Njuter av försommaren

Maj har varit full av aktivitet, inte minst bland växterna som växer och blommar för fullt. Maj har också varit full av saker som jag velat göra i trädgården och det är lite som när gäster ska komma på besök. Massor att göra och listan utökas hela tiden med något nytt som kanske hinns med. Bara för att det är kul, samtidigt som det ibland känns som om det inte finns något slut. 

Ogräsrensning och omvårdnad av trädgårdens "gamla invånare" varvas med plantering av dahlior och de annueller jag sått från frö, baxande av stenar till muren nedanför slänten och nedgrävning av trädgårdsslang för att kunna vattna smidigare. För nu börjar det bli torrt och om det inte dyker upp något regn är det snart dags att börja vattna. 

Som start på dagen tar jag som regel en tur i trädgården och försommaren är prydnadsäpplenas, magnoliornas och lundväxternas tid. Ofta blir det en tur mot kvällen också och som tur är finns mobilen i regel med vilket gör att jag kommer ihåg att ta lite bilder. Här är lite av det som jag lyckats fånga i slutet av maj - början av juni.

Prydnadsäpplena 'Professor Sprenger' och 'Everest' blommar för fullt nere i lunden. Det rosablommande under 'Professor Sprenger' är fänrikshjärta och det rosablommande trädet till höger en magnolia 'George Henry Kern'. Stenmuren längs gången har utökats med några meter.

'George Henry Kern' är en fin liten magnolia som blommar under lång tid. Nuförtiden växer den mest till på bredden.

Den rosa lunddockan, Glaucidium palmatum, börjar bilda en fin rugge i en annan del av lunden. Även om blomningen är kort så står bladen fina under hela säsongen och får en fin gulgrön färg till hösten.

Bakom dammen lyckas magnolian 'Genie' få till en blygsam tillväxt och ett par blommor om året. Kanske står den lite fel för att trivas men jag vill inte störa utan hoppas varje år att den ska sätta fart. Blommornas form är vacker och färgen mörkt vinröd. 

Längs bäcken som rinner ner i dammen trivs den japanska vivan, Primula japonica 'Postford White'.

Inte alls i en lund men i skugga mellan bastun och kökslandet står en rad med fröplantor av kaukasisk förjätmigej, Brunnera 'Jack Frost'. Den är en av de växter som dyker upp här och där som fröplantor över hela trädgården.

På marken i lunden bakom berget sprider sig spetsmössan. En stor björk togs bort i närheten förra året och förmodligen är det mer fukt i marken nu än tidigare och jag hoppas att spetsmössan ska trivas lite bättre.

Rhododendron 'Scintillation'  i blom mellan två små lönnar. 

På marken under en av lönnarna huserar några indiska fotblad Podophyllum hexandrum. Bladen är väldigt dekorativa och för att se blommorna måste man kika mellan dem.

 

Nedanför en bergknalle och den andra lönnen växer den vita lunddockan. Den är sådd från frö liksom många av de andra lundväxterna.

Amurkobrakallan, Arisaema amurensis, måste man vara uppmärksam för att se. Den blir bara några decimeter hög och blommorna är minst sagt diskret färgade.

Diskret kan man inte beskylla den här magnolian för att vara. Den köptes som Magnolia soulangeana men är troligen en M. 'Susan' och färgen är lite väl intensiv för min smak men eftersom den är blomvillig får den vara kvar.

Tolvgudablomman, Dodocatheon meadia, gör inte mycket väsen av sig och det behövs kanske inte när man har såna blommor?

I början av den del av trädgården som går under namnet skrevan har ytterligare en magnolia, Magnolia 'Sunsation' precis börjat blomma. Till vänster om magnolian blommar pärlbusken.

Blommorna på 'Sunsation' är otroligt välformade och mycket vackra.

Likt en diva lutar sig pärlbusken, Exochorda 'The Bride' mot berget. Trivs bra i solen men skulle också finna sig tillrätta i lunden.

Sen har vi de som gör lite som de vill som tovsippan, Anemone sylvestris som växer allra bäst i grusgången trots att jag försöker få den att trivas i mer gynnsamma lägen.

Allt gott!

En bit på väg

 

Har ägnat en hel del tid till waldsteinia de senaste dagarna. Köpte en liten planta via Tradera för en massa herrans år sedan. Fick pyssla om den en hel del för att den skulle komma igång och var väldigt glad när den faktiskt började sprida sig.

Numera är jag lite tudelad i min uppfattning om den. Å ena sidan kan jag uppskatta att den bildar en så tät och fin matta, precis som en marktäckare ska. Å andra sidan är den väldigt duktig på att utöka sitt territorium om den trivs och nästlar sig in i närväxande perenner i lite för hög utsträckning. 

Waldsteinia ternata bildar en fin matta under en smultronschersmin och julrosen bryr sig inte.

Läser jag om den så lovordas den som en bra marktäckare under buskar och träd och det är där det blivit lite tokigt. Visserligen är den planterad under buskar men där finns också andra perenner som kanske inte uppskattar att den nästlar sig in och slår rot.

I lunden hade waldsteinian verkligen hittat hem och spred sig alldeles för mycket så jag har försökt att frigöra en blekgul sockblomma från waldsteinians "tentakler". Just nu är sockblomman full av uppstickande blomstjälkar så det gäller att vara försiktig.

Marken under trollhasseln i lunden är snart rensad från waldsteinia.

Sockblomman hade säkert överlevt waldsteinians närmanden och hade det bara handlat om dem så hade jag nog lämnat det som det var men jag kände mig tveksam om andra, mindre stridsvilliga perenner, skulle klara konkurrensen. Så det var bara att börja rensa och snart har jag fått bort det mesta och jag kan ta en paus. 

Snart har också alla planteringar fått ett lager mull över fjolårslöven och de senaste två dagarnas regnande har gjort underverk. När mullen ligger på plats finns det annat att göra, dagarna är långa och kroppen är lite ledbruten när kvällen kommer. Med vad gör det? Ingen tid på året är lika härlig som den här.

Katsurorna har lite olika färg men båda är fina i morgonsolen så här års.

Buskroslingen som tog stryk under vintern skjuter nya skott!

Allt gott!

En trädgårdstitt vid valborg

 

April har verkligen rusat iväg och så fort jag har haft tillfälle har jag varit ute i trädgården. Det finns massor att göra och jag irrar runt och klipper ner gamla perennrester och beskär buskar om vart annat. Det som inte hamnar som klippta småbitar i planteringarna flisas och läggs i komposten som precis blivit tömd på förra årets rester.

En hel säck full med kompost, kan det bli bättre?

Våren är härlig och stundtals även vädret men känslan är att våren ännu inte hunnit ikapp även om det blommar lite här och där. Som alltid tycker jag att det ser glest ut mellan växterna och undrar om det verkligen kommer komma igång i år (också). En förmodligen helt ogrundad tanke eftersom jag upptäcker nya saker som tittar upp i jorden varje dag. 

Stort treblad, Trillium grandiflorum, tittar upp och jag pustar ut. Varje år är det samma visa och jag vet inte varför just den är så viktig för mig. Kanske är det för att den inte verkar trivas riktigt där den står och jag bara väntar på att den ska ge upp. Till min glädje såg jag att den faktiskt frösått sig så om allt går väl kanske småplantorna lyckas växa till sig så beståndet kan bli lite större.

En hel del vårlökar blommar i planteringarna uppe vid huset, just nu är det olika Scilla, nunneört, pärlhyacinter och tidiga narcisser. Snödropparna och krokusarna har blommat över. Tack vare gräsmattan, som kom igång under förra veckans varma dagar, och en hel del vintergröna inslag ser det ganska frodigt ut.   

Trampstenar som ska grävas ner i gräsmattan efter att jag provgått några gånger.

I de olika lundmiljöerna är det mindre grönt och de tidiga, små perennerna och lökväxterna får jobba för att synas bland löven men det är ju så det ska vara. Så här långt har jag bara klippt bort en del gamla uppstickande stjälkar och rensat bort vintergröna och harsyra för att de inte ska ta över.

Svavelpion på väg upp.

En klunga frösådda julrosor som börjar få lite mer volym och blommar fint.

Så här ser några av dem ut när jag håller upp blommorna lite...

Körsbärskornellen tillhör favoriterna med sin tidiga blomning.

Nunneört, Corydalis malkensis, och lundviva, Primula elatior.

Nedanför julrosorna växer en klunga med vätteros, Lathraea squamaria. Förmodligen parasiterar den på en stor asp som har sina rötter utspridda över ett stort område.

Magnolian 'Merrill' och rosenrododendron ser ut att slå ut snart.

Förra året hade papegojbusken ett antal knoppar som jag aldrig såg utslagna, vet inte om det berodde på att jag var ouppmärksam eller om de inte orkade slå ut av någon anledning. I år har jag varit mer alert och just nu verkar den blomma. Om blommorna kommer ändra utseende ännu mer får jag se om någon dag.

Papegojbusken, Parrotia persica, 'Vanessa' hade länge upp emot 100 röda, taggiga bollar som numera har börjat spreta med mängder av ståndare. 

I veckan kommer barkmull som ska läggas ut som skydd i en del av planteringarna samt några rosor som jag klickade hem en regnig dag. Dahliorna börjar sticka upp ur påsarna/krukorna och frösådderna växer så sakteliga till sig. Bara lite värme kommer nu så är det precis som andra vårar med andra ord.

Allt gott!

Några vårtecken ändå

Efter några nätter med temperaturer kring nollan och dagar med plusgrader blev jag nyfiken och tittade på SMHIs ankomstkarta för våren 2023. Javisst, den visar att våren meteorologiskt faktiskt har kommit hit. Så det är bara att ignorera nysnön och minusgraderna utomhus och njuta av de vårtecken som finns, om än kanske under snön just nu. Här är i alla fall några vårbilder från de fina dagarna i veckan som gick.

I lunden blommar snödroppar och trollhassel sedan flera veckor och de ser ut att hänga med ett bra tag till. De börjar ju som regel sin blomning redan på senvintern och en vår som den här gör att blomningen varar lite extra länge. 

De flesta snödropparna är enkla Galanthus nivalis och turkisk snödroppe G. elwesii men även dubbla varianter finns. Ibland delar jag på tuvorna för att sprida dem till fler ställen och i de flesta fall blommar de redan året efter. Köper jag nya lökar på hösten lägger jag dem i vatten några timmar innan plantering och det brukar ge klart bättre utdelning än att plantera dem "torra". 

Snödroppar i lunden, allra bäst tycker jag om att titta på dem i skymning när de riktigt lyser bland löven. 

Hamamelis x intermedia 'Arnolds Promise' är en trogen blommare i lunden. Tyvärr upptäckte rådjuren den förra året och en del av grenarna har skador från rådjurens fejningar.

Ett vårjobb man kan göra tidigt är att klippa bort (fula) julrosblad och det ägnade jag några timmar till medan vårsolen sken. Även om jag alltid känner det som att jag berövar julrosorna på deras energireserv när jag klipper bort bladen, kan jag inte neka till att jag ser fördelarna också. De vackra knopparna, och så småningom blommorna, syns ju så mycket bättre om bladen är borta.

Helleborus x hybridus 'Double Ellen Red' redo för vår.

När snödropparna redan blommat ett bra tag är snöklockorna, Leucojum vernum, på väg att starta. De är inte alltid lätta att hitta som lökar och jag minns att jag köpte mina första via Tradera för en dyr penning. Sedan dess har jag delat dem men också tagit fröer och sått (eller tagit vara på fröplantor som jag hittat) och nu finns små kolonier lite här och där. 

En yrvaken snöklocka som nog önskar att den väntat lite längre nu när kylan är tillbaka.

Ett lika säkert vårtecken hos mig som vårblommorna är ett starkt lysande, kallvitt sken inomhus. I år är det gästhuset som får husera alla fröer som precis kommit i jorden och resultatet av ett lyckat experiment som jag startade för sex veckor sedan: ett helt brätte med ranunkler.

Förra året funderade jag på om det verkligen var värt allt arbete med att fördriva ranunkler i förhållande till den ganska korta blomningstiden. Så när de blommat över tog jag upp dem ur jorden och la dem i en hög i växthuset med jord och allt. När hösten kom veknade jag och de flyttades till källaren för vintervila på frostfri plats. 

Så kom februari med en längtan efter vackra blommor. Jorden pillades bort från ranunkelknölarna som fick svälla i rumsvarmt vatten några timmar innan de planterades i krukor. Under och runt knölarna hade jag ett tunt skikt med vermiculit för att de inte skulle ruttna så lätt. Krukorna ställdes på en kapillärmatta (med tillgång till vatten) i ett svalt utrymme nära ett fönster. 

Fem veckor senare hade de utvecklat fina plantor som nu väntar på att temperaturen utomhus ska bli lite stabilare över nollan innan de planteras ut. Mindre komplicerat kan det nog inte bli så blommar de fint så småningom får de hänga med flera år.

Ranunkler i mitten av februari och mitten av mars

Frösådderna tittas till varje dag och efter en vecka har det börja spira lite här och var. Som alltid är glädjen över nya sorter som tittar upp stor, särskilt om jag inte sått den sortens fröer tidigare. Så länge de kan vara kvar i såbrättena räcker platsen under lamporna till, sen hoppas jag att värmen kommit tillbaka lagom till att de ska planteras isär i större krukor.

Julrosor efter ett första snöfall som sedan följts av fler...

Allt gott!

Trädgården just nu

 

Våren tar tid på sig att komma i år, med en vecka kvar av mars finns det bara några få färgklickar utspridda över trädgården. Prognosen för kommande vecka ger inget hopp, snarare verkar kylan komma tillbaka och det enda man kan göra är att ge sig till tåls.

Efter några gråa, lite disiga dagar fick jag en dag med klarblå himmel och en värmande sol. Vad passar bättre för en tur i trädgården? Med sämre väder på ingång tog jag tillfället i akt och har tillbringat större delen av dagen åt att bl a rycka lite ogräs och välkomna de mer önskade växterna som vaknat för året.

Ännu så länge är det ingen trängsel i planteringarna och det är lika svårt som alltid att föreställa sig hur det kommer att se ut om någon månad eller så. Kanske kan det förklara varför jag varje år lyckas så så många fler sommarblommor än jag får plats med. Eller så är jag bara otålig och vill bli jordig om fingrarna.

En av planteringarna uppe vid huset. Eftersom den är fylld av krokus har jag klippt ner alla gamla växtrester från förra året så att krokusarna syns bättre när de väl kommer igång att blomma.  

Ännu inget spår av vårlökar längs pergolagången.

Längs stigen i lunden syns ett parti med dvärgcyklamen i övrigt är det fortfarande mestadels brunt.

Vintern har gått hårt åt några rosor som jag planterade förra året. Vi får se om de orkar skjuta några skott eller om jag måste ersätta dem. Andra upptäckter gjorde mig gladare, som de två bladen av ramslök som tittade upp ur marken och de små skotten på buskpionen som jag fick lov att flytta för något år sedan och som hade det jobbigt hela förra året.

Ramslök i trädgårdens utkant där den förhoppningsvis ska sprida sig.

Buskpionen såg nästan ut att ge upp efter flytten hösten -21 men nu syns massor av små skott på grenarna. Den kommer nog inte blomma i år men bara att den lever räcker för mig.

Den närmaste veckan ska bjuda på regn och sen temperaturer en bit under nollan så då får trädgårdslivet pausa igen och jag kurar inne. Möjligen tittar jag till dahliaknölarna som spenderat vintern i källaren men det känns inte direkt som om det brådskar.

Ett gäng med snökrokus, Crocus tommasinianus 'Roseus' kikar upp mellan gamla löv.

Allt gott!

Med solens hjälp

Vid en första tanke är färger inte det jag ser framför mig när jag tänker på trädgården just nu. Istället dyker bilden av en gråbrun massa upp, förutom de dagar när snön bäddar in den i vitt. Men så lockar solen ut mig på en tur i trädgården och på ett ögonblick lever trädgården upp och jag inser jag hur fel jag har. Trädgården är inte alls utan färger och det dystert gråbruna skimrar i guld.

Lite solsken på en annars ganska gråbrun yta där en tuja bidrar med lite grönt. 

Förutom att solen får det gråbruna att skimra gör den även underverk med alla vintergröna inslag i trädgården. Att rododendron, buxbom och diverse barrväxter bidrar till vinterträdgården var väntat men något jag från början inte tänkte på var alla perenner som också förblir gröna under vintern och därför också ger trädgården liv under vintern, i alla fall när snön inte ligger djup. 

Vid den här tiden på året önskar jag alltid att jag planterat ännu mer av julrosor, bergenia och hasselört för att nämna några perenner som är fina även på vintern. 

Men det är inte bara gråbrunt och grönt så här års. När man sen ser bortom det gröna så finns det annat som kan pigga upp under vintern. Som korneller och en del lönnar med vackert färgade grenar som lyser lite extra i vintersolen, för att inte tala om mot ett snötäcke. 

Korallkornell, effektfull mot en grön bakgrund

Skogskornell 'Midwinter Fire' i en lövmatta och i bakgrunden syns ytterligare en korallkornell.

Om gråbrunt inte låter så kul har kanske silvergrått en bättre klang och under hela vintern är mina syrenbuddlejor översållade av små silvergrå skott. Det brukar sägas att den ska klippas ner på våren innan tillväxten eller när den börjar skjuta nya skott, såvida den inte frusit ner helt och då skjuter nya skott från basen. Hos mig i zon 2 brukar nya skott bildas redan under hösten och sen klarar de sig som regel under vintern.  

Den här vintern har inte varit särskilt kall överlag men under ett par dagar i december blåste det hårda vindar samtidigt som det var upp emot femton grader kallt. Trots att mina syrenbuddlejor står exponerat verkar vare sig blåst eller kyla bekymra de vackra silvergrå skotten som dessutom skiner lite extra när solen tittar fram.

De unga skotten på syrenbuddlejan blir vackert silvergrå i solen

Avslutningsvis och med risk för att kanske bli tjatig får dvärgcyklamen avsluta ännu ett inlägg. Solen har smält snön och det ser ut som fler knoppar tycker det är dags att våren kommer och nog kvalar dvärgcyklamen in i ett inlägg om trädgårdens färger som är veckans tema på TrädgårdsFägring.

Allt gott!

Planer inför säsongen

Så var det redan februari. Det snöar och töar om vartannat men vad gör det när ljuset är så där som det bara är på våren? De stunder jag kan vara ute i trädgården utan att frysa alltför mycket är härliga även om det bara är för att kika lite. Kylan har gjort att marken är frusen igen så det finns inte så mycket annat att göra än att gå omkring och fundera över vad jag vill göra i trädgården i år. 

Lite förvånad inser jag att det inte är några större, nya projekt som känns aktuella. Trädgården har några år på nacken och det känns som om den håller på att mogna. Visst är det saker som hamnat fel och behöver flyttas eller kanske bytas ut men det kommer det alltid att göra. Sen finns det några projekt som påbörjats tidigare och som jag vill komma vidare med. Utöver det blir det mest normalt underhåll tror jag.

Ett projekt som jag visade precis när det startade våren 2021 var början på en stenmur längs med en brant som delar vår tomt i "uppe" och "nere". Stenmuren ska ersätta gamla trädstockar som börjat vittra sönder och eftersom vi borrade och knäckte bort berg i källaren hade vi gott om sten. Till en början gick det bra.

Arbete pågår...uppskattningsvis är det 35 meter lång, låg mur som ska göras och en tredjedel är kanske klar.

Sen kom covid och hälsade på och väldigt lite var sig likt efter det. Arbetet i källaren låg därför nere för en lång tid men har nu återupptagits och högen med stenar till muren fylls så sakteliga på. Så snart vädret tillåter hoppas jag kunna ersätta några av de återstående stockarna med stenarna och det gör ju inget om inte hela sträckan blir klar just i år så länge det går framåt,

Ett projekt jag däremot hoppas avsluta är en ny plantering längs med en stig utmed vår tomt. Platsen kändes som ett perfekt ställe för några små rododendron som jag hittade under vårt stora rododendronparti längs vägen och kommer kunna bli en fin avslutning nedanför en slänt full med blåbär.

Tjälen går ur marken tidigt här och jag kunde sätta spaden i marken tidig vår 2022. Gräs och vildhallon rensades bort och de flesta smårönnar och fågelbär som frösått sig själva togs bort. Sen grävde jag ner flismaterial och började plantera. 

Arbete pågår....en liten bit ogräs som återstår att gräva bort.

På den yta där jorden grävts igenom och fliset blandats ner har jag redan planterat. Ormbunkarna fanns sen tidigare men de små rododendronplantorna är avläggare som rotat sig av sig själva under några stora rododendron.

Projektet fick pausas när andra vårsysslor behövde göras och efter det stod det still. Nu ska det sista rensas och ytterligare några små rododendron flyttas hit och därefter tänker jag mig att det får stå på tillväxt. Det kommer förstås krävas lite arbete med att hålla undan ogräset men förhoppningsvis ska rododendronbuskarna växa ihop och ytan bli "skötselfri" med tiden.

Så ser förhoppningarna inför säsongen ut. Hur det går visar sig. Vet av erfarenhet att våren brukar vara full av arbete med att få allt i ordning och att det sen känns ganska skönt att ta det lite lugnare när sommaren tar vid. Blir våren sen får jag stapla sten och plantera rododendron först till hösten men det är okej. När jag blir otålig brukar jag tänka (att en förutsättning för): "Trädgård är tålamod".

Tålamod är också bra så här års när längtan efter våren tilltar för var dag. Det hjälper också med fint sällskap under tiden jag väntar.

Precis innan kylan kom tillbaka fick jag syn på de första snödropparna och trollhasseln som verkar vilja börja blomma.

En tapper dvärgcyklamen

Länkar till  TrädgårdsFägring som den här veckan har temat Planer inför en ny säsong.

Allt gott!