med hjälp av underjordiska utlöpare, s k stoloner.  

Jag ville inte gräva upp alla vårlökar i planteringen i jakt på utlöparna och gav därför upp tanken på att försöka få bort den, bladen skulle ju ändå vissna ned i samma takt som de andra lökarnas. Sen dess har den spridit sig än mer och jag tror till och med att jag hjälpt till med att sprida den till en plantering intill genom att att peta ner några lökar som kommit upp när jag planterat något annat.

Förra året gick jag lov att flytta en stor buskpion från planteringen vilket gör att solen når ner till jorden på ett annat sätt än tidigare och i år har vildtulpanen bestämt sig för att blomma. Inte bara med en utan ett tiotal små, vackra, gula blommor. Skyddade av julrosor men för säkerhets skull också sprejade för att rådjuren inte ska vilja äta dem. 

En vildtulpan, Tulipa sylvestris som blommar i skydd av julrosor.

Och fler knoppar som väntar på att slå ut.

Håller tummarna för att planteringen inte blivit för solbelyst för julrosorna och funderar på om jag inte ska hjälpa vildtulpanen lite med att sprida sig till de mer vilda delarna av trädgården där den passar än bättre. Det är ju ingen brist på lökar att flytta i så fall.

Allt gott!